Inrikes 08 oktober, 2020

Fackens väg framåt efter las-kraschen

Efter att las-förhandlingarna kraschat vill flera LO-förbund lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. IF Metall-klubben som initierade en uppmärksammad budkavle mot las-försämringar ser den förflyttningen som ett steg i rätt riktning. Klubben talar också om elefanten i rummet: är det dags för politisk strejk?

Jan-Olov Carlsson är precis på väg att mejla ut ett pressmeddelande när Flamman ringer honom. IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå, där han är ord­förande, initierade för knappt ett år sedan en så kallade budkavle – ett gammalt begrepp för ett mobiliserande dokument som bärs från gård till gård. Budkavlen hette ”försvara turordningsreglerna i las” och spreds brett. Att las-­förhandlingarna mellan facken och företagarsidan brakade samman i förra veckan är det första steget i rätt riktning, säger han.

– Man ska inte se det som en seger, utan nu får vi hitta andra och bättre former för att bedriva kamper för dem som har sämst anställningsvillkor i samhället. Så det är ingen glädje, utan mer att ett hot är undanröjt. Nu går vi vidare.

Han syftar på att de fackliga centralorganisationerna LO och PTK nu inte kommer sluta något avtal med Svenskt Näringsliv som direkt försämrar anställningstryggheten. Det kan tyckas självklart. Men eftersom förhandlingarna har skett under hot om lagstiftning som skulle drabba arbetstagarna negativt så har spelplanen redan från början varit vänd till före­tagens fördel.

De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Dessutom läckte det i december 2019 ut uppgifter om en parts­gemensam avsiktsförklaring inför förhandlingarna, där kravet på ”saklig grund” för uppsägning inte fanns med. Bland de fackliga gräsrötterna växte oron för att svikas av sina företrädare och i det samman­hanget blev Volvoklubbens budkavle till. Jan-Olov Carlsson tror att trycket underifrån har påverkat förhandlingarnas utgång till viss del, men säger samtidigt att man ”inte ska överdriva”.

– Budkavlen har framför allt fått en uppslutning inom IF Metall, och Metalls förbundsstyrelse är inte opåverkad av det. Det är svårt att bedöma hur mycket de berörts, men ledningen har sagt att förhandlingarna avgjordes av att arbetsgivarna ställde för höga krav på ändringar i turordningsreglerna. Så jag tror nog att den (budkavlen, reds. anm) har påverkat. Och all opinionsbildning och kamp för de här villkoren är ju viktig.

Även tongångarna från LO-ledningen är ju ganska annorlunda nu än för något år sedan.

– Ja, det har hänt mycket, och där spelar ju de här protesterna roll. Sedan har det också hänt mycket internt inom LO.

Budkavlen stöttades också av klubbar inom Seko, Elektrikerna och Kommunal, med flera. Även klubbar ur ett antal TCO-förbund skrev på. Dokumentets andra krav, utöver bibehållna turordnings­regler, var att ”saklig grund”-­begreppet ska behållas. På senare tid har det blivit ett stridsrop från LO:s kommunikationsavdelning och hamnat i politiskt och medialt fokus.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Jan-Olov Carlsson säger att nästa steg för klubben på Volvo last­vagnar i Umeå blir att försöka lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. Under veckan som gått har ledningen i flera LO-förbund – Handels, Seko, Kommunal och Elektrikerförbundet – meddelat att de lägger sådana krav i den återstartade avtalsrörelsen. Elektrikerförbundets ordförande Urban Pettersson säger till tidningen Arbetet att las på sikt bör slopas helt, eftersom lagen ”har gjort både facken och Social­demokraterna svagare”. Han anser att fackföreningsrörelsen behöver göra ett strategiskt vägval och gå åt ett håll där anställningsskyddet i stället regleras i rikstäckande kollektiv­avtal för varje bransch.

