Utrikes

Europeisk strejkvåg inför första maj

Järnvägsanställda och tjänstemän från fackförbundet CGT demonstrerar mot Emmanuel Macrons reformer i Marseille 18 april. Foto: Claude Paris/AP/TT.

De senaste månaderna har den europeiska arbetarrörelsen visat musklerna med strejker i flera länder. På EU-nivå har också framsteg skett med ett färdigförhandlat utstationeringsdirektiv som ska motverka lönedumping och stärka strejkrätten över hela kontinenten. Flamman talade med EU-parlamentarikern Marita Ulvskog som har framförhandlat direktivet.

Utrikes

Inför första maj-firandet har den europeiska arbetarrörelsen mobiliserat i ovanligt hög grad de gångna månaderna. Det hela inleddes i januari med att kontinentens största fackförbund, tyska IG Metall, gick ut i strejk med krav på bland annat sex procents löneförhöjning i ett år och rätt till 28-timmars arbetsdag. Minst en halv miljon organiserade arbetare i metall- och elektroniksektorn deltog i strejken. I början av februari kom till sist beskedet att en uppgörelse hade nåtts mellan arbetsgivarna och facken. Arbetarna vann rätt till 4,3 procents löneförhöjning över två år, 400 euros extra lönepåslag samt ett påslag motsvarande 27,5 procent av månadslönen som kan omvandlas till lediga dagar. Därtill fick de 900 000 anställda rätt till förkortad heltid, med gräns vid en 28 timmars arbetsvecka i upp till två år, dock under förutsättning att arbetarna jobbar igen den lediga tiden med motsvarande lönebortfall när de kommer tillbaka.
Förhandlingarnas resultat har firats som en framgång för de tyska arbetarna som har fått betala för Tysklands hegemoniska konkurrenskraft med ojämförligt låga löner ur ett västeuropeiskt perspektiv i årtionden. Huruvida löneförhöjningarna kommer att stimulera den tyska konsumtionen tillräckligt för att det ska gynna de lidande exportindustrierna i de sydeuropeiska euroländerna återstår dock att se. Enligt de flesta bedömare krävs långt ambitiösare reformer för att uppnå ett sådant mål.

Risk för storkonflikt i Danmark

I början av april gick även det stora fackförbundet i offentlig tjänstesektor Verdi, som organiserar över två miljoner anställda, ut i strejk med krav på sex procents löneförhöjning och minst 200 euro i månaden. Tusentals offentliga arbetsplatser såsom dagis, vårdcentraler, flygplatser och kollektivtrafik har drabbats i flera förbundsländer.
Även i Danmark har hot om storstrejk varit på agendan de senaste månaderna. Sedan parterna i mars misslyckats med att komma överens om de offentliganställdas krav på att höja lönerna som släpat efter andra sektorer har hotet om strejk från 100 000 statsanställda legat över landet. Arbetsgivarsidan svarade med att hota att utsätta omkring 440 000 för lockout för att undvika en storstrejk. Deadline var satt til den 4 april men medlaren lyckades i sista stund skjuta upp den i ytterligare två veckor.
Förhandlingarna som gäller anställda inom stat, region och kommun har dock fortsatt in på denna vecka. Om en storkonflikt där över en halv miljon offentliganställda befinner sig antingen i strejk eller lockout bryter ut riskerar vitala delar av den danska infrastrukturen att drabbas. Regeringen och folketinget har därför antytt att de kan komma att blanda sig i konflikten för att tvinga fram en överenskommelse.

Strejkandets hemland

Trots att antalet strejker i Frankrike, där de traditionellt hör till vardagen, har minskat de senaste årtiondena har Emmanuel Macrons vinst i förra årets presidentval utlöst en våg av strejker. Macron, som gick till val på att fördjupa de nyliberala arbetsmarknadsreformer som hans socialistiske företrädare François Hollande inledde, har lovat att riva upp delar av den franska arbetsrättslagstiftningen med målet att göra det lättare att avskeda anställda, öppna för mer individuella löneförhandlingar och införa nya flexibla anställningsformer.

