Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund. 1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns i dag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar. Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej. 1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej! Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga. I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, ”justice”. Ingen fred är möjlig utan rättvisa. ”Annexion är i regel en aggressions-handling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin. Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan? Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Tusentals aktivister planerar att vandra genom den egyptiska öknen för att nå gränsposteringen i Rafah och tvinga militären att släppa in biståndet. Men först måste de övertyga både egyptiska och israeliska myndigheter. ”Målet är att skapa en politisk kris”, säger aktivisten Kleoniki Alexopoulou.
Den andra maj i år avbröt Greta Thunberg och andra aktivister ett försök att segla från Malta till det blockerade Gaza under banderollen Freedom flotilla efter att fartyget attackerats av israeliska drönare. Nu ska ett nytt försök göras, och enligt planerna ska det ske samtidigt som aktivister gör samma sak till fots. Initiativet March to Gaza har i skrivande stund samlat tusentals aktivister från fler än 30 länder. En av dem är Kleoniki Alexopoulou från den grekiska delegationen.
– Den högsta prioriteten är att stödja och försvara det humanitära biståndet och få de israeliska myndigheterna att ta emot det. Inget bistånd har släppts in i Gaza på över tre månader. Lastbilarna står vid gränsen i Rafah, säger hon (bilden) till Flamman.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Han sålde frihet, personlig utveckling – och en algoritm som skulle göra alla rika. Generación Zoes nätverk omsatte miljarder och spände sig från Buenos Aires till Madrid. Nu faller domen mot grundaren Leonardo Cositorto, men många vägrar fortfarande tro att det var en bluff.
I februari kom första domen mot en av den spansktalande världens största bedragare på årtionden, om inte någonsin.
Leonardo Cositorto dömdes till tolv års fängelse i Corrientes i Argentina. Hans organisation ”Generación Zoe”, som skildras i fjolårets Netflix-dokumentär Illusioner till salu, tros ha involverat upp till 100 000 människor, med förgreningar så långt som till Spanien och USA. Den tros ha omsatt motsvarande fyra miljarder kronor, fast ingen kan säga säkert.
På Cafe el Encuentros uteservering håller psykologen Norma Gomez och hennes dotter, juridikstuderande Yuliana Villalba, på att avsluta sin pizzor. Lördagsshoppare skyndar förbi med sina kassar, den sorts förstadsmedelklass som en stor del av Generación Zoes offer hämtades ur.
– Det började under pandemin, när vi båda satt instängda utan något att göra och hade behov av pengar. Jag var med i en grupp om ”metafysik” – jag grävde ned mig i sådant då – och någon skrev till mig från Ecuador med en fantastisk möjlighet som han rekryterade folk till, berättar Norma Gomez, psykolog från Buenos Aires-förorten Moron.
Affärsmöjligheten var att köpa in sig på en ny revolutionerande robot, som genom att handla med aktier och kryptovalutor genererade en avkastning på 7,5 procent i månaden, vilket motsvarar en fjortondubbling på tre år.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
My Kårlycke, 28, röstades fram som ny ordförande på Ung vänsters kongress i helgen med knapp marginal. Till Flamman säger hon att hon vill se ett förbund som vill nå fler unga – och ser Palestinarörelsen som ett föredöme.
28-åringen My Kårlycke blir ny ordförande för Ung vänster. Det beslutade förbundets 51:a kongress i lördags. Till Flamman säger hon att det känns ”jättebra” att ha blivit framröstad till ny ordförande.
– Jag ser fram emot att påbörja arbetet vi har framför oss. Vi kan inte endast försvara tidigare vinster i samhället – vänstern måste resa sig och vinna igen. Det behövs en ny progressiv rörelse, som är tydlig med att samhället ser ut som det gör för att några tjänar på det, och med att en bättre värld är möjlig, säger My Kårlycke.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Folkets röst uppmanar sina anhängare att avstå från att rösta på något av de rödgröna partierna. Nu får de stöd av Lorena Delgado Varas, medlem i Vänsterpartiets styrelse.
– Det är dags för partierna att ta antirasismen på allvar. Och det är dags att lyssna på de röster som har tystats länge, säger Lorena Delgado Varas i en video på Instagram.
Delgado Varas är riksdagsledamot för V, och sitter i partiets styrelse. I videon berättar hon att hon stöttar kampanjen Folkets röst, som lanserades i april och i skrivande stund undertecknats av 1 200 personer.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Sveriges fackförbund fortsatte växa för andra året i rad 2024. En ny rapport visar en totalökning på 4 600 nyorganiserade medlemmar – trots att LO-förbunden samtidigt tappat över 21 000. Svartast är siffrorna för byggnadsarbetarna, som letar nya strategier.
Efter pandemins medlemsexplosion i facken börjar medlemstalen åter sjunka – och gapet mellan arbetar- och tjänstemannafack har aldrig varit större. Det visar en ny rapport från Arena idé.