Det skulle ge facken ett verktyg som inte funnits under de centrala las-förhandlingarna: strejk. De centrala förhandlingarna har pågått medan respektive förbund varit bundet av kollektivavtal som inneburit fredsplikt. Om frågorna nu lyfts in i avtalsrörelsen, som genomförs när avtalen och fredsplikten löpt ut, kan facken hota med strejk och därmed inta en potentiellt starkare ställning.

Pappers, Byggnads och Målarna säger att de kommer stödja förbund som går den vägen. GS-facket och IF Metall hävdar att deras förhandlingsordning omöjliggör nya krav, men utesluter inte att anställningstrygghet blir en del av kommande avtalsrörelser. Andra, däribland Hotell- och restaurangfacket och Transport, har inte lämnat några besked.

Jan-Olov Carlsson konstaterar att delar av fackföreningsrörelsen tycks ha glömt bort att förbund och klubbar kan ta tag i frågorna på egen hand. Om det görs skulle rörelsen gemensamt kunna öka trycket för förbättringar som inte byts ut mot försämringar i andra änden, anser han.

– De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Riskerar inte en strategi där varje förbund driver frågan på sitt håll att undergräva LO:s samlade styrka?

– Nej. Problemet med att agera gemensamt inom LO är att man har så olika ingångsvärden. Sekos utmaningar med turordningsregler är inga större problem i IF Metall eller Kommunal, omställningsvillkoren är en jättesak för industriförbunden men kanske inte för Kommunal. Så jag tycker snarare att det är tvärtom, att man skulle kunna sporra varandra i ett slags gemensam kamp för förbättrade villkor, utifrån de förutsättningar som råder på respektive avtalsområde.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Tjänstemannafackens centralorganisation PTK önskar tillsammans med några LO-förbund i stället en annan lösning – att de centrala las-förhandlingarna återupptas och får mer tid. Men parterna är i skrivande stund upptagna med avtalsrörelsen, och den 26 oktober – långt innan avtalsrörelsen är färdig – löper remisstiden för regeringens arbetsrättsutredning ut. Då ska regeringen börja arbeta på det lagförslag som enligt januariavtalet ska genomföras om arbetsmarknadens parter inte kommit överens.

För att slippa hamna där har också regeringspartierna uppmanat parterna att återuppta förhandlingarna. Men LO-ordföranden Susanna Gideonsson säger till TT att det blir ”svårare att tro på en förlängning ju fler dagar som går” och att hotet om lagstiftning måste bort om nya förhandlingar ska leda någonstans.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

Jan-Olov Carlsson nämner också elefanten i rummet: politisk strejk.

– Om det har varit motiverat någon gång så är det ju nu, när man får en politiskt riktad udd från riksdagens högermajoritet mot Sveriges löntagare. Då kan man inte stå handfallna. Det är inget starkt vapen men det skulle försvåra oerhört för Socialdemokraterna att ställa sig bakom en försämrande lagstiftning.

Lagtexten om politisk strejk begränsar sig till ett förbud för offentliganställda att delta. Den juridiska principen om stridsåtgärder är att allt som inte uttryckligen förbjudits är tillåtet, så när politiska strejkers lagenlighet har prövats i Arbetsdomstolen har den friheten vägts mot arbetsgivarens rätt att leda arbetet. Praxis har då blivit att en strejk på ett par timmar, mer liknande en demonstration, är laglig även under kollektivavtalad fredsplikt.

LO som helhet har aldrig gått ut i politisk strejk, men enskilda förbund och medlemmar har gjort det i både organiserad och vild form, bland annat mot EU:s hamndirektiv. Internationellt har det strejkats mot nedskärningar, privatiseringar och utrikespolitiska beslut, och rätten att göra så försvaras av FN:s fackliga organ ILO.
I Sverige har fackförbund utanför LO, bland andra Hamnarbetarförbundet och SAC-förbund, använt politisk strejk i bredare utsträckning. LO sade senast i samband med de stora skolstrejkerna för klimatet hösten 2019, där organisationen Fridays For Future uppmanade fackförbund att delta, att den svenska modellen innebär att strejker enbart används för att förbättra löne- och arbetsvillkor.

