Valrörelsen är definitivt igång. Utspelen och de politiska förslagen haglar över väljarna, valdebatterna i TV avlöser varandra och för de politiska reportrarna är det högsäsong. Tjuvnyp utdelas till höger och vänster och regeringsalternativ ifrågasätts och dissekeras. Det är klart att det inte är helt klart vilka partier som kommer ingå i en regering efter valet, men alternativen är inte SÅ många som det framstår i debatten.

Att Centerpartiet (om de fortfarande sitter i riksdagen) eller Folkpartiet sätter sig och blir stödparti till Stefan Löfvén måste hållas för otroligt. Även om det från några få håll har ropats på M+S-regering skulle det betyda slutet för tilltron till den redan ifrågasatta parlamentariska demokratin. Det mest troliga är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering, men i dagsläget så har de inte stödet som krävs för att kunna klara sig utan Vänsterpartiet. Så där står vi nu. En S+V+MP-regering, som också är väljarnas mest önskvärda regeringsalternativ, kommer vara det mest sannolika alternativet om det finns en majoritet för en sådan i riksdagen. 

Men hur ska då en ny regering se ut? Efter 8 år i opposition är det få i partitopparna som har statsrådserfarenhet – vilket gör att det kommer bli många gröngölingar. Lite tidigt kanske, (men vi kan inte vänta) gör Flamman här sin gissning på hur Sveriges nästa regering kommer att se ut. Ja, det är en gissning inte en önskelista. En regering som består av många olika erfarenheter och bakgrunder kan vi fortfarande se oss i stjärnorna efter, men om S + V + MP för en majoritet av stolarna i riksdagens kammare, så skulle en regering kunna se ut ungefär såhär:

Statsrådberedningen

Statsminister: Stefan Löfven
Det är givet. 

Vice statsminister: Åsa Romson (MP)
Som näst största parti kommer MP få rollen som vice statsminister, och Åsa Romson är enda kvinna bland partiledarna och kommer kunna agera MP-minister i statsrådsberedningen.

EU-minister: Åsa Westlund (S)
F.d. EU-parlamentariker (2004-2014) från den småländska myllan, som varit ordförande för S-studenter. Är inte en oreflekterad EU-vurmare.

Utrikesdepartementet

Utrikesminister: Margot Wallström (S)
Statsrådserfarenhet, kvinna och den länk tillbaka till fornstora dagar då S var en jätte som ingen flyttade på. Är inte en hök, men likväl socialdemokrat.

Handelsminister: Anneli Hultén (S)
Göteborgs starke man. Ledamot i det mäktiga verkställande utskottet och en skicklig ledare som får som hon vill.

Biståndsminister: Carin Jämtin (S)
Har stor kunskap och tidigare erfarenhet av att vara biståndsminister, därmed en viktig kugge i en ny regering. Brasklapp för att hon kanske trots allt fortsatt behövs som partisekreterare för att hålla ihop S även efter valet 2014.

Finansdepartementet

Finansminister: Magdalena Andersson (S)
Träig, skärpt och strategisk. Andersson går i sina företrädares fotspår och är i likhet med Nuder, Ringholm och Åsbrink inte regeringens lustigkurre.

Vice finansminister och finansmarknadsminister: Per Bolund (MP)
Socialdemokraterna kanske inte vill dela finansdepartementet, men de kommer behöva göra det. Per Bolund är gammal tjänsteman på näringsdepartementet och en Stockholmare som kan charma bankerna.

Försvarsdepartementet

Försvarsminster: Peter Hultqvist (S)
Journalist och dalmas, som de senaste fyra åren har varit ordförande i försvarsutskottet. NATO-motståndare i enlighet med S ställningstagande. Inte den charmigaste ledamoten med S-bok i riksdagen, men kanske den folkligaste. 

Justitiedepartementet

Justitieminister: Ardalan Shekarabi (S)
Tillhör den yngre generationen socialdemokrater. Har varit ordförande för SSU under modern tid. Sitter i det mäktiga verkställande utskottet och är jurist. 

Socialdepartementet

Socialminister: Ulla Andersson (V)
Den ministerpost som kommer vara av största vikt för att kunna genomföra ett förbud för vinster i välfärden. Gedigen erfarenhet och har länge tillhört Vänsterpartiets yttersta ledning som vice ordförande. 

