Utrikes 30 oktober, 2020

En Bonaparte i Vita huset

<p class="p1"><span class="s1">Inför det amerikanska presidentvalet sprider sig oron för att det ska kantas av oroligheter, eller i värsta fall till och med ett kuppförsök. Men även om dagens USA på många sätt påminner om 1840-talets instabila andra franska republik är det inte uppenbart från vem det största hotet kommer. </span></p>

Förra torsdagen gick vi enligt den franska revolutionskalendern in i månaden brumaire – dimmans och höstdisets månad. Det är tack vare Karl Marx förmodligen den kändaste av alla de revolutionära månaderna, i konkurrens med thermidor och germinal. Den 18 brumaire år åtta, eller 1799, genomförde den korsikanske generalen Napoleon Bonaparte en kupp mot direktoriet som hade styrt Frankrike sedan revolutionen, och inledde därmed det första kejsardömet. När hans borson Louis-Napoleon, eller ”Napoleon III”, år 1852, efter flera års maktkamp i efterdyningarna av revolutionen 1848, upprepade bedriften och lät utropa sig till kejsare över det andra franska kejsardömet beskrev Marx det som en farsartad imitation av den tragedi som den ursprungliga kuppen hade utgjort.

I dag har det blivit populärt att beskriva stämningarna i dagens USA som ”förrevolutionära”. Det finns också mycket i det samtida amerikanska samhället som påminner om den andra franska republikens sista månader.

Louis-Napoleon, eller Napoleon III, brorson till den ursprunglige kejsaren valdes till fransk president 1848. Fyra år senare genomförde han en statskupp och utropade sig till envåldshärskare. Målning av Franz Xaver Winterhalter.

Louis-Napoleon, eller Napoleon III, brorson till den ursprunglige kejsaren valdes till fransk president 1848. Fyra år senare genomförde han en statskupp och utropade sig till envåldshärskare. Målning av Franz Xaver Winterhalter.

I Louis Bonapartes adertonde Brumaire beskriver Marx hur revolutionen 1848 rörde sig nedifrån och upp: till skillnad från revolutionen 1789 började den som ett proletärt uppror för att sedan tas över av borgerligheten, som i sin tur lät avskaffa demokratin och återupprätta kejsardömet. 1848 hade Louis Bonaparte valts till president av en fransk befolkning som för första gången getts allmän rösträtt. Fyra år senare genomförde han en statskupp stödd på delar av borgerligheten, militären och det parisiska ”lumpproletariatet”, det vill säga ”vagabonder, avskedade soldater, frigivna förbrytare, förrymda tukthusfångar, skojare, bedragare, lazzaroner, ficktjuvar, taskspelare, falskspelare, sutenörer, bordellvärdar, bärare, litteratörer, positivhalare, lump-samlare, skärslipare, kittelflickare, tiggare”. Men framför allt stöddes han av reaktionära och kontrarevolutionära småbönder. Denna koalition hjälpte till att krossa den kortlivade andra republiken som hade upprättats av Paris proletärer sommaren 1848, och såg till att Louis Bonaparte kunde återkomma från sin exil och återinföra enväldet. Det skulle dröja till nederlaget mot Preussen 1870 och Pariskommunen innan det föll.

Sedan Donald Tump valdes till president 2016 av en brokig allians av vita över-, medel- och arbetarklassväljare, evangelikala kristna och höger-extrema har USA befunnit sig i politisk jäsning av ett slag som påminner om den andra republikens Frankrike. Den gångna sommarens protester mot rasistiskt polisvåld har på sina håll lett till scener som enligt vissa förebådar ett inbördeskrig. Varningarna om demokratins förestående avskaffande har duggat tätt på ledar-sidor och i nyhetsprogram, ibland med rätta, ofta inte. Demokratiska normer ska ha eroderats, säkerhetsbarriärer underminerats. Analyser av presidentens ledarstil och politiska habitus har försökt göra gällande att han är fascist. Sådana diskussioner har sällan varit särskilt givande, särskilt som de ofta utmynnar i slutsatsen att en ”folkfront” med det Demokratiska partiet i täten måste bildas för att försvara den demokratiska ordningen. Hittills förgäves har mer eller mindre hysteriska kommentatorer försökt identifiera Trumps ”riksdagshusbrand”, det vill säga den förevändning med vilken han skulle låta avskaffa demokratin.

