När båten lägger till är det som på tv.

Mer specifikt: det är som i reklamfilmen på oljebolaget Nestes hemsida. En blandning av en trailer till någon av Göta Kanal-filmerna och Pripps Blås ölreklam. Pappa får vatten i ansiktet. Surgubben Olsson hejar på folk som använder dasset, förmodligen för att förbränningstoaletten därinne bidrar till en hållbar framtid. Solen ligger på, det går gäss på havet och i vita bokstäver står det textat att Sveriges framtid skapas på den här ön.

Lika delar nostalgisk skärgårdsromantik och teknikoptimism.

– De ville ha något i stil med Vi på Saltkråkan, säger Olle Tejle.

Han driver tillsammans med Hugo Olofsson värdshuset på den ö som det finska oljebolaget Neste i fjol valde ut för att illustrera den svenska framtid som de själva vill vara en del i att utforma.
Lidö i Norrtälje skärgård skulle med hjälp av oljebolagets pengar och Olle Tejle på värdshuset bli helt klimatneutral – på bara ett år.

Från fastlandet tar man sig hit med båten Romana, som går på fossilfri diesel. Den lägger till vid bryggan vid det som nu benämns som Zero Island. Ön består till största delen av ett naturreservat, men utöver ett sommarhus och en bondgård drivs den helt i Lidö Värdshus regi. Numera med hjälp av pengar från Neste, som förra året frågade Olle Tejle om de ville samarbeta fram Zero Island.

– Det gick väldigt fort. Vi sa ja och de kom och spelade in en reklamfilm och launchade den, berättar Olle Tejle i värdshusets matsal. Det surrar av konferensstämning och mjuk gitarr. När dealen med Neste var gjord drogs projektet igång. Små och stora åtgärder sattes in för att nå noll­utsläppsmålet. All belysning byttes till LED, en solcellspark byggdes och alla fordon började drivas med Nestes fossilfria diesel.

Olle Tejle visar runt. Nolla Cabin, ett litet trekantshus med solceller på taket, har gjort nyheter om sig som Sveriges första helt klimatneutrala semestermål. För en natt betalar man över 3 000 kronor. Stugan har varit fullbokad nästan hela sommaren.

Bakom den breder solcellsparken ut sig. Den står för en fjärdedel av Lidö Värdshus elförbrukning på dryga 20 000 kilowattimmar. Parken byggdes på uppdrag av Neste av en underleverantör till det finska bolaget Fortum, som äger stora delar av Oskarshamns kärnkraftsverk och vars elproduktion till 60 procent består av kärnkraft och naturgas. Neste betalade för solcellsparken som kostade drygt en och en halv miljon kronor.

– När den skulle installeras frågade de om vi ville ha den där borta i skogen, men det ville vi inte. Vi ville att den skulle synas, säger Olle Tejle.

Det är en solig men blåsig septemberdag, Olle Tejle guidar bland skyltarna som beskriver de 18 klimatåtgärderna som sattes in under året. Bland dem finns en ny kompostmaskin som gör allt komposterbart till jord. Värdshuset odlar med jorden eller låter gäster ta med sig den hem. Maskinen kostade 350 000 kronor och hade, liksom mycket annat på ön, aldrig kunnat genomföras utan pengar från Neste.

– I slutändan handlar ju allt om ekonomi. Ekologiskt och närproducerat kostar mer men man kan inte ta mer betalt, säger Olle Tejle.
Så varför kastar då ett finskt oljebolag pengar i Östersjön strax utanför Norrtälje? Enligt Olle Tejle av samma anledning som när de 2015 tog bort oljan från sitt bolagsnamn och gick från Neste Oil till bara Neste.

– Om man lägger massa pengar så vill man ha payback. Det är väl inte konstigt, så är det oavsett vilken business man håller på med. Det klart att de ser det som en marknadsföringskampanj, säger han.

Varenda efterfrågan leder till ökad lönsamhet inom industrin och gör att det exploateras nya områden i marginalerna

Sverige är i internationella mått mätt ett offensivt land vad gäller klimatarbete. Neste är offensiva i samma frågor, menar Olle Tejle. De vill in på den svenska marknaden, och vad värmer de svenska hjärtana mer än en skärgårdsidyll?

– Men de gör ändå någonting bra här. Istället för att bara köpa en annons i en tidning har man faktiskt gjort någonting.