En rad universitet har varit blockerade av studenter i flera månader

I september ägde den första stora strejken mot Macrons program rum. Men det var först i mars som det tunga artilleriet rullades ut. Lokförare och andra anställda inom järnvägssektorn, som omfattas av speciella förmåner, gick ut i storstrejk. Macron har bland annat lovat att skära ned antalet arbetsplatser inom det offentliga järnvägsbolaget SNCF. Fackföreningsrörelsen har dock anklagat honom för att förbereda en privatisering av företaget på samma sätt som skedde i Storbritannien på 1990-talet. De järnvägsanställda följdes senare av anställda inom övriga transportsektorer såsom flygsektorn. Fackförbundet CGT som organiserar många inom transportsektorn har lovat att strejken ska fortsätta i två av fem dagar i veckan fram till slutet av juni vilket skulle innebära att strejkerna pågår under rekordlånga tre månader. Även sektorer som sophantering, energi- och gassektorn har drabbats av strejkerna. Enligt sidan c’estlagrève.fr pågår bara denna vecka tolv separata strejker i Frankrike.
Parallellt med transportstrejkerna pågår även stora strejker inom utbildningsväsendet. En rad universitet har varit blockerade av studenter i flera månader i protest mot en ny lag som ger varje högskola rätt att rangordna universitetsansökningar på kandidatnivå enligt vilka kriterier de vill. Lagen har kritiserats för att öka ojämlikheten inom högre utbildning och i förläningen cementera klasskillnaderna inom det franska samhället. I flera städer har studentockupationerna lett till konfrontationer med polis och på sina håll även med våldsamma maskerade män som misstänks för att ha ringts in av personer inom universitetsledningen.

Förbud mot lönedumping och ökad strejkrätt

Strejker kan dessutom komma att bli vanligare i Europa på grund av framsteg som gjorts på EU-nivå den senaste tiden till förmån för arbetstagarna. Det så kallade ”utstationeringsdirektivet” som ska motverka lönekonkurrens mellan medlemsländer genom att kräva att arbetare som är stationerade i ett annat medlemsland omfattas av rådande kollektivavtal röstades igenom i europeiska ministerrådet den första mars.
Enligt Marita Ulvskog (s), som sitter i Europaparlamentets sysselsättningsutskott där direktivet har tagits fram, är det en stor framgång för löntagare runtom i Europa.
– Direktivet innebär att lika lön kommer att gälla för lika arbete på samma plats, oavsett i vilket land man har sin anställning i. Om dessa regler hade funnits på plats tidigare hade till exempel Lavaldomen i Waxholm aldrig kunnat äga rum. Det innebär också att strejkrätten stärks eftersom det är formulerat på ett sådant sätt att arbetsgivare inte kan kringgå fundamentala rättigheter såsom rätten att strejka, säger hon.
Betyder detta att lönedumpning kommer att bli omöjligt i Europa framöver?
– Det kommer så klart alltid att finnas oseriösa arbetsgivare och desperata människor på arbetsmarknaden. Men nu kommer det att finnas ett regelverk som man kan förhålla sig till. Förut var det här en tydlig höger-vänster fråga men nu råder stor uppslutning om behovet av dessa regler. Kristdemokrater och liberaler från andra delar av Europa har uttryckt starkt stöd för fackliga rättigheter, dock inte i Sverige av någon anledning. Det har också fått starkt stöd av samtliga medlemsländer i ministerrådet.

Det framstår ofta som att en konflikt råder mellan Öst- och Västeuropa i den här frågan.
– Huvudparterna i förhandlingarna har varit sysselsättningsutskottet i EU-parlamentet och den bulgariska regeringen som innehar unionens roterande ordförandeskap detta halvår. Det är alltså ett östeuropeiskt land som har hjälpt oss att driva igenom detta förslag och som har övertygat de andra östeuropeiska länderna om att det är bra. Så tiderna förändras. Den snabba ekonomiska utvecklingen i flera östeuropeiska länder har gjort att färre arbetare söker sig därifrån till Västeuropa för att konkurrera med lägre löner. Det har gjort att facken i länder som Bulgarien har varit positiva till den här reformen.
– Det finns också en ny medvetenhet inom EU tror jag bland politiker och löntagare att det alltid kommer att finnas någon som är beredd att acceptera ännu sämre löner och villkor om man väljer den vägen av konkurrens. Det kommer att finnas människor från Turkiet eller Sydostasien som är beredda att acceptera lägre löner än östeuropéer och så vidare. Så det gäller att bestämma sig för vilket system vi ska ha. Vi vinner inget på att inte ha några regler och tillåta vad som helst. Det är inte bara vi svenskar som insett att det är en omöjlig väg att gå.
Direktivet väntas röstas igenom i Europaparlamentet i slutet av juni. Enligt Ulvskog är det dock mest en formalitet.
– Det känns inte som att vi borde oroa oss för hur det går eftersom stödet för förslaget är så brett.

 

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • 1 maj
  • Europa
  • strejker

Utrikes