Nyheter/Utrikes 06 maj, 2022

Elitklubben som eldar på Putins krig

Den ryska regimen har de senaste åren gått från en pragmatisk till en allt mer chauvinistisk och imperialistisk ideologi. Bakom utvecklingen står den neokonservativa Izborsk-klubben som odlar starka band till statsmakten.

På sin 84-årsdag, den 26 februari 2022, gav den ryske författaren Aleksandr Prochanov en live-intervju från cockpiten på ett stridsflygplan som flög över Ukraina. Under honom höll hans dröm om att återupprätta det sovjetiska imperiet på att ta form med våld: ”Jag flyger över den svarta ukrainska jorden som de ryska stridsvagnarna korsar medan de reparerar den fruktansvärda skada som begicks mot den ryska historien 1991. (…) I dag gifter vi oss på nytt med Ukraina”.(2)

Prochanov är en av de mest framträdande ”nationalpatrioterna”. Denna idéströmning bildades direkt efter att perestrojkan infördes (1985–1991) i opposition mot de ”västtillvända” (zapadniki) och ”liberaldemokraterna”. Den samlade intellektuella som var nostalgiska över det ryska imperiet och det politisk-militära etablissemanget som motsatte sig de liberaliseringar som den siste sovjetiska ledaren Mikhail Gorbatjov hade satt igång. Under hela 90­-talet var Prochanovs tidning Zavtra (Imorgon) en samlingspunkt för oppositionen mot den ryske presidenten Boris Jeltsin. Bland de stående skribenterna fanns stalinister, nationalister, rojalistiska ortodoxa präster och traditionalistiska muslimer. Den eurasiatiska tänkaren Alexander Dugin, som hävdar att Ryssland har en specifik civilisation särskild från västerlandet, den national-bolsjevikiske författaren Eduard Limonov eller Kommunistpartiets ledare Gennadij Zjuganov figurerade också. Denna eklektiska blandning samlades runt en hårdför kritik mot den postsovjetiska demokratin, de ekonomiska liberaliseringarna, oligarkernas makt, västifieringen av samhället och den amerikanska hegemonin över världsordningen. ”Jeltsin har dödat 2 200 000 ryssar” löd rubriken på en artikel i Zavtra 1995 som anklagade Jeltsins ekonomiska politik för att ha resulterat i ett ”folkmord” på det ryska folket.

Nationalpatrioterna delar ett gemensamt mål: återupprättandet av en stark stat som kan sammantvinna olika perioder i den ryska historien och länka samman tsarimperiets traditionella och andliga värderingar med Sovjetunionens militära och teknologiska makt. Även om gruppen förblev i opposition plockades en del av dess idéer upp av statsledningen när Tjetjenien-kriget bröt ut 1994. Regimen försökte konstruera en ny statspatriotism kring kampen mot separatismen. 1996 tillsatte Jeltsin en kommission med uppdraget att definiera det postsovjetiska Rysslands ”nationella idé”.
I slutet av århundradet ledde flera stora händelser fram till att liberalismen och västerlandet kom att förkastas och att patriotismen ökade i den ryska opinionen: finanskrisen 1998 och den brutala devalveringen av rubeln, utvidgningen av Nato till Ungern, Polen och Tjeckien, Natos bombning av Serbien 1999 utan FN-mandat, samt det andra Tjetjenien-kriget. I denna kontext trädde en ny generation intellektuella fram – de Ungkonservativa. Dessa nya ”hökar” var alla födda på 70-talet och kände inte samma nostalgi över Sovjetunionen som de äldre nationalpatrioterna. Men dessa specialister på religiös filosofi, politisk konservatism och nationalism som utbildats vid Moskvas statliga universitet (MGU) tog över deras kritik mot globaliseringen och deras vilja att främja den ryska statens suveränitet och dess stormaktsstatus.

I politiken utgjorde Vladimir Putins maktövertagande år 2000 en konservativ vändpunkt. Den nye statschefen satte sig för att förstärka centraliseringen av staten och återupprätta ”maktens vertikala led”. Från och med 2004 började de ryska hökarna ombes bidra till den ideologiska kontraoffensiven som Kreml inledde mot de västtillvända ”färgrevolutionerna” i det postsovjetiska området. Vladislav Surkov, biträdande presidentstabschef och regeringspartiet Enade Rysslands chefsideolog, myntade 2006 konceptet ”suverän demokrati” för att rättfärdiga den ryska statens auktoritära karaktär. Dugin och Prochanov bjöds in av partiet för att hålla konferenser för den regeringstrogna ungdomsrörelsen Nashi (Våra) och Molodaja Gvardija (Unga gardet). Deras karriärer tog genast fart. Dugin utsågs till professor i filosofi vid Moskva­universitetet 2006. Prochanov blev snabbt en återkommande gäst i de debattprogram som presenterades av den kända regimvänliga journalisten Vladimir Soloviev på kanalen NTV. De Ungkonservativa höll i sin tur en diskussionsklubb inom partiet, Ryska klubben, vars uppdrag var att formulera ett regimvänligt svar på den etniska Kreml-kritiska nationalism som fått vind i seglen.