Ja, Neste har verkligen gjort någonting. Bolaget, som till hälften är ägt av finska staten, har de senaste åren framförallt gjort sig kända för sin egen så kallade HVO, ett fossilfritt diesel gjort på vegetabilisk olja i stället för fossil.

I början av 10-talet tillverkades denna vegetabiliska diesel av palmolja, och Neste mötte skarp kritik från flera stora miljöorganisationer för vad som ansågs vara hyckleri: palmolja är knappast en klimatsmart råvara.

2011 utsågs de till världens ondaste företag i tävlingen ”Public Eye Peoples award” anordnat av Greenpeace i Schweiz och Berne Declaration. Av 50 000 röster kammade Neste Oil, som bolaget ju hette då, hem 17 000.

Sedan dess har företaget bytt ut den råa palmoljan mot restprodukter från industrin och arbetat flitigt för att nå en ledande position för hållbarhetsarbete bland företag, i takt med att palmoljan i allt mindre utsträckning setts med blida ögon på. Och kanske får man se det i sin kontext. Bland oljebolagen tycks Neste vara guds gåva till klimatet. De rankades av tidningen Corporate Knights som nummer två av mest hållbara företag i världen.

Men ändå har kritiken inte tystnat helt. För restprodukterna som de använder i framställningen utgörs till stor del av PFAD, palm fatty acid distillate, en avfallsprodukt från just palmoljeraffinaderier.

– PFAD har en aning lägre attraktivitet än palmoljan, men det finns en enorm efterfrågan från drivmedelsindustrin och kemi­industrin. Sverige har varit en stor användare eftersom det klassats som en restprodukt, som skräp, säger Jens Forsmark, sakkunnig för hållbara transporter på Naturskyddsföreningen. Från föreningens sida uppmanar de alla företag och konsumenter att inte använda några palmoljeprodukter som drivmedel.

Neste menar dock att deras PFAD är hållbarhetscertifierad och helt spårbar och att deras ökade produktion inte ökar efterfrågan på palmolja, och att de därför inte medverkar till en påskyndad skövling av skogar i framförallt Indonesien och Malaysia.

Men från Jens Forsmark på Naturskyddsföreningen är tonläget ett annat. Enligt honom driver all efterfrågan på palmoljeprodukter upp efterfrågan, vilket i sin tur ökar priserna och också förekomsten av avverkning.

– Efterfrågan på palmoljan växer enormt när transportsektorn försöker lämna fossila bränslen. Det har gjort att mer än hälften av palmoljan som importeras till EU går till bränslen. Varenda efterfrågan leder till ökad lönsamhet inom industrin och gör att det exploateras nya områden i marginalerna, säger han.

Naturskyddsföreningen påpekar att biodiesel med palmolja, PFAD inräknat, har upp till tre gånger så stor miljöpåverkan som vanlig diesel just på grund av skogsskövling. Och den hållbarhetscertifiering, RSPO, som Neste framhåller för sina produkter har i en rapport från Amnesty visat sig vara godtycklig. Även inom ramen för RSPO förekommer fusk, barnarbete och kränkningar av mänskliga rättigheter, påpekar rapporten.

Organisationen Eyes on the Forest har också kunnat påvisa att flera av Nestes åtminstone tidigare leverantörer kan kopplas till skövling av en nationalpark i Indonesien. I och med att PFAD har klassificerats som restprodukt har den inte behövt spåras längre än till fabriken där den producerats.

Men den 1 juli i år ändrades reglerna för PFAD i Sverige. Råvaran klassas inte längre som en restprodukt och den skattesubvention som produkten tidigare haft togs bort. Krav på att ursprunget ska kunna spåras hela vägen infördes och den nya klassificeringen innebär att priserna kommer att höjas. Sverige är i dag den i särklass största konsumenten av PFAD i Europa och beslutet väntas ha stor effekt på den globala efterfrågan. Neste står dock fast vid sin användning, och vid sin egen definition av PFAD som restprodukt.

– De förnybara råvarorna som används i Nestes produkter uppfyller alltid, nu och i framtiden, Nestes egna och de lagstadgade hållbarhetskriterier för varje marknad, även i Sverige, säger Nestes Communications Manager för Renewable Road Transport, Mattias Hellström.