Men i takt med att valet närmat sig har allt fler signaler kommit som tyder på att Trump inte har för avsikt erkänna en valförlust. Den tydligaste sådana var i den första valdebatten mellan honom och Demokraternas kandidat Joe Biden, när Trump på en rak fråga vägrade försäkra att han skulle respektera en eventuell förlust. Precis som Louis Bonaparte på sin tid utger sig Trump för att försvara vanliga medborgare från ”anarkister” som sår skräck och oordning omkring sig, och i det är han uppenbarligen beredd att gå långt. Men om Louis Bonaparte avsåg Paris proletärer och vissa misshagliga borgerliga profiler är det i Trumps fall vänstern som är måltavlan. Till skillnad från 1800-talets franska klasstrider är det ett klasskrig maskerat till kulturkrig som pågår i dagens USA.

En militärhelikopter flyger över Vita huset den 2 oktober. Foto: Manuel Balce Ceneta/AP/TT.

En militärhelikopter flyger över Vita huset den 2 oktober. Foto: Manuel Balce Ceneta/AP/TT.

Den allt mer utbredda identitetspolitiska ”woke”-ideologin, som ibland kan anta rent inkvisatoriska drag, har i Trump-högerns värld blåsts upp till ett existentiellt hot på nivå med världskommunismen och islamistisk terrorism. Sedan valrörelsen drog igång har Trumps kampanj hävdat att vänstern – i extremt bred bemärkelse, från antifa och den faktiska vänstern kring Bernie Sanders via Black lives matter till det Demokratiska etablissemanget runt Joe Biden – i princip kommer att införa en marxistisk diktatur om Trump inte väljs om.

”De vill förbjuda er från att välja vilken skola era barn ska gå i, fastän de skriver in sina egna i landets bästa privatskolor. De vill öppna gränserna medan de själva bor bakom övervakade murar i världens rikaste stadsdelar. De vill strypa finansieringen av polisen samtidigt som de själva håller sig med beväpnade säkerhetsvakter. I november måste vi en gång för alla göra oss av med denna politiska klass som har misslyckats över hela linjen”, sade Trump i sitt linjetal på Republikanernas partikonvent i slutet av augusti.

Som journalisten Thomas Frank har påpekat ligger det ett korn av sanning i Trumps ord. Det faktum att ”woke”-ideologin omfamnas av de ekonomiskt och kulturellt mest välbeställda medborgarna gör att kulturkriget mellan progressiva och konservativa värderingar också präglas av en klassdynamik. Det är den välbeställda kulturella över- och medelklassens dubbelmoral som driver en stor del amerikaner till vansinne. Frank framhåller en t-shirt från Dior för 860 dollar med budskapet ”We should all be feminists” som ett nästan övertydligt exempel på fenomenet. Det faktum att denna upplysta elit också hatar Trump ur bottnen av sina hjärtan har en katalyserande effekt, enligt honom, eftersom den gör att stödet för presidenten bara ökar:

”Hatet som de riktar mot honom gör inte Trump till en bra president – han är objektivt sett avskyvärd som sådan –, men det gör det möjligt för honom att samla bakom sig miljontals människor som annars hade hållit sig borta från en clown av hans typ.”

Sommarens protester och Trumps alarmistiska retorik har också fått vapenförsäljningen att skjuta i höjden. På ett år har vissa typer av vapen och stridsutrustning ökat tjugofalt. Det sker visserligen regelbundet i USA när politiker som anses vara fientliga till rätten att bära vapen väljs till ämbeten. Till exempel skedde det efter Barack Obamas första valseger. Den här gången är orsaken dock inte bara att Demokraterna enligt opinionsundersökningarna ser ut att vara på väg att ta tillbaka makten – oavsett vem som vinner väntas det blir oro på gatorna. Och inför utsikterna av nya massprotester, vandalism och allmän anarki är det inte omöjligt att en del av den konservativa väljarkåren i likhet med Paris borgerskap kommer att utropa: ”hellre en ända med förskräckelse, än en förskräckelse utan ända!”

