– Vi har sett en kraftig ökning i storstäderna, och det här är ju en baksida av det, säger Aron Etzler till Flamman.
Han menar att man kunde märka en klyfta mellan de större städerna och glesbygden redan i början på mandatperioden.
– Det vi märkte i valet 2014 var att Vänsterpartiet kunde gå framåt jättekraftigt i storstäderna och samtidigt gå bakåt totalt sett.
– Det är inte så lätt att förutse alltid, jag tror inte att någon av oss trodde att det skulle bli så.
Problemet med partiets inflytande i mindre orter beror till stor del på utflyttningen, som koncentrerar både potentiella och aktiva medlemmar till storstäderna. Samtidigt avvisar han ”demografiska förklaringar” som hävdar att mindre orter per automatik tillfaller SD.
– Det finns ingen som helst naturlag som säger att Vänsterparitet inte kan vara starka i glesbygden. För vi har ju några fenomenalt starka föreningar, i Degerfors till exempel, eller i Hällefors. Vänsterpartiet kan vara ett starkt glesbygdsparti, och det hänger väldigt mycket på om vi är politiskt vassa och om det finns bra folk.
Bra folk – kan du utveckla det?
– Bra politiker och organisatörer.
Men om så stor del av det folket flyttar i från glesbyggden?
– Då är det ett jätteproblem. Då kan det bli precis så som det beskrivs i artikeln. Men jag tror att vänsterpartiet ensamt kan inte vända den samhällsutvecklingen. Jag tror att man får se det som ett reellt problem som gör att vi får anstränga oss mer och titta på vad det är som fungerar bra i de föreningar som trots de här faktorerna klarar av att växa.
I Flammans tidigare granskning menar en lokal företrädare att partiet har misslyckats med att ta reda och vara på kunskap om hur man bygger upp partiföreningar på mindre orter – och med att förmedla den kunskapen dit den behövs.
– Ibland kan det vara ett sätt att peka på någon annan. Istället för att fundera på vad är det som vi inte har lyckats med i vår partiförening, så kan man gnälla på en större ort. Det är mänskligt, men det är kanske inte så konstruktivt, säger Aron Etzler.
Partiföreningen i Malmö är en av Vänsterpartiets starkaste, med drygt tusen medlemmar. Att Skånedistriktet är ett av bara två distrikt som har uppskattat att fler än var fjärde medlem är aktiv, beror till stor del på Malmö, enligt lokala företrädare som Flamman har varit i kontakt med. Malmöföreningen utgör också dryga hälften av Skånedistriktets alla medlemmar. Men så har det inte alltid varit, påpekar Aron Etzler.
– När jag blev medlem i Vänsterpartiet så var Malmö en mindre förening. Alltså vi betraktade Malmö som ett av våra svagare ställen – jag tror att de hade hundrafemtio medlemmar. Idag har de någonstans mellan niohundra och tusen. Det är ju ett arbete som har pågått i femton-tjugo års tid. Och det är ju samma sak om du tittar på Fagersta och Degerfors och sånna ställen. Jag tror inte att det är någon skillnad på en stor stad och en liten stad – ska du skapa en riktigt stark partiförening så kan det ta många år.
Innebär det att det kan dröja femton-tjugo år innan de här som upplever att de är svaga nu har byggt upp?
– Ja, men det kan gå snabbare också. Jag tror att i Mariefredsfallet kan det röra sig om fem-sex år, till exempel. Och det finns säkert partiföreningar som har gjort det mycket snabbare. Om vi har en bra partiförening och vi gör ett lyckat val, då kan det gå från en handfull personer till många tiotal eller ett hundratal på en valrörelse.