Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Christian Hårleman säger mycket i sin senaste insändare (Flamman nr. 16/2022) och har en tydlig ståndpunkt. ”I stället för testuggande antiimperialism från 70-talet behöver vänstern lära sig se skillnad på demokrati och auktoritarism”. Jag tror att för den breda vänstern som har en historia av antimilitarism så är det inte styrelseskicket i landet som släpper bomben som avgör huruvida de tänker kritisera landets krigiska och mordiska handlingar. Utan helt enkelt att de för krig mot andra suveräna stater.
För precis som Hårleman skriver har USA gjort tre interventioner mot suveräna stater de senaste 20 åren. Han skriver att ”en av dessa konflikter hade åtminstone det goda med sig att tyrannen Saddam Hussein störtades”. Vi ska återvända till det faktumet strax och titta lite närmare på vad USA var villig att göra för att så skulle ske.
Hårleman sågar Mikaels Nybergs argumentation genom att slå fast att ”i Kosovo förhindrades ett folkmord”. Det är självklart lätt att säga så, eftersom inget folkmord ägde rum efter interventionen. Alltså kan vi konstatera att enligt USA och de allierade som skickade trupper till Kosovo 1999 så var det för att förhindra ett folkmord. Problemet med den typen av resonemang är att alla som gör dessa typer av interventioner alltid kan hävda att det är för att stoppa ett folkmord, så länge inget folkmord efteråt sker. Detta argument används tyvärr alltför lättvindigt. Till exempel av Vladimir Putin den 24 februari: ”Syftet är att skydda de människor som i åtta år har utsatts för trakasserier och folkmord från den ukrainska regimens sida.” Låt mig understryka: nej, jag är ingen anhängare av kålsuparteorin.
USA tog på sig ansvaret för att försöka avsätta Saddam Hussein efter Kuwaitkriget genom brutala sanktioner. Så brutala att den senare utrikesministern Madeleine Albright i en intervju 1996 i programmet 60 minutes erkände till att en halv miljon barn hade dött av sanktionerna men att ”vi tror att priset är värt det”. Låt oss här påpeka ett par faktum: 1. Det vara bara barnen som nämndes. 2. Detta var ungefär halvvägs in i sanktionerna, som pågick fram till invasionen. Att minst en miljon människor dog av sanktionerna är de flesta överens om. Det börjar låta som ett folkmord för mig – vad tycker du, Hårleman? Detta är alltså landet som tre år senare gjorde sin intervention i Kosovo för att förhindra ett folkmord.
Jag kan inte nog understryka att Ryssland under Putinregimen är helt åt helvete, och att Hårleman har helt rätt i att USA inte är Nato. Men USA är däremot utan tvekan dess starkaste och mest inflytelserika medlem. Poängen är inte att de är två lika goda kålsupare, det är att vi förkastar all typ av militarism. Självförsvar är alltid berättigat, men eskalering leder sällan till fred, och det är fred vi vill ha – för Ukraina, Europa och alla de länder som krig förs mot!
