Efter 112 dagars strejk – den längsta i finska Pappersförbundet historia – avslutades konflikten vid UPM-Kymmene den 22 april. Det skedde när den finska motsvarigheten till Medlingsinstitutet till slut kom med ett avtalsförslag som omfattade alla förbundets medlemmar. Någon vecka tidigare hade allvarliga larmrapporter om extrema papperspriser och tidningar som inte kunde ges ut kommit från bland andra branschorganisationen Sveriges tidskrifter.
Medlingsbudet innebär att Pappersförbundet tvingas acceptera att det tidigare enade kollektivavtalet hackas upp i fem delar, med ett avtal per fabriksavdelning. Det var väntat – facket gick med på att förhandla på det viset redan i februari – men innebär likväl ett bakslag för förbundet. I början av strejken beskrevs en sådan lösning som ett hot mot hela den finska avtalsmodellen, eftersom den riskerar att ställa anställda på samma arbetsplats mot varandra.
Pappersförbundets ordförande Petri Vanhala motiverar eftergiften med att man slutit avtal som är ”till 90 procent lika varandra”, vilket anses skydda den breda fackliga solidariteten.
– Det är väldigt viktigt att mycket likartade avtal gjordes för alla fem branscher och att de löper ut samtidigt, säger Vanhala till den finska tidningen Helsingin Sanomat.
Att avtalen löper ut samtidigt gör att facket kan behålla det samlade initiativet när de ska omförhandlas om fyra år. Thomas Melarti, den lokala fackordföranden som Flamman tidigare har träffat i Jakobstad, tycker att slutresultatet är godkänt.
– Efter omständigheterna måste man säga att det var okej. De värsta sakerna föll bort där i slutet, det blev inga extra arbetstimmar och så.
Han syftar på UPM:s vilja att bland annat införa längre arbetstider utan medföljande löneökning, ta bort ett antal löneförmåner och skrota systemet med en fackligt ansvarig per avdelning. Här lyckades facket i huvudsak försvara sina positioner. Anställda på en särskild avdelning måste dock jobba något längre än sina kollegor, men får extra lön för det.
– Till och med huvudförtroendemannen på den avdelningen sade ”det kommer med lite grus, men det kommer med grädde också”, säger Thomas Melarti.
”Grädden” består bland annat av ett löfte om full lön för alla på avdelningen om någon produktionslinje skulle stängas av.
När Flamman träffade Thomas Melarti beskrev han en sorg och frustration över vad han och kollegorna såg som bristande respekt från ett företag de jobbat för under hela sina liv. När arbetet nu ska återupptas blir en av utmaningarna att skapa någorlunda god stämning.
– Alla är lite besvikna över hur de behandlats, men det är sår vi måste få bort med tiden. Det beror helt på hur de behandlar oss i framtiden, säger Melarti.
Tror du det blir lika stridigt igen när avtalen ska omförhandlas om fyra år?
– Jag vet inte. Vi måste få bra relationer. Det är det bästa för båda parter. Nu ska vi försöka återuppta lokala förhandlingar också.
Svensk och finsk pappersindustri har täta band, och svenska Pappersförbundet har varit engagerat i den finska strejken genom det internationella organet IndustriALL. Det svenska fackets förhandlingschef Robert Sjunnebo har tidigare sagt till Flamman att han inte ser någon risk att UPM:s nya modell med ett avtal per avdelning sprider sig hit. Men Martin Klepke, ledarskribent på LO-tidningen Arbetet, varnar för att Svenskt Näringsliv kan ta lärdom. Han skriver: ”En bitter fläkt från forna tiders attacker mot arbetares sammanhållning letade sig just in på den nordiska arbetsmarknaden.”
Thomas Melarti har för egen del tagit sin sista strid. Nu är allt bäddat för att gå i pension och ta husbilen till Spanien. Först ska bara det lokala avtalet bli färdigt.
Har du funnit någon efterträdare till ordförandeposten?
– Nog ska vi hitta någon.
