Kultur

Kommentar

Endgame of Thrones

En representant ur verklighetens bördsaristokrati inspekterar den åtråvärda järntronen. Foto: Aaron McCracken/Harrisons

Slaget om världsbilden. Vilken ideologisk utgångspunkt blir styrande för slutet på George RR Martins A Song of Ice and Fire?

Kultur

Varje kväll innan jag somnar läser jag artiklar på ”a wiki of ice and fire”, som ska hjälpa mig att förutsäga slutet på Game of Thrones. Jag tänker att om jag knäcker det grammatiska mönstret bakom serien så kommer pusselbit efter pusselbit falla på plats.

Detta förutsätter förstås att George RR Martin, författaren till sviten A Song of Ice and Fire, arbetar med en bakomliggande struktur – vilket jag, trots hans uppenbara oförmåga att skriva klart sin satans bokserie, ändå håller för troligt. Att det finns ett färdigtänkt slut framgår till exempel av det brev från 1994 som läckte i våras, i vilket Martin pitchar det som då var en tänkt trilogi till sin förläggare. Så hur skulle slutet på serien kunna se ut?

Om jag tillåter mig att killgissa lite:

Det marxistiska slutet: Det feodala systemet kollapsar när kronan och den dekadenta aristokratin har bränt sina resurser och blir beroende av näringslivet för att kunna kontrollera folket. Vinnare: The Iron Bank of Braavos.

Det feministiska slutet: Daenerys är en kvinnlig messias, och hennes seger leder till en ny matriarkal ordning i Westeros. Vinnare: före detta slavar, kvinnor och common people.

Det nihilistiska slutet: Det finns ingen logik. Det finns ingen moral. Slumpen avgör. Vinnare: White Walkers.

Det episka slutet: Berättelsen upprepar sin egen mytologi. Vinnare: den som kan skapa balans mellan elementen, vilket sannolikt är Jon Snow, möjligen i allians med Daenerys plus drakar. OBS. att detta i enlighet med reaktionär fantasykonvention sannolikt innebär en seger för det ”rena blodet”.

Det postmoderna slutet: Serien innehåller ingen stor berättelse som alla sidohistorier understödjer– sidohistorierna i sig själva är historien. Vinnare: saknar betydelse, men vem det än är så skriver hen historien.

Möjligheterna är oändliga. Själv har jag hittills svårt att se att serien bär på någon helt klar idé kring funktionellt ledarskap, men i mitt eget önskeslut byggs en ny demokratisk världsordning i Westeros på plikt och inspiration, medan drakarna flaxar tillbaka till Shadowlands (möjligen efter att ha bränt ner några av Westeros bordeller) och tar sin hemlighet med sig.

  • Game of Thrones
  • TV

Kultur