När las-förhandlingarna kollapsade gick LO ut med ett pressmeddelande där ordförande Susanna Gideonsson sade att organisationen ska använda ”alla till buds stående medel” för att stoppa regeringens las-utredning. Flamman har upprepade gånger försökt nå hela LO-ledningen för att fråga om det innebär att politisk strejk kan vara aktuellt, och vad Gideonssons ord annars syftar på. Organisationen har avböjt intervju.

Las-frågan


När regeringen Löfven tillträdde i januari 2019 säkrade den Centerpartiets och Liberalernas acceptans genom att gå med på en reformering av arbets­rätten. Enligt januari­avtalet skulle förändringen behålla en ”grund­läggande balans” mellan arbets­marknadens parter. I avtalet stod också att parterna först skulle få chansen att för­handla om frågan, men om de inte kom överens skulle arbets­rätten förändras genom nya lagar.
Vänsterpartiet släppte fram Löfven som stats­minister men meddelade att de inte tänkte acceptera några för­sämringar av arbets­rätten. Om, eller när, sådana förslag läggs fram sade Vänster­partiet att de kommer försöka fälla regeringen.
Den 1 juni 2020 presenterade utredare Gudmund Toijer sina förslag till ny lagstiftning. De innehöll bland annat betydligt fler undantag från tur­ordnings­reglerna, borttagande av rätten till lön medan en eventuellt ogiltig uppsägning prövas i domstol samt bort­tagande av själva möjlig­heten att ogiltig­förklara en upp­sägning på företag med färre än 15 anställda.
Fackens reaktion på utredningen var mycket negativ. Man menade att förhandlingarna mellan parterna nu skulle bli orättvisa, eftersom Svenskt Näringsliv kunde lägga valfria krav, dra sig ur förhandlingarna när som helst och sedan ändå få en lag som i stora delar gick dem till mötes.
Likväl förhandlade man och när deadline nåddes den 1 oktober med­delades att för­handlingarna kollappsat. Enligt planen ska regeringen därför börja utforma ett lag­förslag utifrån utredningen i slutet av oktober. Vänster­­partiets hot kvarstår. Men även Liberal­ernas och Center­partiets, som båda står fast vid att deras stöd till reger­ingen vilar på att Toijers ut­redning blir lag.

Inrikes/Nyheter 31 oktober, 2025

Vänsterpris till kontroversiell skribent: ”Rödbrun konvergens”

Robespierrepristagaren Andi Olluri, 23. Foto: Kamal El Salim.

Andi Olluri, 23, tilldelas Robespierrepriset. Han beskriver sig som ”anarkist”, men har en bakgrund som skribent på bland annat högerextrema Nya Dagbladet. Olluri själv beskriver kritiken som svartmålning – medan prisutdelaren Lasse Diding ser en spegelbild av Jan Myrdals sämsta sidor.

23-årige Andi Olluri tilldelas årets Robespierrepris. Motiveringen är att han i Jan Myrdals anda systematiskt visat på ”den fördumning, det hyckleri och de dubbla måttstockar som regelmässigt styr vårt offentliga samtal i såväl Sverige som övriga västvärlden”.

– Jag tycker att han är i huvudsak väldigt bra. Sedan är han väldigt mångordig, men har en jävla förmåga till överblick i sina undersökningar, säger priskommitténs ordförande Lasse Diding till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Den kedjerökande farmodern personifierar ett muterat Albanien

Lea Ypis Förödmjukelse är en ärlig gestaltning av det historiska materialet, fiktion med källkoden blottad. Foto: Mihaela Noroc.

I Lea Ypis mästerliga "Förödmjukelsen" visar hon att innebörden av att vara mänsklig handlar om att minnas de döda.

2021 publicerades Lea Ypis Fri: en uppväxt vid historiens slut och blev en mindre sensation. Ypi, professor i politisk teori vid London School of Economics, berättade där om sin uppväxt i Enver Hoxhas totalitära Albanien, samt om tonåren under den efterföljande rövarkapitalismen. Det var en finstämd memoar, präglad av barnets naturliga förhållande till absurda omständigheter – i stil med Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Men det som gjorde Fri till något utöver det vanliga var att den också var en tankebok som körde socialismen genom den skräcktunnel som var det kommunistiska Albanien – och sedan plockade upp spillrorna med en bibehållen tro på marxismens idé om frihet. Resultatet kan beskrivas som ett blåslaget försvar av socialismen.