Ett av de fack som successivt tappat allt fler medlemmar sedan 2020 är Byggnadsarbetarna. I fackets medlemstidning menar Jakob Wagner, förbundssekreterare, att boven i dramat är medlemmarnas allt tajtare privatekonomi.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
När Socialdemokraterna samlas i Göteborg för att anta sitt tionde partiprogram vill alla prata om en vänstersväng. Men hur stort utrymme kommer gratis kollektivtrafik få i valrörelsen 2026 – och hur mycket kommer den handla om att tävla med Tidöpartierna i hårdare tag?
Stefan Löfven rör sig i sakta mak genom den stimmiga takbaren på Gothia Towers. Han tar nuvarande och forna partitoppar i hand, ger dem en dunk i ryggen. Vid baren sitter LO-basen Johan Lindholm med tonade glasögon.
Glasen klirrar, rummet sorlar. Nedanför oss breder vackra tegelkvarter ut sig. Det är dagen före Kristi himmelsfärd, och ungdomar stapplar runt på Avenyn i kläder som inte duger för en kylig majkväll. Vid Järntorget reser sig Petter Stordalens skyskrapor, längre bort kullarna, prydda med rosa färgstänk från blommande syren och rhododendron.
Den tidigare statsministern – i dag pr-lobbyist för Rud Pedersen – slår sig ned med sitt glas vid ett bord intill ett av de stora fönstren. Nedanför skramlar en spårvagn förbi. Mannen vars Europa inte bygger några murar myser medan solen sjunker.
21 våningar nedanför röstar hans partikamrater om att lägga till en formulering om ”stram invandring” i partiprogrammet. Men partivänstern har mobiliserat, och lyckas få till en ändring i sista sekunden. Om jubel utbryter i kongresshallen så hörs det i alla fall inte upp till baren.
Socialdemokraterna står nu för en ”hållbar” invandringspolitik – som ”under överskådlig tid behöver vara stram”.
Det är Socialdemokraternas 42:a partikongress, och ett tionde partiprogram ska antas. 4 135 motioner har kommit in.
Mycket av partiprogrammet är redan beslutat morgonen efter, men fortfarande ska de specifika riktlinjerna antas. Utanför mässan har en grupp ungdomar satt sig på rad, i en symbolisk blockad av kongressen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
För Meta är varje bild på min nyfödda bebis en datapunkt i ett psykologiskt experiment. SVT och SR har tjänat oss väl – nu är det dags för SSM: Sveriges Sociala Medium. Och det borde vara exakt lika tråkigt som det låter.
Min fru och jag har fått vårt första barn.
Lyckan är enorm, och så även lusten att visa upp den för världen – inte minst genom att dela bilder på minsta grimas och skrynkliga fot till varenda avlägsen faster och halvt intresserad vän.
Men det finns ett problem. Varje gång vi delar foton i sociala medier, bjuder vi in några av världens rikaste män att slå sig ned i vårt vardagsrum och ta anteckningar. Facebook, Instagram, Whatsapp – alla ägs av samma glupska företag som lever på vår närhet, våra sorger och vår glädje.
Ta min frus upplevelse under graviditeten: Instagram misstänkte tidigt att hon var gravid – troligen för att hon googlade barnvagnar, lekar och godnattsagor. Men i stället för glada mammatips började hennes flöde fyllas av oro: ”Så vet du om ditt foster är skadat!”, ”Första tecknen på graviditetsdepression!”, ”Äter du fel? Här är 10 livsavgörande näringsämnen du aldrig hört talas om!” Algoritmen började i realtid försöka odla en ångest i henne, för att sedan erbjuda lösningar – för 149 kronor i månaden.
Vår upplevelse är bara en i mängden. Otaliga rapporter visar att sociala medier får oss att må sämre, utnyttjar vårt belöningssystem för att maximera vår skärmtid, och utnyttjas av extremister för att radikalisera oss.
Vi behöver sociala medier som inte behandlar varje interaktion som råvara.
Detta digitala opium leder dessutom till en tandlös politisk kultur. Se på skandalen i Vänsterpartiet över att en politiker delat en kommentar på en bild som är antisemitisk. Ena sidan menar att partiet hamnar i dålig dager – andra sidan kräver rätten att få engagera sig digitalt för Palestina. Netanyahu skrattar säkert gott över att sådant alls anses vara ”aktivism” i vår tid.
Samtidigt sitter jag med sju olika appar för att kommunicera: Messenger, Whatsapp, Signal, Instagram, Linkedin, Bluesky, Imessage. Det är som att ha sju olika brevlådor. Men det måste inte vara så – det är bara vad teknikoligarkerna föredrar. De utnyttjar det som kallas nätverkseffekter: du använder appen för att alla andra gör det. Och det blir besvärligt att byta, även om det nya är bättre. Resultatet blir ett teknologiskt monopol där nyttan med plattformen hela tiden förstärker dess dominans.
Som tur är finns det ett motmedel mot oligopolet: konkurrenslagar. Detta genom att tvinga teknikjättarna att låta oss skicka meddelanden mellan apparna, precis som att du kan skicka ett mejl från Outlook till Gmail, i kombination med ett offentligt alternativ. Vi har redan Posten, Sveriges Radio och Sveriges Television – nu är det dags för ett Sveriges Sociala Medium.