2007 gjorde Putin bruk av hökarnas diskurs på ett mer öppet sätt än tidigare. I talen nämnde han idéer som ”andlig säkerhet”, som kopplar samman försvaret av den ryska religiösa identiteten med frågan om nationell säkerhet. ”Den ryska federationens traditionella religioner och den ryska kärnvapenarsenalen är två saker som stärker den ryska staten och skapar de nödvändiga förutsättningarna för att garantera landets interna och externa säkerhet”, sade han den 1 februari 2007 framför en publik av ryska och utländska journalister. Samma år, vid säkerhetskonferensen i München, markerade hans fördömande av den unipolära världsordningen en antivästlig vändpunkt i utrikespolitiken.

Den tidigare premiärministern Dmitrij Medvedev höll fast vid den aggressiva utrikespolitiken när han blev president 2008. Det rysk-georgiska kriget sommaren 2008 ökade Rysslands isolering från västerlandet och utlöste en genomgripande moderniseringsreform av de väpnade styrkorna. Under resten av hans mandat höll Medvedev dock hökarna borta från den inre kretsen av rådgivare. I deras ställe gavs liberala ideologer utrymme att påverka politikens riktning: omstart av relationerna med väst, stärkandet av rättsstaten och modernisering av ekonomin.

Efter de stora demonstrationerna mot valfusket vintern 2011–2012, valdes Putin om i maj 2012 under vad som hade utvecklats till en legitimitetskris för regimen. Inom eliten fick de så kallade ”siloviki” – företrädare för säkerhetstjänsten och armén – övertaget på bekostnad av teknokraterna(3). Denna utveckling gynnade de konservativa, som återigen fann sig i rollen som leverantörer av ideologiskt stöd åt det auktoritära systemet. Samma år grundade Prochanov Izborsk-klubben. Med inspiration från det medeltida slottet i byn med samma namn nära gränsen mot Estland ser sig klubben som en ”mäktig politisk och ideologisk koalition av patriotiska statsmän, en imperiell front som motsätter sig manipulationerna från utländska inflytandecenter”.(4)

Med ett 60-tal medlemmar från olika professionella miljöer – intellektuella, akademiker, politiker, entreprenörer, journalister, artister, kyrkliga ämbetsmän och medlemmar av säkerhetstjänsten – är dess syfte att formulera ”en patriotisk statspolitik som kan appliceras i alla sfärer av det nationella livet”.(5) Bland medlemmarna finns inflytelserika personer, såsom ekonomen Sergej Glazev som var Putins rågivare i den eurasiatiska ekonomiska integrationen mellan 2012 och 2019, metropoliten Tichon Sjevkunov som ryktas vara Putins personliga biktfader, journalisten Mikhail Leontjev som leder oljebolaget Rosnefts analytiska avdelning, samt Nobelpristagaren i fysik Jaurès Alferov som avled 2019. Klubben stöds av högt uppsatta medlemmar av den politiska eliten: Andrej Tourchak, tidigare guvernör i Pskov och numera generalsekreterare i Enade Ryssland, och kulturministern Vladimir Medinskij deltog personligen i invigningsceremonin.

Deras idéer började nu få större genomslag. Putin meddelade i sitt årliga tal till den federala församlingen i december 2012 att de ”andliga” och ”traditionella” värdena skulle stärkas som svar på vad han såg som en ”demografisk och moralisk kris” i landet. Det innebar i praktiken att man året därpå antog en lag mot ”främjandet av icke-traditionella sexuella identiteter” och en annan som kriminaliserade blasfemi. Vid det internationella forumet vid Valdai 2013, som samlade internationella experter och ledare, definierade Putin Ryssland som stående i opposition till västerlandet, som enligt honom befann sig i moraliskt och kulturellt förfall och hade glömt sina ”rötter” och sina ”kristna värden”. Izborsk-klubbens vice ordförande, journalisten och statsvetaren Alexander Nagornij menade att detta var ”de idéer, värderingar och koncept som de ryska patriot-­suveränisterna har närt i flera år”.(6)

Izborsk-klubbens inflytande kulminerade under den ukrainska krisen 2014. Kreml delade medlemmarnas tolkning av den pro-europeiska Majdan-revolutionen: det var en operation orkestrerad av väst för att stoppa integrationen av Eurasien.(7) Putin gav dem också rätt när han rättfärdigade annekteringen av Krim, där prins Vladimir och det ryska Kievriket konverterade till den ortodoxa tron år 988, med ”dess civilisatoriska och till och med sakrala betydelse som är ovärderlig för Ryssland”.(8) I juli 2014 hyllade Dmitrij Polonskij, ministern för inrikespolitik, information och kommunikation i den nya Krimrepubliken, Prochanovs och hans klubbmedlemmars bidrag: ”Vi anser att era åsikter har spelat en nyckelroll i händelserna under Krim-våren”.(9) Den ryska armén erkände även klubbens strategiska roll när man döpte ett bombplan med precisionsmissiler till Izborsk och dekorerade det med klubbens logga.