I bakgrunden i memoaren fick man små inblickar i Ypis släkt, så sammanflätad med makten att den fick klanen Kennedy att framstå som medelsvenssons. Om detta handlar hennes nya bok Förödmjukelse (Albert Bonniers förlag, 2025), närmare bestämt om hennes farmor Leman. Men om den första memoaren var mer traditionellt reflekterande, är den nya boken (utmärkt översatt av Amanda Svensson) snarare rent dokumentär.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Att se världen genom maskinens ögon

Jon Rafmans projekt ”Nine eyes of Google street view”, som fångar livets mest flyktiga ögonblick, har pågått sedan 2008. Foto: EXCLUSIVEPIX/TT.

Sedan 2008 har den kanadensiska konstnären Jon Rafman samlat bilder från Google Street View. Nu visas hans projekt ”9 eyes” på Louisiana – ett kusligt dokumentärt projekt, som visar hur den mänskliga närvaron framträder för algoritmernas blick.

En björn tittar upp ur ett rött fiskstimm med en saftig lax i labbarna, lugn på gränsen till mallig. En man kör golfbil i skelettdräkt, en annan ligger utslagen framför ett höghus.

Bilderna tillhör den kanadensiska konstnären Jon Rafmans serieverk ”Nine eyes of Google street view”, döpt efter kameran på de fotobilar som nätföretaget kartlägger världen med. Sedan 2008 har han valt bilder ur det gigantiska gatuarkivet som alla liknar frusna filmögonblick. Men både kornigheten och avtryckarslumpen gör att det snarast känns som att man snokar i en utomjordings övervakningsarkiv. Sedan den 8 oktober ställs projektet ut på museet Louisiana norr om Köpenhamn, under titeln ”9 eyes”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 30 oktober, 2025

Körde in i Palestinademo – döms till tre års fängelse

Mannen fotograferades av en privatperson i samband med bilattacken. Foto: Privat / Borås Domstol.

Efter bilattacken nekade mannen till att vara intresserad av Israel och Palestina – och påstod sig inte känna igen sitt eget X-konto. Nu döms han till tre års fängelse. Mohamed Karaz, en av de 81 målsägande, säger att Boråsborna fortsätter marschera för Palestina – men med mer oro än tidigare.

I dag föll domen mot den man i 70-årsåldern som i augusti förra året körde in i en folkmassa i samband med en Palestinademonstration i centrala Borås. Ingen skadades allvarligt, men minst en person fick uppsöka sjukhus efter att ha skadats i benet.

Ett vittne beskriver hur bilen körde in i folkmassan som ”när man ser en båt köra i vatten, och som att människorna var vågorna som bara åkte åt sidorna”. Ett annat vittne uppger att mannen ”vrålbackade” och var nära att träffa en kvinna med en barnvagn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 30 oktober, 2025

Vem har inte gett 100 miljoner till en Hamas-älskare?

Funderar du på att flytta till Afghanistan?

I så fall vill jag påpeka att regeringen avråder skarpt, inte minst sedan 2021 när Talibanerna tog över landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 30 oktober, 2025

Medlem i Parabols redaktion delar nazistmaterial: ”Högt i tak”

Svarta solen och en skärmdump från Parabol. Montage: Flamman.

På redaktionsmedlemmens stora konto syns invandringskritik, konspirationsteorier och SS-symboler. ”Det är för att trigga människor”, säger hon till Flamman. Chefredaktör Kajsa Ekis Ekman säger att hon inte markerat – då detta skulle bryta mot lagen.

En medlem i nättidningen Parabols redaktion har under en längre tid spridit högerextremt innehåll i sociala medier, kan Flamman avslöja. Bland annat försvarade hon den brittiska högerextremisten Tommy Robinson efter massdemonstrationerna mot invandring i London tidigare i september.

