När Ester J. under 30-talet erbjöd kvinnor abort i sitt hem förklarades hon vara psykiskt sjuk. Idéhistorikern Annika Berg har skrivit en bok om folkhemmets psykopater och rättshaverister.
De samhällsbesvärliga: Förhandlingar om psykopati och kverulans i 1930- och 40-talens Sverige
Annika Berg.
Makadam förlag.
De flesta tycker sig nog veta vad en psykopat är. Men förutom att diagnosen är omdiskuterad inom psykiatrin är dess nuvarande betydelse också, som vi ska se, relativt ny. Termen ”kverulans” å andra sidan är gissningsvis tämligen okänd för många i dag. Att vissa psykologiska termer på detta sätt försvunnit medan andra ändrat betydelse säger något om hur kontextberoende och skiftande synen på psykisk sjukdom är. Detta är också idéhistorikern Annika Bergs ingång i den nya boken De samhällsbesvärliga: Förhandlingar om psykopati och kverulans i 1930- och 40-talens Sverige. Genom journalanteckningar och brev undersöker hon hur professionen, men också patienterna själva, såg på de vid denna tid ganska vanliga diagnoserna psykopati och kverulans.
Vad betydde de då? Det nu så olycksbådande och mystifierade ”psykopat” var snarare ett samlingsbegrepp för olika tillstånd på gränsen mellan sjukt och friskt. Det kunde visserligen yttra sig i den känslokyla vi förknippar ordet med i dag, men kunde lika gärna ge upphov till ”överdriven” känslosamhet. Och kverulans, det var ett slags medikaliserande av det vi i dag skulle kalla rättshaveristiskt beteende, det vill säga att utifrån en ständig känsla av att ha blivit orättvist behandlad författa talrika klagobrev till olika myndigheter. Berg ger sig inte in den komplicerade diskussionen om vem som är ”objektivt” sjuk eller frisk, antagligen eftersom dessa begrepp alltid (även i dag) konstrueras i en kontext, men i just kverulantfallen kunde knappast diagnosens disciplinerande funktion bli mer tydlig. Berg beskriver träffsäkert hur den vid 1900-talet relativt nya demokratin förutsatte en ny syn på medborgaren som ett aktivt handlande subjekt. Medborgaren fick dock inte bli för aktiv gentemot auktoriteter och myndigheter, varför sjukdomsförklaring av vissa beteenden kan ses som en logisk följd.
Genom att redovisa öden som Ester J:s och jämföra dem med andra påminner Bergs studie inte bara om hur föränderliga och kontextberoende olika sjukdomsstämplar är, utan också om den roll som kön och klass spelar i synen på vad som är friska respektive sjuka beteenden.
Det är viktig och intressant forskning, fint tillgängliggjord i denna bok även om de detaljerade fallstudierna kan te sig ganska torra och repetitiva för en lekperson. Därmed inte sagt att det inte här och där skymtar fram fängslande människoöden. Ett exempel är ”Ester J”. Hon avslöjades på 30-talet med att i sitt hem erbjuda kvinnor abort, vilket resulterade i en psykopatidiagnos (!). I de fortsatta anteckningarna som avhandlar Ester J:s möjligheter att bli utskriven läggs såväl ”promiskuitet” som beteenden som tolkas som försök att ”förhäva” sig över sin arbetarklassbakgrund henne till last och patologiseras.
Genom att redovisa öden som Ester J:s och jämföra dem med andra påminner Bergs studie inte bara om hur föränderliga och kontextberoende olika sjukdomsstämplar är, utan också om den roll som kön och klass spelar i synen på vad som är friska respektive sjuka beteenden. För kvinnor och personer ur arbetarklassen tycks de ”övertramp” som krävts för en sjukdomsförklaring varit minimala. Kanske för att dessa grupper har betraktats som per definition i behov av korrigering och övervakning, även eller kanske i synnerhet vid inträdet i det nya folkhemmet.