Den 19 mars ratificierade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj per dekret ett beslut som tidigare hade fattats av landets Nationella försvars- och säkerhetsråd, om att ”tillfälligt stänga av” elva politiska partiers verksamhet. Anledningen uppges vara partiernas påstådda pro-ryska hållning. Dekretet avser såväl partier med betydande väljarstöd som marginella partier, varav flera skenbart vänsterpolitiska. Reaktionen från ukrainska vänsterkommentatorer har varit blandad.
En som kommenterat beslutet är Dmitrij Mratjnik. Han är en representant för den bland en del ukrainska socialister och anarkister utbredda tendensen att se militant kamp mot rysk imperialism och för nationell befrielse som högsta prioritet. Han har twittrat från frontlinjen, där han tjänstgör inom det ukrainska försvaret, att de påverkade partierna är reaktionärer och kollaboratörer. Han lägger till att ”krigslagar innebär svåra beslut”, men att dekretet inte bör tolkas som något generellt slag mot vänstern som sådan.
Den i Tyskland baserade ukrainska sociologen Volodymyr Isjtjenko, som tidigare framhållit vikten av att få slut på kriget så snabbt som möjligt, i stället för att till vilket pris som helst fortsätta strida i hopp om att uppnå seger, har intagit en mer kritisk hållning. Enligt honom överdrivs de elva partiernas påstådda pro-ryska inställning. I hans ögon är beslutet en del av Zelenskyjs strävan att stärka sin politiska makt, något som började redan innan det ryska överfallet inleddes för en månad sedan.
Förra veckan i Lviv träffade Flamman Vitalij Dudin, ordföranden för den demokratiska socialistiska rörelsen Sotsijalnyj Ruch (Sociala rörelsen), för att diskutera hans syn på utvecklingen. Även han är kritisk mot beslutet.
– Det är oroväckande. Vi genomlever svåra tider, som utgör en utmaning för vår demokrati. Inskränkningar av yttrande- och föreningsfriheten är endast godtagbara om det finns vederhäftiga, lagliga grunder för det. Även när det råder undantagstillstånd måste åtgärder stå i proportion till målen de är tänkta att uppnå, och detta dekret uppfyller inte sitt påstådda mål, nämligen att värna landets säkerhet.
Varför?
– För Ukrainas seger finns det två mycket avgörande faktorer. Den första är nationell enighet, den andra internationellt stöd, och detta illa genomtänkta dekret äventyrar båda. De två största av de drabbade partierna, Oppositionsplatformen för livet (OPZZj) och Sjarijs Parti (som leds av bloggaren Anatolij Sjarij), har visserligen själva gjort sitt för att splittra det ukrainska samhället. Om nationalisterna drar samhället åt det ena hållet, så drar OPZZj och Sjarijs parti det åt det motsatta. De främjade föreställningen om att landet styrdes av ultranationalister och att den rysktalande delen av befolkningen förtrycktes. Men att förklara för miljontals väljare, som dekretet nu gör, att partierna de sympatiserar med inte är acceptabla, hjälper ju knappast att motivera dem att fortsätta motståndet mot inkräktarna vid fronten. I och med att detta dekret även skadar Ukrainas internationella rykte, riskerar det även det humanitära och militära stödet till Ukraina.
Vad tror du är syftet med beslutet då?
– Jag tror att regeringen dels försöker uppnå några kortsiktiga mål, som att visa beslutsamhet när det gäller att försvara landet i krigstid, och några långsiktiga, som att sätta sina konkurrenter på plats.
Men på vilket sätt är dessa partier mer pro-ryska än Zelenskyjs konkurrenter, när han just nu är sinnebilden av motståndet mot Ryssland? Är inte de rätt marginaliserade redan, i och med det ryska överfallet?
– I nuläget appellerar presidenten visserligen mer till medborgarnas patriotiska känslor, till dem som vill vinna kriget, eller i alla fall stödjer idén om ett generellt väpnat motstånd mot Ryssland. Men man måste komma ihåg att det politiska fältet är väldigt dynamiskt, och att krig alltid brukar sluta genom förhandlingar. Det verkar som om Zelenskyj vill bereda marken för att legitimera förhandlingar, vapenvila och någon form av fredsfördrag med Ryssland. Hans retorik kan så småningom nog skifta åt ett mer fredligt håll, och då skulle den börja likna hållningen som traditionellt förknippas med OPZZj. Då kommer han kanske bli mer beroende av deras väljare.
Du är själv utbildad jurist. Hur väl förankrat är det här dekretet i lagstiftningen?