I samband med protesterna lade hon upp en story på sitt Instagramkonto med tusentals följare. Där beskrivs demonstrationen som en ”berättigad kritik av maktens katastrofala immigrationspolitik”. Redaktionsmedlemmen skriver också att om protesten räknas som högerextrem så är hon själv ”den mest högerextrema av dem alla”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 30 oktober, 2025

Recept för framtidens kockar

En man vars tröja hyllar ”Ockhams rakblad” deltar vid den gemensamma middagen. Foto: Karo Holmberg.

De får miljoner från ett fossiltungt investmentbolag – men kan inte sluta bli arresterade för klimatet. Ekomodernistiska Weplanet bjuder in till matfestival, där myndigheter och riskkapitalister brunchar veganskt med kärnkraftspositiva klimataktivister. Och enligt miljöprofilen George Monbiot kan de nya proteinerna vara kraftfulla nog att krossa fascismen.

Finland sägs vara de tusen sjöarnas land. Om uppgifterna stämmer ligger ungefär åtta procent av dem i Noux naturreservat utanför Helsingfors, enligt kartan utanför konferenscentret Haltia.

– Det här är mest för stadsborna, förklarar en finsk besökare.

– Vill du ha riktiga träsk så får du bege dig norrut.

Byggnaden, konstruerad helt i trä, ligger strax intill Noux långträsk. På en grusplan nedanför står stora tipitält, och en skylt lovar uthyrning av ”fat bikes” för 45 euro om dagen.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök. Men det är exakt den uppgiften som lockat ett sextiotal personer till den finska taigan. Deltagarna kommer från länder så avlägsna som Uganda, Australien och Bangladesh.

Lauri Muranen, socialdemokrat, grundare av finska Weplanet, och i dag pr-ansvarig på kärnkraftsbolaget Steady Energy, tar till orda.

– Vi är inte en organisation som sitter på vägen och stoppar trafiken. Alla behöver inte vara så. Men det betyder inte att vi inte kan ha inflytande, berättar han.

Trä. Konferensen ägde rum på komplexet Haltia i Noux naturreservat utanför Esbo. Foto: Karo Holmberg.

– Vi kan faktiskt göra mer. Vi kan påverka tänkandet bland människor, regeringar och företag. Det är mer subtilt, men slutresultatet är häpnadsväckande.

Och nog är stämningen annorlunda från andra miljöorganisationers möten. Kapitalismen nämns bara ett fåtal gånger – däremot flyter begrepp som roadmaps, stakeholders och resiliens runt i rummet. En myndighetsrepresentant förklarar försiktigt att traditionellt jordbruk fortfarande behövs. En miljöforskare kritiseras för att han kommit fram till att mer förnybar energi behövs, utan att ta in kärnkraft som alternativ. En frågeställning handlar om hur man kan göra alternativt protein sexigt – med Tesla som förebild.

Här finns visserligen en vegan som berättar om hur han övergav kött efter att ha läst en bok om ”köttets sexuella politik”. Men han jobbar också som riskkapitalist.


En gräsrotsorganisation – som är för kärnkraft, genmodifiering och odlat kött.

Så beskriver sig Weplanet, som står bakom kampanjen Reboot Food. Den globala organisationen samlar grupper i flera länder som beskriver sig själva som ekomodernistiska. Termen kommer från ett manifest som publicerades våren 2015. Texten undertecknades av bland andra Michael Shellenberger, som senare förminskat farorna med global uppvärmning.

Många av dem som samlats på konferensen är ”gröna kättare”, som lämnat sina partier med varierande grad av frivillighet. Britten Mark Lynas, som är policychef, beskriver sig som i ”exil i Labour”, medan generalsekreteraren Karolina Lisslö Gylfe lämnade svenska Miljöpartiet 2013 med målet att grunda ett ”kärnkraftspositivt och mer liberalt” parti.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök.