Det scenario som troligast skulle kunna leda till oroligheter och den typ av kuppförsök som många oroar sig för är att det dröjer innan det definitiva valresultatet presenteras. Eftersom pandemin har tvingat många att poströsta kommer ett osedvanligt stort antal röster att räknas sent. Det lär göra att det drar ut på tiden innan det definitiva resultatet fastställs och kan sannolikt göra att valresultatet ändras sent i viktiga vågmästarstater. Att Donald Trump inte skulle acceptera att förlora en ledning ett dygn eller mer efter att de första resultaten kommit in är inte svårt att föreställa sig. Speciellt som han kommer att sitta kvar vid makten i tre månader innan han måste lämna Vita huset.

Beväpnade Trump-supportrar utanför delstatsparlamentet i Salem, Oregon den 7 september. Foto: Andrew Selsky/AP/TT.

Beväpnade Trump-supportrar utanför delstatsparlamentet i Salem, Oregon den 7 september. Foto: Andrew Selsky/AP/TT.

Om Trump till viss del påminner om Louis Bonaparte får Joe Biden sägas representera ”ordningens parti”, det vill säga det konservativa parti, med namnkunniga och uppburna profiler som Alexis de Tocqueville, Adolphe Thiers, François Guizot och Victor Hugo, som bildades efter revolutionen 1848 och som motsatte sig Bonapartes presidentskap. Demokraterna säger sig i årets valrörelse stå för förnuft och tolerans. Joe Biden har gjort kampen till en om ”nationens själ”, i vilken han representerar ordning, omtänksamhet och upplysning mot Trumps kaos, hat och obskurantism. Demokraterna skryter numera även med att de går till val på den mest progressiva plattformen i USA:s historia.

Men Biden är en märklig representant för detta ”omtänksamma” och socialt ansvarstagande parti. Hans politiska karriär har i stort sett sammanfallit med den nyliberala kontrarevolutionen – om makarna Clinton ofta anses vara de mest emblematiska representanterna för den nyliberala omstöpningen av det Demokratiska partiet är Biden förmodligen den viktigaste pådrivaren av den utvecklingen. I den nyligen utkomna boken Yesterday’s man: The case against Joe Biden tecknar journalisten Branko Marcetic ett allt annat än smickrande porträtt av Demokraternas kandidat. Biden har princip stått på fel sida i varje avgörande politisk fråga under sin livstid och har haft en nästan chockerande destruktiv inverkan på USA:s politik och samhälle.

Biden valdes in i kongressen 1972. Inledningsvis höll han en relativt progressiv linje i New Deal-traditionen och engagerade sig i frågor om fattigdom och miljöförstörelse. Men redan i sitt första senatsval beskrevs han som ”mer konservativ än sin republikanske motståndare”. Den attityden skulle komma att bli hans signum. När den ideologiska strömkantringen började i svallvågorna av oljekrisen och stagflationen i mitten av 1970–talet tog Biden genast täten. Han blev tidigt övertygad om behovet av att balansera statens budget, vilket naturligtvis innebar nedskärningar i sociala utgifter. När Ronald Reagan valdes till president 1980 uppgav Biden att han kände sig befryndad med den ultrakonservative nattväktarstatsliberalen och hjälpte genast Republikanerna att sänka skatterna för de rikaste.

Biden (längst bak till vänster) väntar på att få skaka den nyliberale presidenten Ronald Reagans hand den 2 november 1983. Biden hjälpte Republikanerna att få igenom flera viktiga lagförslag. Foto: Barry Thumma/AP/TT.

Biden (längst bak till vänster) väntar på att få skaka den nyliberale presidenten Ronald Reagans hand den 2 november 1983. Biden hjälpte Republikanerna att få igenom flera viktiga lagförslag. Foto: Barry Thumma/AP/TT.

