Rörelsen

Annektering

En stat straffas, en belönas. Var finns rättvisan?

En folksamling i Ukrainska Luhansk efter att Ryssland utropat området som en del av sitt territorium. På banderollen i bakgrunden syns texten ”med Ryssland, för alltid”. Foto: AP/TT.

Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund.

1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns i dag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar.

Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej.

1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej!

Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga.

I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, ”justice”. Ingen fred är möjlig utan rättvisa.

”Annexion är i regel en aggressions-handling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin.

Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan?

Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad

Rörelsen

    Opinion