– Det vilar på helt och hållet politiska grunder, på oklara anklagelser om att dessa partier skulle vara anti-ukrainska. Det är vagt formulerat, samtidigt som det inskränker en av de mest grundläggande rättigheterna. Det här är inte Ryssland, vi är i Ukraina. Vår konstitution garanterar ett pluralistiskt flerpartisystem, och man kan inte bara ge upp en så central del av vår demokrati under förevändning att det råder krig.
– Den ukrainska lagstiftningen om politiska partier och krigslagar innehåller inga skrivelser om något ”tillfälligt stopp” för partiers verksamhet. Visst, landet är i krig, men lagen gäller fortfarande, och där står det att eventuella partiförbud måste gå genom domstolen. Utöver detta ”tillfälliga stoppet för partiernas verksamhet” beordrar dekretet faktiskt justitiedepartementet att även driva just ett sådant förbud genom domstolarna. Man frågar sig varför de inte bara kunde göra det, eftersom domstolen lika väl hade kunnat beordra ett tillfälligt förbud i väntan på den slutgiltiga domen.
Vad tror du är svaret?
– Jag fruktar att rättegången kommer skyndas igenom innan undantagstillståndet upphävs, vilket i så fall innebär att förhandlingarna troligen hålls bakom stängda dörrar. Om rättegången går rätt till skulle ju partiernas advokater få tillfälle att presentera motargument, justitieministeriet skulle behöva lägga fram sitt fall, och domaren skulle behöva avväga bevisläget. Förbudet mot Kommunistpartiet har dragit ut på flera år trots att avkommuniseringslagstiftningen gör ett förbud mot dem mycket lättare än vad som är fallet med dessa partier nu.
Vad har dekretet för konkret effekt i nuläget?
– Det är inte helt klart. Tills det finns ett domstolsbeslutpå plats är partierna inte tvungna att lösas upp, och deras parlamentsledamöter ska kunna behålla sina platser. Möjligtvis får de inte uppträda under partiets namn längre. Men det är klart att dessa partier hotas av ytterligare repressalier, och i framtiden riskerar kanske andra partier som kritiserar regeringen det samma.
På listan över de drabbade partierna finns flera med namn som antyder att de är vänster. Vad innebär det hela för den ukrainska vänstern?
– Vi är så klart särskilt oroliga över inskränkningar av politiska krafter som betecknar sig själva som vänster, eftersom det kan ge intrycket att allt som är förknippat med vänsterpolitik eller socialism är del av någon rysk strategi mot Ukraina. Men till alla kamrater utomlands, som nu undrar ifall vänsterpolitik har blivit förbjuden i Ukraina, eller om detta är början på någon censur mot vänstern som sådan, kan jag säga att det inte är så kategoriskt.
– De som sammanställde denna lista över partier verkar snarare ha utgått från relativt vaga föreställningar om vad som är pro-ryskt och pro-ukrainskt. Inga av dessa partier var del av kampen för sociala rättigheter eller demokratisk socialism.
Kan du berätta lite mer om vilka dessa förmenta vänsterpartier är för några?
– De kan delas in i tre kategorier. Den första består av utbrytare från Kommunistpartiet, vilket inte deltagit i några val sedan det förbjöds för ett antal år sedan. Här ingår Statspartiet och Vänsteroppositionen. Dessa partier delar samma odemokratiska värderingar, är tämligen stalinistiska, HBTQ-fientliga, och fokuserar på kulturella markörer, på den slaviska världens kamp mot det onda väst. De tolkar sociala spänningar i rent geopolitiska termer, där Ryssland, som centrum för den slaviska världen, blir en symbol för godhet.
– Den andra kategorin är i princip företagsliknande projekt, skapade för att tjäna sina ledares intressen. Här har vi Vänsterkrafternas allians och Socialisterna. Medan de också delar vissa pro-ryska ståndpunkter är det inte lika utpräglat hos dem. Hur som helst representerar de inga sociala grupper, utan skapades inför val till förmån för de individer de kretsar runt.
– I den tredje kategorin finns partier som var inflytelserika en gång i tiden, men numera bara är ett skal. Här finns Ukrainas socialistparti (SPU) och Ukrainas progressiva socialistparti (PSPU). På 90-talet var SPU landets främsta proeuropeiska socialdemokratiska parti, men efter en rad smutsiga spel och fientliga övertaganden finns i dag knappt något kvar av det. PSPU var aktivt förr i tiden, och liknade en sorts främlingsfientlig version av Kommunistpartiet, där marxismen hade ersatts av retorik om att skydda ortodoxa troende och slaviska människor, med ett starkt motstånd mot Nato, som gränsade till hat mot väst.
– Kort sagt var dessa partier extremt marginella och isolerade från samhället, och oavsett inskränkningarna mot dessa partier så kommer den ukrainska vänstern att fortsätta kämpa för social rättvisa precis som förr. I denna bemärkelse har det inte skett någon större förändring.