Men enligt Jens Forsmark på Naturskyddsföreningen är det en fråga om perspektiv. Neste, anser han, har goda ambitioner. På de flesta av deras odlingar uppfyller man kraven för hållbarhetsarbete. Men det räcker inte att bara se på enskilda områden.

– De tar på sig rollen som good guy och zoomar in på sina odlingar och tycker att de gör det jättebra. Men zoomar vi ut på systemnivå är RSPO genomkorrupt. Det är så mycket fusk och kan slinka in all möjlig palmolja inom den stämpeln. Det är områden och länder där folk som protesterar försvinner spårlöst. Det är en brutal värld där varje efterfrågan gör att någon aktör avverkar mer skog, och Neste bidrar till att höja priset. Därför måste vi så länge det inte är någon ordning i den övergripande produktionen hålla oss borta från palmoljan, säger han.

Men det är inte heller bara turerna kring palmoljan som kan ifrågasättas vad gäller Nestes miljöarbete. Sitt namnbyte till trots är de fortfarande ett oljebolag. 2018 hade bolaget intäkter på 14,9 miljarder euro. Av sin försäljning var bara 14 procent förnybara produkter. De köpte nämligen in 15,3 ton råolja från Ryssland och de totala utsläppen landade på 2,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är lika mycket som hela nationen Malta.

– Klimatfördelarna med de förnybara produkter som vi producerar varje år är mer än dubbelt så mycket som de kombinerade årliga utsläppen från Nestes fossila och förnybara produktraffinaderier och företagets logistik, säger Mattias Hellström som svar på frågan om hur de ser på nämnda siffror.

Nestes resonemang är alltså att deras utsläpp vägs upp av att deras kunder, som använder sig av fossilfri diesel, i sin tur släpper ut mindre än de skulle gjort om de hade kört på vanlig diesel.
Det kan sägas sätta fingret på själva kärnan i den kapitalistiska logikens klimatarbete. Nestes försäljning av förnybart bränsle går strålande, och när efterfrågan på förnybart fortsätter att öka ligger Neste i täten, medan siffror som rör koldioxidutsläpp och råolja ligger väl dolda i hållbarhetsrapporternas statistik.

Med den soliga reklamfilmen från Norrtälje skärgård och det slagkraftiga konceptet ”Zero Island” gör Neste i flera nyhets­artiklar om ön sig ett namn för sin förnybara diesel. Försäljningen för Neste MY fortsätter också att peka uppåt, även om ön aldrig blev riktigt klimatneutral den heller.

Ett år efter projektets start summerades resultaten för Lidö: en minskning på 78 procent i utsläpp, från 180 ton koldioxid till 40 ton.

– Det är fantastiskt, men det är inte hundra procent. För det behöver man mycket, mycket mer pengar och det måste funka runtomkring också. Alla glassar i glassboxen ligger i plast. Folk vill fortfarande ha glass, så vi måste ha glass. Det är ett moment 22, säger Olle Tejle.

Han berättar att han och kollegan Hugo Olofsson ganska kort efter att projektet lanserats insåg att målet om 100 procent klimatneutralt på ett år var en omöjlighet.

– Vi kan aldrig kontrollera kunden som kommer hit och vad den gör. Och allt som produceras, bord och stolar till exempel, hur långt ska man dra det med sånt? Så är det med alltihop, hur bra är elbilar egentligen? Och hur mycket går åt till att producera batterier?

Frågorna kring grön teknik, PFAD, förnybara och hållbara alternativ leder allt som oftast till samma slutsats. Det tycks inte finnas några goda alternativ så länge tillväxten evigt måste fortsätta att öka. Så länge Neste och andra företag och bolag strävar efter ökad försäljning lär nya problem uppstå och resultaten blir ofta godtyckliga. Zero Island – en nästan koldioxidneutral ö, delfinansierad av rysk råolja.

Men det håller inte Neste med om.

– Vi anser att det är möjligt att göra ön till nollutsläppsö, det är utmanande, men inte en för stor utmaning, säger Mattias Hellström från Neste.

Arbetet kommer att fortsätta. De 40 ton koldioxid som ön släppte ut under sitt första år klimatkompenserades.

I taxibåten på väg tillbaka till fastlandet skrattar taxichauffören och himlar med ögonen.

– Det är bara reklam. Det där bränslet passar i alla fall inte min motor, säger han.

Anja Bergdahl