En mörk dag i november 2016 satt jag i en gympasal tillsammans med 25 00 andra personer och upplevde finalen av Ortens bästa poet. Jag var golvad, mållös och uppfylld av adrenalin och hopp. En poesitävling som var en fest, ett tryggt rum, ett eko av applåder och fotstamp. Jag kände hopp inför poesins framtid och jag var rörd av att poesins rum hade blivit något som är tillgängligt även för den allra mest ovetande fjortonåringen, som bara hade kommit dit för att heja på sina vänner. Jag var rörd av tanken på att samma fjortonåring kanske skulle gå hem sedan, sätta sig vid sitt skrivbord, och låta orden flöda.
Samma hopp känner jag när jag läser Berör och förstör: Dikter för unga, en sammanställning
av poesi i ett urval gjort av poeterna och författarna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar.
”Dikten kan vara ett fönster för den som saknar utsikt. Eller en spegel för den som behöver se sig själv”, skriver de i förordet, och på samma sätt som poesin i Ortens bästa poet var alla takfönster, himlavalv och juvelbeprydda speglar i världen, är min förhoppning att den här
boken också kommer att vara det.
Rabén och Sjögren ger ut boken som riktad till 12–15-åringar, och fast den lika gärna hade kunnat stå på poesihyllan så kommer den nu att gå att finna bland ungdomsböcker med snirkliga bokstäver och fotocollage. Och det är just det som gör att den här boken kan förändra barn och ungdomars syn på poesin.
Att bli sedd och talad till kommer att betyda världen för de tonåringar som får Berör och förstör i present, lånar den på biblioteket eller köper den för sin månadspeng. Trots att dikterna som ryms här är lästa hundra gånger om av mig och människor i min närhet, såväl som väldigt mycket äldre poesislukare, så vänds nu rösten till den yngre läsaren med en oerhörd respekt och tillgivenhet.
Jag är själv alldeles för ung för att ha läst och vårdat orden i föregångaren Kärlek och uppror: 210 dikter för unga människor, den trettio år gamla antologin som gavs ut av Litteraturfrämjandet i syfte att breda ut poesins värld för ungdomars fötter. Men jag läser och vårdar orden i den här, och jag förundras över med vilken ömhet och noggrannhet dikterna har valts ut, och till skillnad från den vackra titeln till föregångaren, som enbart talar om innehållet i boken, är titeln Berör och förstör en uppmaning alla unga människor förtjänar att höra.
På 177 sidor ryms 79 dikter av lika många samtida svenska poeter. Allt från Bodil Malmstens välkända ord från Det här är hjärtat till nyare och framtida favoritcitat från unga poeter som Burcu Sahin och Iman Mohammed. Inte minst är det en blandning av former och grepp, men även livserfarenheter bland poeterna. Ska vi tala om representation är den här boken ett perfekt exempel på hur kulturvärlden borde se ut.
Någon kommer bära den här boken som en bibel i gympapåsen, sönderklottrade sidor, hundratals hundöron och understrykta rader att ta fram när de behövs som mest.
Någon kommer gömma den här boken under sängen, bland svettiga strumpor och innebandyklubbor, och bara ta fram den när ingen annan är hemma. Någon kommer slänga upp den här boken på hyllan längst upp och bak i garderoben, kanske hitta den igen när det är dags att flyttpacka, kanske sätta sig ner på golvet, läsa Nino Micks ord: ”namnet hon gav har jag ömsat / min sorg tar inte längre form efter hennes mun”, och bryta ihop i tårar.
Någon kommer öppna den här boken och läsa en dikt som är helt omöjlig att förstå. En dikt som består av ord som slingrar sig över sidorna men inte fastnar i hjärnan, och den personen kommer tänka: tänk att någon har det förtroendet för mig. Förtroendet att jag är tillräckligt klok för att förstå.