– Hela programmet var forskningsbaserat, där vi ville få bort fossila bränslen men där även kärnkraft var integrerat som en del av lösningen, berättar hon för Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 29 oktober, 2025

Kritiserad stiftelse bakom regeringens kampanj för återvandring

Regeringen har avsatt 8,25 miljoner kronor till Seefar Foundation för pilotprojektet för återvandring, en stiftelse med en lång historia av dunkla upplägg med otydlig avsändare. Det genomgående målet: att avråda människor från att befinna sig i Europa.

I våras tog regeringen två viktiga steg i arbetet med återvandring.

Den 23 april föreslog man en kraftig höjning av återvandringsbidraget, som ska träda i kraft vid årsskiftet. Och den 5 juni utsågs Teresa Zetterblad, tidigare avdelningschef vid Migrationsverket, som nationell samordnare för frivillig återvandring. Hon ska hjälpa kommuner att få fler att återvända till sina ursprungsländer, ett uppdrag som ska redovisas senast sommaren 2027.

Den 10 september inleddes dessutom ett pilotprojekt, som ska få 200 afghanska flyktingar att resa tillbaka, med en budget på 8,25 miljoner kronor över två år. Projektet heter Reluctance to readiness for return och ska utföras av stiftelsen Seefar, en aktör som sedan 2014 anlitats av EU och flera medlemsländer för att minska antalet människor som flyttar till Europa.

Enligt projektplanen som Flamman har begärt ut avfärdar migranter ofta återresan som ett dåligt alternativ, ”utan att tillräckligt överväga de möjliga positiva konsekvenserna av att återvända till Afghanistan."

Samtidigt avråder Utrikesdepartementet sedan den 10 februari 2006 från alla resor till Afghanistan, och i samband med talibanernas maktövertagande uppmanar det sedan den 5 augusti 2021 alla svenskar som befinner sig där att lämna landet. Då Sverige dessutom saknar utlämningsavtal med landet är frivilligt återvändande den enda möjligheten – men endast 18 afghaner har utvandrat frivilligt sedan talibanerna tog över för fyra år sedan.

Flamman kan nu visa att Seefar har en historia av att systematiskt dölja avsändaren bakom sina informationskampanjer – både den egna organisationen och uppdragsgivarna – för att undvika misstänksamhet hos mottagarna. På så sätt framställs kampanjerna som humanitära, när de i själva verket är en del av EU:s gränsarbete. Och trots de skimrande siffrorna i deras rapporter, ifrågasätts metodernas effektivitet av forskare.

Det här är berättelsen om Seefar.


Seefar Foundation grundades i april 2014, samma år som Europas syn på migration började förändras i grunden.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 29 oktober, 2025

Arbetsdomstolen på sparlåga: ”Gör skurkföretagen en tjänst”

Pelle Sunvisson, förhandlare på SAC:s organisation Solidariska byggare och Arbetsdomstolen i Gamla stan. Foto: Jacob Lundberg, Lars Pehrson/SvD.

Arbetsdomstolen har så ont om pengar att man skjuter upp alla "icke brådskande mål". Fackföreningen Solidariska byggare menar att arbetslivskriminella nu kan pusta ut – medan staten kommer förlora mer pengar än man sparar.

Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till. 

I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 29 oktober, 2025

Catherine Connolly visar vägen för vänstern

Catherine Connolly (mitten) hälsas av sina valarbetare efter att hon vann det irländska presidentvalet den 25 oktober. Foto: Niall Carson/AP.

I lördags vann vänsterkandidaten Catherine Connolly en jordskredsseger i det irländska presidentvalet. Receptet: folkfrontsstrategi, plånboksfrågor, sociala medier och tydlighet om Gaza.

I det allt mer kompakta politiska mörkret i västvärlden finns fortfarande ljusglimtar. Zohran Mamdanis borgmästarkampanj i New York är en. Frankrikes stundtals enade vänster, som nu har skapat en politisk låsning som kan tvinga regeringen att stoppa en pensionsreform och i stället införa en miljonärsskatt är en annan. I lördags tändes ytterligare ett ljus ute i Nordatlanten.