Men när det separatistiska upproret bröt ut i Donbass i östra Ukraina valde den ryska regimen att officiellt ta avstånd från Izborsk-klubben, som nu ansågs för radikal i sitt stöd till de väpnade grupperna. Inför de kostsamma västerländska sanktionerna vägrade Kreml att erkänna de folkomröstningar om självständighet som hölls i Folkrepublikerna i Donetsk och Lugansk. I motsats till det bidrog klubben aktivt till att främja konceptet ”Novorossia” (Nya Ryssland) som namn på Donbass, för att legitimera områdets integration i Ryssland. Klubben står särskilt nära de figurer som grundade den självutropade Folkrepubliken Donetsk: guvernören Pavel Gubarev, premiärministern Alexander Borodai och försvarsministern Igor Strelkov, som alla är tidigare skribenter i Prochanovs tidning Zavtra. Under sommaren 2014 bistod klubben dem med politiska råd och organisatoriskt stöd, samt bidrog till framtagandet av en grundlag.

Den 5 september valde Kreml att ersätta republikernas regeringar med nya eliter som accepterade att underteckna Minsk-protokollet med Ryssland och Ukraina, ett avtal som avser att återintegreras Donbass i Ukraina med en ”särskild status av lokalt självbestämmande”. Den isolerade Izborsk-klubben beklagade denna återgång till den diplomatiska vägen. Den argumenterade i stället för en ”total militär operation” utförd av en ”befrielsearmé” bestående av frivilliga volontärer från privata militära grupper och stödd av missileld mot strategiska mål.(10) Klubben upprätthöll även regelbundna kontakter med separatisterna i Donbass genom sin lokala antenn i Donetsk. I maj 2015 presenterade Valerij Korovin där sin bok Slutet på projektet Ukraina, som argumenterade för att Ukraina är ett ”artificiellt historiskt subjekt skapat av Lenin”, och som är inkapabelt att bli ”en fullständig Stat”.

Även om hans idéer inte officiellt plockades upp fick de stöd och finansiering av makten. 2015 tog Izborsk-klubben emot 10 miljoner rubel (då ungefär 1,5 miljoner kronor) av presidentkansliet för att formulera en ”doktrin för den ryska världen”. Den publicerades 2016 och förutsåg ”skapandet av ryska intressesfärer” för att konkurrera med västerlandet på Balkan och i Svarta havet. I texten framfördes argumentet att ryssarna i Ukraina skulle vara utsatta för ”russofobi” från den ukrainska regeringen som hamnat under ”nynazisters inflytande”.

Snarare än att helt anamma ett ideologiskt system präglades Putins auktoritära regim fortfarande av en viss politisk flexibilitet. Riktningsändringen som gjordes efter parlamentsvalen i september 2016 gav åter liberaldemokraterna initiativet. Vjatjeslav Volodin, en antivästlig radikalkonservativ och informell stödpunkt för Izborsk-klubben, flyttades från posten som vicedirektör för presidentstaben och fick i stället den mindre inflytelserika posten som ordförande för Duman. Hans efterträdare, Sergej Kirjenko, som var premiärminister under den ekonomiska krisen 1998 och tidigare chef för kärn­energibolaget Rosatom mellan 2005 och 2016, tillhör snarare den liberala och teknokratiska eliten. Under hans ledning har den Ryska presidentiella subventionsfonden vid två tillfällen avslagit ansökningar om finansiellt stöd från Izborsk-klubben.

Sedan förgiftningen och gripandet av oppositionspolitikern Alexej Navalnyj i slutet av 2020 har Putin mer öppet omfamnat en hårdare statsideologi. Hans artikel från juli 2021 om ”ryssarnas och ukrainarnas historiska enighet” bygger på Izborsk-klubbens idéer som presenterar Ukraina som en ”produkt av den sovjetiska eran”, som styrs av eliter som ”ser mellan fingrarna med nynazister” och upphöjer russofobin till ”stats­politik”. Åtta månader senare markerade krigsutbrottet en utveckling av det ryska politiska systemet. Den auktoritära hybridformen, som sammanbinder flera olika ideologiska fraktioner, har gett vika för en extremt repressiv regim med en imperialistisk och krigisk statskultur. En av Izborsk-klubbens grundare, den tidigare kulturministern Vladimir Medinskij, ledde den ryska delegationen som skickades för att förhandla om fred med Ukraina.


Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique

Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter


Doktorand vid Science Po CERI-CNRS, Paris.
Komsolskaja Pravda, Moskva, 26 februari 2022.
Richard Sakwa, Putin redux: power and contradiction in contemporary Russia, Routledge, London, 2014.
Klubbens hemsida.
Ibid.
Alexander Nagornij, ”Från München till Valdai” (på ryska), Izborsk-klubbens hemsida, 3 oktober 2013.
Presidentens tal, 18 mars 2014.
Presidentens tal till federala församlingen, 4 december 2014.
Izborsk-klubbens tidskrift, nr. 7 (19), Moskva, 2014.
Alexander Nagornij, ”Det stalinistiska receptet” (på ryska), Izborsk-klubbens hemsida, 25 juni 2014.

Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)