För en politiker som anses ha särskilt goda relationer med svarta och andra minoriteter har Biden ett frånstötande CV. I frågan om desegregering var han en så högljudd motståndare till att låta skjutsa svarta elever med buss till skolor att till och med en Ku Klux Klan-ledare tyckte att han gick för långt. När crack-epidemin bröt ut på 1980-talet blev han en förespråkare för den mest hårdhänta linjen: langare skulle behandlas som mördare och straffen chockhöjas.

Tillsammans med den ökände sydstatsrasisten Strom Thurmond drev han 1984 igenom en lag som bland annat sänkte straffmyndighetsåldern från 16 till 15 år och satte satte samma straff för innehav av fem gram crack som för av innehav av ett halvt kilo kokain. Särskilt kontroversiella delar, såsom återinförandet av dödsstraff för federala brott, röstades ned. Lagen beskrevs som en ”dömningsmaskin” av kritiker. Ett år efter att den antagits hade antalet fängelseinterner växt med 32 procent och flera fängelser blivit överfulla. En stor majoritet av de nya internerna var svarta. När högsta domstolen 2005 förklarade lagen grundlagsvidrig ångrade Biden att han sponsrat den.

På 1990-talet ledde han ett chockerande lätt utskottsförhör med den ultrakonservative och sexbrottsanklagade domaren Clarence Thomas, röstade för frihandelsavtalet NAFTA och uppmuntrade Bill Clinton att lägga fram den mest åtstramande budgeten sedan 1960-talet. 1996 stödde han ett förslag på att slakta välfärdssystemet, med resultatet att antalet amerikaner i djup fattigdom nio år senare hade ökat till över två miljoner. 20 år senare hade antalet familjer som lever på mindre än två dollar om dagen fördubblats. ”I västra och södra USA försvann i princip det sociala skyddsnätet”, skriver Marcetic. Bidens i princip enda hedervärda handling under dessa årtionden var kritiken mot Reagans stöd till Sydafrikas apartheid-regering.

President Donald Trump deltar i en militär briefing i Pyeongtaek i Sydkorea den 7 november 2017. Foto: Andrew Harnik/AP/TT.

President Donald Trump deltar i en militär briefing i Pyeongtaek i Sydkorea den 7 november 2017. Foto: Andrew Harnik/AP/TT.

Den fråga som fläckat Bidens rykte mest är paradoxalt nog också den som ger honom ett visst övertag över Trump: hans agerande i utrikespolitiken. Biden har stött i princip varenda invasion och attack som USA stått för under hans tid i kongressen, från Mellanamerika till Persiska viken. Efter 11 september ville han gå längre i övervakningen av de egna medborgarna än vad George W. Bushs Patriot Act gjorde. Inför Irakkriget höll han återigen uppseendeväckande milda förhör med befälhavare och gav Bushs invasionsplaner sitt fulla stöd. Enligt Marcetic var det i själva verket Biden som gav Bush idén att sälja in kriget till folket genom att koppla terrorguppen Al-Qaida till Irak, trots att det inte fanns något samband. Bidens roll i invasionen har i efterhand fått honom att framstå som en politiker med särdeles mycket blod på händerna.

Detta gör att talet om en förestående kupp från Donald Trump framstår som ännu mer verklighetsfrånvänt. Trump må, liksom alla högerpopulister, ha stöd av anställda inom armén och polisen. Men i Pentagon är han förmodligen hatad bakom sin rygg. Hans vallöfte att hålla USA utanför nya krig är ett av få han faktiskt hållit och hans upprepade brist på respekt för stupade amerikanska soldater kan inte upplevas som annat än blasfemiskt i militärcirklar. På denna punkt har Trump presidentskap varit bra för världen. Att han skulle kunna få militärens stöd för en kupp framstår därför som osannolikt.

Joe Biden däremot kan nog vänta sig stöd från Pentagon för både det ena och andra företaget, även om det handlar om att stoppa Trump. Efter en eventuell Demokratisk valseger kommer det amerikanska imperiet att vara ”back in business”, vilket omvärlden snabbt lär bli varse. I fråga om militär förankring är det snarare Biden som är Louis Bonaparte – om det är någon som kommer att kunna genomföra en kupp så är det han.

