I hallen står gångstavarna vid ytterdörren.
Numera har hon trappat ner
på aktiviteterna, men är aktiv i PRO
och rycker in för vänsterpartiet när
det behövs.
– Jag brukar dela valsedlar på
valdagen, men i år hoppas jag att
de har tillräckligt med folk utan
mig.
Hon bor på sjunde våningen i
Björkhagen i södra Stockholm.
–Det är fin utsikt, men varmt på
sommaren. Jag har en fläkt i sovrummet
som jag låter stå på hela
nätterna, för när jag tar ur örona då
stör den mig inte.
Här har Karin bott sedan 1948, då
hon flyttade från Nybro i Småland.
Där hade hon gått med i SKU 1933.
Intresset vaknade i IOGT-NTO:s
nykterhetsloge.
Pigjobb vid 16 års ålder. Det var
slitigt.
– Jag arbetade varje dag i veckan,
för 25 kronor i månaden.
Gick med i facket
Så småningom bar det av till Stockholm
och jobb för kommunen, som
nyanställde eftersom skolmåltider
hade införts två år tidigare.
Karin gick med i fackföreningen
och började värva sina kolleger.
–De här kvinnorna hade så dåligt
självförtroende. De var nöjda bara
med att ha en egen inkomst.
Ordförande för skolmåltidspersonalen
inom Kommunal, kommunfullmäktigteledamot,
och dessutom
riksdagsledamot för VPK.
Hemarbetet fick maken Henry
sköta.
Det fackliga jobbet var tacksamt.
Skolmåltidspersonalen var fackligt
organiserad till 99,9 procent, säger
hon.
En gång fick Karin erbjudande
om jobb som ombudsman om hon
bara bytte parti. Som kvinna i Kommunal
noterade Karin hur hon vardagsdiskriminerades.
I riksdagsgruppen
likadant.
Har det gått framåt, gått bakåt eller
stått still för kvinnor sedan du var
ung?
–Både och. Idag kan kvinnor förörja
sig själva.
Vid dörrknackningar fick Karin
ibland svaret ”Jag ska hämta min
man”.
–Så är det inte idag.
Ny Dag lades ner
År 1990 lade VPK ner Ny Dag.
–Det var väl ekonomin som var
bakgrunden, men visst saknade
man den. Det var helt naturligt att
jag skulle ha Flamman när APK
övergav den. Det är ju en arbetartidning.
– Jag köper Aftonbladet varje
dag, men man måste ha någon motvikt.
Flamman är annorlunda än Ny
Dag. Det är en ganska bra tidning.
Vi har alltid haft mycket tidningar
hemma. Dagens Nyheter har vi haft
hela tiden. Och Kommunalarbetaren.
Och jag får fortfarande riksdagens
tidning. Jag läser gärna den.
Aftonbladets sportbilaga läser
hon ibland. Hon gillar friidrott och
simning. Just nu följer hon Finnkampen.
Fram till i januari i år satt hon i
det lokala pensionärsrådet ”och
bråkade”som hon säger.
Idag är Karin Nordlander mycket
missnöjd med fackföreningarna.
–Ylva Thörn lyssnar inte på medlemmarna.
Den senaste strejken
blev väldigt konstig. De hade hela
Sverige med sig. Att då plötsligt
bara göra upp.
–Lika löner, det finns ju inte. Där har det inte hänt något alls. Genom
att man särar på kvinnors och
mäns arbete blir det naturligtvis så.
–Att man inte lyckats få upp lönerna
inom offentlig sektor där personalen
har ett så stort ansvar, det är
svagt. Jag är bankbud åt en granne.
Sist jag var där hade hemtjänsten
inte hunnit ta tomglasen på 14 dagar.
De har inte tid att tömma reklamen.
– Jag har alltid varit emot särbestämmelser
för kvinnor, för jag
tycker sådana bromsar utvecklingen.
Det behövs kortare arbetstid
även för männen! Jag måste försvara
mina kvinnor – gifta med kanske
byggarbetare, med långa resor till
och från jobbet, som var borta elva,
tolv timmar om dagen. Det var
omöjligt att begära att de skulle
ställa upp i hemmet. Med föräldraförsäkringen
är det likadant. Det
behövs samma förutsättningar för
båda.
Lokala frågor roligast
Även i Hyresgästföreningen har
Karin varit engagerad. En sak hon
nyligen lyckats med, är att förhindra
bostadsbyggen i friluftsområdet.
–Det hade vi kämpat för i femtio
år. Så jag sade ”Nu brinner det i
knutarna, nu måste det bli av innan
jag dör”.
Men bostäder behövs ju också.
– Jag har varit med och gått runt i Stockholm för att föreslå andra
ställen att bygga. I Hammarby har
de förtätat.
– Lokala frågor är nog roligast.
Det är mest tacksamt, för det är
lättare att väcka opinion. Nu ska
de göra en boule-bana åt oss pensionärer.
Det är en bra sak att
kunna spela boule, då håller de sig
friska längre.
Kontakt med fina kvinnor
Nykterhetrörelsen har hon aldrig
lämnat. Även om hon gärna gör nyponlikör
på sensommaren, dricker
hon inte själv.
–Numera ska man tydligen ha
vin till maten varje dag. Det syns
inte recept på blodpudding ens,
utan vintips. Kvinnor dricker mer
och mer ur de där jädrans lådorna
de har.
Karin ledsnade inte på maträtter
och recept av att arbeta i storkök,
tvärtom.
–Det var nog inte ett jobb jag
tänkt mig, men genom fackföreningsarbetet
blev det viktigt. Och
så mycket fina kvinnor som jag fick
kontakt med, som jag vill slåss för.
Det har varit väldigt roligt också.
–Om jag inte träffat min man
hade jag inte hamnat här.
Hon saknar honom mycket, trots
att han varit död i 17 år.
–Någon som lyssnade som han.
När jag behövde prata av mig efter
ett möte.
–Åren 1983 till 1989 var jag sjuksköterska.
Men jag är glad att vi
gick ut varenda dag. Även på slutet,
när det bara blev halva Simrishamnsgatan
och tillbaka.
–Det har varit ett rikt liv och jag
har varit med om mycket.
Numera har hon avsagt sig uppdrag
och har inte längre en fulltecknad
almanacka.
–Helgerna är bäst, för då får man
vara hemma. Fast på söndag ska
jag till Syninge.