Låter det osexigt? Kanske. För mig låter det dock underbart med en tråkig app. Där man enkelt kan skicka ett meddelande. Lägga upp en bild till sina vänner. Följa saker man är intresserad av. Utan pushnotiser, annonser, och AI-genererad reklam.
Många tänker nog att ett statligt alternativ betyder massövervakning. Men tyvärr måste man vara särdeles naiv för att inte tro att det redan pågår. Först av de privata bolagen som vill kontrollera allt du gör, på en så intim nivå som att göra reklam för skönhetsprodukter när du raderar selfier.
Därefter filtreras informationen av staten. Ja, redan nu, alltså. I Danmark där jag bor vill regeringen ge säkerhetspolisen rätt att filtrera all digital information med hjälp av AI – utan brottsmisstanke – och det är bara en tidsfråga innan förslaget kommer till Sverige.
Det är som att ge DDR ett maskininlärningsverktyg och nycklarna till både X och Metas alla servrar.
Så detta är min stillsamma uppmaning: vi behöver sociala medier som inte behandlar varje interaktion som råvara. En plats där jag kan skicka en bild till farfar utan att bli en datapunkt i ett psykologiskt experiment. Min son – och alla andras barn – förtjänar att växa upp i en värld där intimitet inte är till salu.
Hyresgästföreningen vill göra fler ”villaenklaver” till grönskande trädgårdsstäder med låga hyreshus, små villatomter och stora parker. Ett av områdena de drömmer om är Stockholms mest förmögna förort – Djursholm.
– Det finns anledning att se till hur vi kan förtäta det här, på ett sätt som fortfarande bevarar de fina kvaliteterna, säger Martin Hofverberg, och sveper med handen över villagatan i Djursholm.
– Gemensamt för de områden vi lyfter fram är att de har ganska bra lägen. Man har kollektivtrafik, fina grönområden och närhet till centrum, och samtidigt väldigt stora och glesa tomter.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
"Sverige och kriget" bejakar historiens komplexitet. Ann Ighe ser SVT-serien med sin 91-åriga svärmor och förundras över hur mycket som fortfarande är ouppklarat.
Innan jag ska se första avsnittet av den nya SVT-dokumentärserien Sverige och kriget ringer jag svärmor. Jag ber henne att också titta, så vi kan ha eftersnack tillsammans. Hon är snart 91 år och kom som flykting till Sverige, precis före krigsutbrottet, från judeförföljelsernas Österrike. I en byrålåda ligger ett gammalt pass med ett rött J stämplat i.
Vi ser de två första avsnitten, och fascineras båda av det färglagda filmmaterialet, insamlat bland annat genom efterlysningar bland tittarna. Gensvaret blev stort, tusentals svar inkom och materialet är till vissa delar inte bara unikt, utan känns också som nyvunnen kunskap. Pojken som gör skridskopiruetter under iskall krigsvinter eller hunden som rullar i lingonriset – de var med. Liksom barnen under bombningarna i Helsingfors. Vardagslivet skapar ett samband mellan då och nu. De två avsnitt som har sänts får säkert många tittare att fundera inte bara på vardagen, utan på sådant som vi länge har vetat, men kan behöva processa om och om igen: att det fanns nazister i Sverige. Att man satte kommunister i läger. Att den här tidningen, Norrskensflammans redaktion utsattes för ett dödligt brandattentat. Att pressen var långt ifrån fri, och att svenska myndigheter var mer än följsamma mot tyska krav på censur. Mycket handlar om neutralitetspolitiken, som höll Sverige utanför kriget, och både kan sägas ha gjort Sverige till ett land att fly till, och samtidigt ett land som tyska trupper kunde färdas genom. I det andra avsnittet kommer de tyska ockupationerna av Danmark som Norge, med Sverige allt mer omringat.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Pojken som mördade en främling i Norrköping lyssnade på mängder av vit makt-musik under dagarna efter mordet. Enligt Morgan Finnsiö på Expo kan dådet inte förstås utan nazismen.
Under fredagen väcktes åtal mot den 15-åring som i slutet på mars överföll och mördade en 30-årig man i friluftsområdet Himmelstalund i Norrköping. Han högg mannen 24 gånger med en kökskniv, i bland annat ryggen och huvudet. Enligt stämningsansökan skedde mordet ”efter planering och med avsiktsuppsåt”. Pojken har erkänt dådet.
– Det här är en fruktansvärd händelse och våldet i detta ärende har varit brutalt, säger utredningsledare Jan Staaf på polisen i Norrköping.
I förhör berättar pojken att han länge varit fascinerad av tanken på att mörda en annan människa, men bestämde sig samma morgon för att utföra dådet medan hans familj var bortrest över dagen.
”Jag hade fått i början av dagen att det här är dagen då jag gör det”, säger han i förhöret.
När han fick syn på 30-åringen, som pratade i telefon med sin flickvän och hade hörlurar på sig, tänkte han att ”det här var bytet, det här var den jag skulle ta”. Han följde efter mannen och överföll honom sedan bakifrån. De sista sekunderna av mordet filmade han, men säger i förhör att han inte delade vidare filmen till någon.
Det tyder på ett genuint intresse för den svenska högerextrema miljön.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!