Men om varningarna för en statskupp eller ett inbördeskrig framstår som överdrivna finns risken att Republikanerna, i händelse av ett jämnt resultat, stjäl segern på laglig väg via domstolarna. Som statsvetaren Corey Robin har skrivit är ideologin i Trumps Republikanska parti inte fascism eller auktoritarism, utan vad han kallar ”gonzo-konstitutionalism”. Det är ett demografiskt döende parti som är helt beroende av de tre mest odemokratiska institutionerna i landet för att kunna vinna makten: elektorskollegiet, senaten och högsta domstolen. Så sent som i måndags stärkte partiet dessutom sin makt över den senare när kongressen antog den ultrakonservativa Amy Coney Barrett som den bortgångna domaren Ruth Bader Ginsburgs ersättare i högsta domstolen. Det innebär att tre av domstolens nuvarande nio domare var med och arbetade för Republikanerna i fallet Bush mot Gore, som ledde till att omräkningen av rösterna i Florida i presidentvalet år 2000 avbröts och segern gavs till George W. Bush. Det har således hänt förut.

Vicepresident Joe Biden hälsar på amerikanska soldater i Camp Victory i Iraks huvudstad Bagdad den 13 januari 2011. Biden, vars son Beau tjänstgjorde i Irak innan han dog av hjärncancer den 2015, spelade en nyckelroll i upptakten till Irakkriget. Foto: Maya Alleruzzo/AP/TT.

Vicepresident Joe Biden hälsar på amerikanska soldater i Camp Victory i Iraks huvudstad Bagdad den 13 januari 2011. Biden, vars son Beau tjänstgjorde i Irak innan han dog av hjärncancer den 2015, spelade en nyckelroll i upptakten till Irakkriget. Foto: Maya Alleruzzo/AP/TT.

Om Biden vinner, vilket mätningarna pekar på, vore det en seger för få utom möjligtvis en phyrrusseger för klimatet. Marcetic drar slutsatsen att Biden inte är en dålig eller ond människa. ”Men han är en person som på grund av de politiska, sociala och historiska krafter som formade hans liv, gjorde val och drog politiska lärdomar som inte bara gör honom illa lämpad att bekämpa Trumpismen, utan också fick honom att skapa just de omständigheter som gjorde att Trump vann från första början.” Det andra ledet stämmer utan tvivel. Men tanken att en vänsterpopulist som Bernie Sanders skulle ha en bättre chans mot Donald Trump underskattar nog styrkan i den antisocialistiska ideologin som genomsyrar USA. Biden som alltid utmålat sig som en representant för vanliga (läs vita) medelklassmänniskor i motsats till ”särintressen” som minoritetsgrupper, har förmodligen lättare att locka över de vita arbetarklassväljare i vågmästarstater som gav Trump segern 2016 än många andra. Enligt opinionsmätningar har han redan gjort det i vissa nyckelstater, samtidigt som han också vunnit över pensionärerna – den överlägset viktigaste väljargruppen.

Men Marcetic varning stannar inte där. Enligt honom utgör Biden ett hot även om han skulle vinna. ”Även om Biden lyckas besegra Trump är det mycket möjligt att hans presidentskap ger upphov till någon mycket värre.” På grund av Bidens benägenhet att inspireras av högern och söka kompromisser över partigränsen hävdar han att det är möjligt att Biden för USA ännu längre ned för den högerextrema vägen än till och med Trump.

Nyheter/Reportage 02 juli, 2025

Koks i lasten?

Genom Gävle hamn, som drivits helt av turkiska Yilport sedan 2016, passerar sex miljoner ton gods - varje år. Foto: Gävle Hamn.

Allt fler svenska hamnar gör jättebeslag av kokain, ofta bland bananer eller andra laster från Sydamerika. Men i Gävle hamn, som drivs av turkiska Yilport och tar emot hälften av Sveriges kaffe, har man bara hittat två gram – på 15 år. ”Något myndigheterna borde undersöka”, menar amerikanska experten Douglas Farah.

