Opinion

Elvander saknar exempel på antisemitism inom vänstern

Kajsa Ekis Ekman.

Kajsa Ekis Ekman har skrivit ett långt svar på den essä om antisemitism inom vänstern som Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander skrev i Flamman nr. 15/2018. Vi publicerar det här och i nästa nummer av tidningen kommer vi publicera ett svar från Jonas Elvander.

Opinion

I tider då nazister marscherar igen, knivhugger och mördar och målar slagord, och nya högerpartier som Partiet De Fria och Alternativ för Sverige hatar mot judar på ett sätt som inte gjorts i Sverige på länge, menar Jonas Elvander att det stora problemet är – antisemitismen inom vänstern.
Efter en fyra sidor lång essä saknar jag fortfarande ett enda exempel på denna antisemitism. Däremot har vi fått en smutskastning av hela vänsterrörelsen utan like.
Vi får se flera teckningar i amerikanska tidskrifter från 1890-talet, utan att få veta: kommer dessa över huvudtaget från vänsterpressen? Vilken organisation eller strömning presenterade sådana bilder? Vi får en lång analys av klassisk antisemitism, Sions vises protokoll m.m. men inte ett enda exempel från någon enda vänsterrörelse. Då Elvander hävdar i inledningen att ”antisemitism har en minst lika lång historia inom vänstern som inom alla politiska läger”  borde det ju inte vara svårt att hitta konkreta exempel, eller hur? Den franske komikern Dieudonné är ju inte alls vänster, som Elvander påstår – utan extremhöger, vän till Le Pens pappa och nära allierad med ”Ilskans dag” – Frankrikes motsvarighet till Tea Party. Och vilka är de ”bittra och upprörda och illa informerade vänsteraktivister och politiker” som enligt Elvander blandar ihop judar och Israel? Nämn en enda! I brist på exempel drar han fram Donald Boströms avslöjanden om att Israel dödar palestinska barn och tar deras organ – vilket Elvander själv konstaterar visade sig vara sant. Så på vilket sätt är en partipolitiskt obunden journalists grävande antisemitism inom vänstern?

För att komma med så allvarliga anklagelser mot den egna rörelsen som Elvander gör, är texten svepande och generaliserande på ett sätt som påminner om den värsta högerpropaganda. Skulle en sådan text kunnat skrivas i Flamman om ”vänsterns föraktfulla syn på rutavdrag” eller gäller det okritiska anammandet av högermyter bara just denna fråga?
Men det värsta med texten är ändå dess ställningstagande i palestinafrågan. Elvander hävdar att kritiken av Israel ”lider av motsägelser eftersom den avvisar judarnas rätt till nationellt självbestämmande i universalismens namn samtidigt som den tillerkänner alla andra folk denna rätt. Sedan Israel grundades har den ifrågasatt Israels existens som den uppfattar som reaktionär samtidigt som den uppfattar arabisk nationalism som per definition progressiv.”

Det finns ingen ”rätt” att etablera en stat var som helst på jorden, fördriva dess befolkning och bygga bosättningar

Alltså, vad snackar Elvander om? För det första: Israel är ett land som är byggt på ockupation, fördrivning av människor samt apartheid. Detta ”rätt till nationellt självbestämmande” som Elvander talar om, brukar användas när det gäller koloniserade folk. Det finns ingen ”rätt” att etablera en stat var som helst på jorden, fördriva dess befolkning och bygga bosättningar. Och det är mig veterligen ingen inom vänstern som tillerkänner alla ”folks” – vad detta nu är – rätt att ockupera vilka länder de vill. Menar Elvander att boerna i Sydafrika också hade en ”rätt till nationellt självbestämmande?”

Vidare handlar kritiken av Israels existens inte om att det bor judar där – judar fick invandra till Palestina och gjorde så i generationer före Israels grundande – utan om att det är en nation som tillämpar etnisk rensning samt är byggt på blodsmystik. Om din mormors mormors mormors mor definierade sig som judinna, har du rätt att bo i Israel, och därmed ta en arabs hus. Det gäller från första dagen du sätter foten där, det spelar ingen roll om din släkt bott i Europa i generationer och den som bor i huset bott där i tusentals år. Det är det rena blodet som räknas. Är det denna etniska mystik och apartheid Elvander vill försvara när han talar om ”rätten till nationellt självbestämmande?” De flesta inom Palestinarörelsen i dag och inom vänstern slåss för en demokratisk stat där alla får bo, oavsett härkomst och religion. Och Palestinarörelsen har mycket tydligt markerat mot antisemitism – exempelvis fick Mohamed Omar aldrig komma in i någon solidaritetsrörelse då han försökte, och i ISM:s stadgar står tydligt att de inte accepterar någon som volontär som har antisemitiska åsikter. Varför skriver Elvander inte det?

Vad gäller debatten om Jeremy Corbyn, så undrar jag om Elvander känner till det arbete som Israels ambassad har drivit i flera år för att smutskasta Labour och motarbeta BDS-rörelsen genom att använda just anklagelser om antisemitism. Jag kan rekommendera honom att se dokumentären om ”Young Friends of Israel” där en journalist wallraffade för att avslöja hur Israels ambassad skapar till ytan ”fristående” organisationer, bjuder på resor och organiserar kampanjer mot ministrar som är kritiska till Israel. Denna israeliska officiella politik kallas ”hasbara” och går ut på att misstänkliggöra all kritik mot apartheid. Tyvärr verkar det som det har fungerat på Elvander.

 

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • antisemitism
  • vänstern

Opinion