I det irländska presidentvalet vann den oberoende vänsterkandidaten Catherine Connolly en storseger med över 63 procent av rösterna. Resultatet är ett svidande nederlag för det politiska etablissemanget. Men det är också ett illustrativt exempel på hur vänstern kan nå framgång i dagens medialt fragmenterade och politiskt extrema klimat.

Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly föddes som det nionde av 14 syskon i en familj i Galway. Efter att ha arbetat som psykolog och advokat var det först i 40-årsåldern som hon gav sig in i politiken för det lilla Labour-partiet. Hennes hjärtefråga då som nu var bostadskrisen.

Efter 17 år i lokalpolitiken lämnade hon dock Labour efter att partiet valde att inte stödja hennes kampanj. I stället valdes hon in som oberoende i parlamentet Dáil 2016. Där blev hon 2020 den första kvinnan att nå posten som vice talman, efter att ha enat de olika vänsterfraktionerna. Det skulle visa sig bli en återkommande strategi.

Inför söndagens presidentval lyckades Connolly vinna stöd från alla fem vänsterpartier i Dáil för sin presidentkandidatur. Liksom den franska ”folkfronten” som bildades förra sommaren enades oppositionspartierna Sinn Féin, Socialdemokraterna, People before profit, De gröna, samt Connollys tidigare parti Labour kring hennes grundfrågor.

En huvudprioritet är bostadskrisen, som gjort Dublin till en av de dyraste städerna i Europa. En annan är kritiken mot den pågående militariseringen i Europa som Connolly vill att Irland ska stå utanför – en populär position i det historiskt neutrala Irland. En av de allra viktigaste frågorna för väljarna var också Gaza: enligt Connolly själv, vars obevekliga kritik mot Israel och stöd för palestinierna vunnit många hjärtan, var det en viktigare fråga för många väljare än den om ett enat Irland. Connolly visar alltså att det går att vinna på att vinna på att vara tydlig i sin kritik av Israel, snarare än att undvika eller kompromissa om frågan.

En annan framgångsfaktor var hennes entusiastiska användning av sociala medier. Virala videor där den 68-åriga Connolly jonglerar med en fotboll och spelar basket gjorde henne snabbt till en favorit bland yngre väljare. Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly fick också draghjälp av motståndarsidan. Regeringspartiet Fianna Fáil tvingades dra tillbaka sin kandidat efter en finansskandal, medan Fine Gaels kandidat Heather Humphreys försökte rädda sin oinspirerande kampanj med allt hätskare attacker på Connolly som bara fick hennes egna siffror att dyka. Resultatet av den kaotiska valrörelsen var ett historiskt lågt valdeltagande på 46 procent, vilket motståndare kan hävda underminerar Connollys mandat.

Läs mer

En rad kontroversiella uttalanden har också gjort hennes anspråk på att företräda hela Irland svårsmälta för vissa: en resa till Bashar al-Assads Syrien 2018 ser inte jättebra ut, även om Connolly hävdar att syftet var att uppmärksamma flyktingarnas situation. Likaså beslutet att anställa en kvinna som avtjänat straff för deltagande i en väpnad rörelse. Den kanske viktigaste kritiken berör det faktum att Connolly i rätten tidigare har företrätt de banker hon nu kritiserar för deras girighet. Det har dock inte hindrat väljarna från att ge henne sitt förtroende.

Det irländska presidentämbetet är visserligen främst ceremoniellt, ungefär som Sveriges kung. Connollys seger är dock viktig av två skäl. För det första har företrädare som Mary Robinson och den avgående Michael D Higgins sedan 1990-talet tagit allt större plats i politiken, såväl inrikes som utrikes – det kommer Connolly garanterat att fortsätta med, inte minst i fråga om Israel-Palestina. För det andra är hennes förmåga att ena vänstern en viktig signal om att en framtida vänsterregering ledd av Sinn Féin inte längre går att utesluta. Med Catherine Connolly som president ser läget för Irland – och världen – därför lite ljusare ut.

Diskutera på forumet (0 svar)