2016 skakar några mäktiga män hand på Sydamerikas västkust. I ett och samma rum hittas Ecuadors dåvarande vänsterpresident Rafael Correa, Turkiets ledare Recep Tayyip Erdogan, och Robert Yildirim – högste chef för transport- och gruvjätten Yildirim Group.

Den största turkiska investeringen i Ecuador någonsin – 750 miljoner dollar – har just rotts i hamn. Containerhamnen Puerto Bolivár ägs nu på ett 50-årskontrakt av Yildirim-gruppens hamnbolag Yilport, som är mitt i en global expansionsfas.

Ecuador är en bananrepublik i ordets bokstavliga mening. Mellan 6 och 7 miljoner ton bananer – en tredjedel av världens konsumtion – lämnar landet årligen, främst genom Puerto Bolivár och hamnarna i den större staden Guayaquil, där Yilports regionala högkvarter ligger.

Landet har också under 2020-talet allt oftare börjat kallas en narkostat. Douglas Farah (bilden), grävande journalist och expert på organiserad brottslighet som verkat i Sydamerika sedan 1980-talet, berättar för Flamman att Ecuador länge varit viktigt i det vita guldets leveranskedja, men hur det på senare år blivit ”enormt”.

– Ecuador var alltid något av en ”lagerlokal”, med [vänstergerillan] Farc vid colombianska gränsen mot öst, och Peru i söder. Två storproducenter till grannländer, som behövde någonstans att förvara allt, säger han.

Douglas Farah fortsätter förklara hur fredsavtalet 2016 mellan Farc och Colombias regering ledde till att gerillan fragmenterades, och utbrytargrupper sökte nya möjligheter att förflytta eller expandera verksamheten.

– Dessutom är den officiella valutan i Ecuador den amerikanska dollarn, och bankerna nästan helt oreglerade.

Gräns. Beväpnad ecuadoriansk soldat i en av Guayaquils hamnar. Cesar Munoz/AP

Hela 57 procent av banancontainrarna från Guayaquil innehåller kokain när de kontrolleras i belgiska Antwerpen, enligt en rapport från EU-kommissionen, som besökte Guayaquil 2023 under Ylva Johanssons ledning.

– Bananlaster får förtur, för att de är så tidskänsliga. Ruttnar bananerna till sjöss på grund av en dags försening förlorar du miljontals dollar, förklarar Douglas Farah, och berättar att kokain även ofta göms bland blommor av samma anledning – pålitlighet och punktlighet.

Förra året beslagtogs 419 ton kokain i Europa, berättar Laurent Laniel, analytiker på EU:s drogmyndighet EUDA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 juli, 2025

Från rosé till revolution

Extinction Rebellions röda rebeller intar Donners plats i Visby. Foto: Christine Olsson/TT.

Under Almedalsveckan träffas företag och pr-byråer för att dela upp framtiden mellan sig. Emot sig har de allt från allvarsamma fackmingel till rödklädda klimataktivister och ufo-entusiaster. Låt kampen börja.

På Donners plats i Visby skär en läkare upp magen på en docka. Bakom axeln står en polis som ser till att allt går rätt till, och annars står en järnbur strax bredvid.

Den knappast diskreta aktionen gestaltar Falun Gongs anklagelse om att Kina fängslar deras anhängare och stjäl deras organ. Och vad vore väl Almedalsveckan utan deras närvaro – från mediterandet i gula tröjor framför biblioteket till den ständigt inkilade Epoch Times-mikrofonen på presskonferenserna.

Partiledartalen hålls i parken ett par hundra meter bort, men torget här fångar nog Almedalsandan ännu bättre. Precis intill finns en öppen scen där Direktdemokraterna uppmanar en handfull åhörare att inte ”kasta bort sin röst” och i stället rösta på dem.

En annan gång hör jag en kvinna varna för islamiseringen av Sverige, och en tredje berättar en man i solglasögon – som tycks titta på en var på torget man än står – att fyra tuber som rest tusen kilometer i timmen bevisar att utomjordingar finns. Det rapporteras av fyra piloter, och bekräftades av 20 till, men det spelar ingen roll hur mycket bevis som finns då vi människor är flockdjur.


Talet får mig att tänka att Almedalens demokratiska ådra är omöjlig att helt dränka i företagssponsrad cava. Tills jag träffar på Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, som förbereder sig för ett panelsamtal på en innergård. Vi kommer snabbt in på Almedalens jippofiering.

Hon säger att hon mejlade det statliga tågbolaget Green Cargo för att erbjuda sin medverkan i deras panelsamtal om hållbara godstransporter. Arena Idé har nyligen gett ut en rapport om klimatsmarta resor, och hon har nyligen skrivit en debattartikel om varför staten borde ta över underhållet.

Men svaret kom inte från Green Cargo, utan från pr-byrån Rud Pedersen, som meddelade att hennes insatser ”passar inte riktigt in i det tänkta temat”. Som av en händelse hade Lisa Pelling (bilden) på Linkedin en månad tidigare frågat byråchefen Morten Rud Pedersen varför de samarbetar med fossiljättar som BP, och han svarade att de är en ”stolt partner” som ska ”hjälpa dem navigera från fossilbränsle till nya energikällor”.

Nu undrar hon varför ett grönt statligt bolag går via en byrå, i stället för att själva styra dagordningen för sin scen.

– Hur svårt är det att ordna seminarier själva? suckar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Avloppssocialister var öknamnet på det tidiga amerikanska socialdemokratiska partiet i den gamla industristaden Milwaukee, Wisconsin i slutet av 1800-talet. Under 70 år var socialdemokraterna en stark regional politisk kraft som inriktade sig på att leverera kännbara förbättringar i arbetarklassens vardagsliv. De försökte hitta konkreta lösningar på industrialismens problem, genom att lyfta frågor som folkhälsa, utsläppsrening och höjd boendestandard.

Socialdemokraterna i Milkwaukee var särskilt stolta över det kommunala avloppssystem de lyckats få igenom, som förbättrade arbetarnas hälsa och livslängd. De bar glåpordet avloppssocialist som en guldkrona, men själva föredrog de begreppet konstruktiv socialism: en handlingskraftig socialism som levererade konkret politik som förbättrade arbetarnas liv.

För Derek Thompson var Mamdani en given gäst att bjuda in till sin populära podcast Plain English. Vid ett valmöte den 14 juni hade borgmästarkandidaten hållit ett tal som ekade av Occupy Wall Streets och Bernie Sanders retorik, där han förklarade att det nya stadsstyret måste ha en konkret plan att leverera överflöd som gynnar de 99 procenten i stället för de 1 procenten. Det var just ordet överflöd (abundance) som fångade Thompsons uppmärksamhet. Hade den liberala poddaren och den socialistiska agitatorn något gemensamt?

Efter Donald Trumps valseger i USA har en infekterad debatt kring Demokraternas framtid nästan slitit partiet itu. Vissa har argumenterat för att partiet måste återta patriotismen och överge antirasistiska eller feministiska ståndpunkter som stämplats som ”woke”, medan andra har hållit tyst i hopp om att Trumps politik ska underminera sig själv.

Ett av de mer innovativa försöken att förnya partiet kommer från Derek Thompson. I mars släppte han tillsammans med den populära New York Times-journalisten och poddaren Ezra Klein storsäljaren Abundance (Avid Reader Press). Boken är en liberal stridsskrift för att omvandla Demokraterna och lansera en ny politik för USA. Kritikerna menade att boken bara var ”en ompaketering av nyliberalismen för en post-nyliberal värld”.

Klein och Thompson försöker hitta en väg att göra liberalismen relevant igen, så att den åter kan bli en framgångsrik politisk kraft och övervinna sin kris. Liberalismen måste bli attraktiv och börja leverera. De stigande levnadsomkostnaderna drev väljarna att rösta på Trump. Hur ska de kunna vinnas tillbaka?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)