Socialförsäkringsminister: Lena Hallengren (S)
Tidigare regeringserfarenhet och kunskap i frågorna. Har under mandatperioden varit vice ordförande i riksdagens socialutskott och kommer ha ett tufft arbete framför sig med att återupprätta de svenska socialförsäkringarna.

Folkhälsominister: Katrin Stjernfeldt Jammeh (S)
Nuvarande ordförande för kommunstyrelsen i Malmö stad. Nyss fyllda 40 och får därmed räknas som ung. Malmökommissionen, som initierades av den politiska ledningen i Malmö, kommer vara en bra utgångspunkt för hennes ministertid.  

Demokrati- och kulturdepartementet

Kultur- och bildningsminister: Göran Persson (S)
Kanske inte troligt att Göran Persson lämnar kossorna på godset, men låt honom då ta med dem till kulturdepartementet. Har en god chans att bli den nye Paggan eller Bengt Göransson. Det vore bra för Sverige.

Demokratiminister: Mehmet Kaplan (MP)
Stor kunskap i frågor som rör diskriminering och har varit en röst i frågor som rör demokrati, inkludering och jämlikhet under många år. Har förankring utanför riksdagens kammare. 

Asylminister: Maria Ferm (MP)
Trots MP:s samröre med den borgerliga regeringen kring frågor som rör asylpolitiken så kommer de få den uppgift som det innebär att leda och göra asylpolitiken mer human. Det krävs hårda förhandlingar med S och dem kan Ferm säkert stå för.

Samhällsbyggnadsdepartementet

Bostadsminister: Veronica Palm (S)
En ministerpost som det finns mycket höga förväntningar på. Hur ska en ny regering få till byggandet så fort som möjligt? Kanske att Veronica Palm, som varit Socialdemokraternas bostadspolitiske talesperson under en lång tid och varit Attefalls värsta huvudvärk, kan klara av uppdraget?

Infrastrukturminister: Jonas Sjöstedt (V)
Vänsterpartiets partiledare som kan allt om tågtider, tåg och resande kommer kunna få saker och ting att hända i de stora infrastrukturprojekten som Sverige står inför. Viktiga politiska beslut som att återta underhållet i statlig regi m.m. som bara en vänsterpartist kommer klara av. 

Miljö- och jordbruksdepartementet

Miljöminister: Åsa Romson (MP)
Är man så nördig som Åsa Romson bör man kanske inte vara minister, men det kommer hon att bli. Utmaning i att prata om miljöfrågor så att folk förstår. Kommer vara en viktig position att visa på förbättringar i under mandatperioden för MP.

Jordbruksminster: Matilda Ernkrans (S)
Örebroare som tillhör de yngre i riksdagsgruppen. Har varit ordförande för miljö- och jordbruksutskottet under den senaste mandatperioden. Kopplingen mellan miljö- och jordbruk måste finnas och med både och i ett och samma departement kommer det finnas många vinster.

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsminister: Tobias Baudin (S)
Baudin är just nu LO:s vice ordförande, relativt ung, trygg och stabil norrbottning. Har stor kunskap om arbetsmarknaden och kontakter inom fackföreningsrörelsen och därmed förutsättningarna att göra ett bra jobb. 

Utbildningsdepartementet

Skolminister: Gustav Fridolin (MP)
Om det är något som inte kommer bli lätt i nästa regering är det att kliva i Jan Björklunds skor. Det kommer ta otroligt lång tid att vända den destruktiva utvecklingen av skolresultaten. Med ansvar för både för- och grundskola kommer Fridolin ha höga förväntningar att leva upp till.  

Utbildningsminister: Ibrahim Baylan (S)
Västerbottens egen broiler är insatt i utbildningsfrågorna och kommer förhoppningsvis bra överens med skolminister Fridolin. Gymnasieskolan, yrkesutbildningar och högskole- och universitetsfrågor kommer bli Baylans ansvar.

Näringsdepartementet

Näringsminister: Mikael Damberg (S)
Prestigeroll för Damberg som idag är gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Vass debattör som står stadigt i mitten, rent politiskt. Kommer att vara en nyckelperson i regeringen.  

Innovationsminister: Aida Hadzialic (S)
Det är klart att S kommer vilja ha en innovationsminister. Hadzialic är ett ungt kommunalråd i Halmstad som kommer kunna vara ett nytt spännande inslag i regeringen. Har inte suttit i riksdagen men kommer bli invald vid detta val. 

Jämställdhetsdepartement

Jämställdhetsminister: Ylva Johansson (S)
Med förutsättningarna att detta departement får pengar att röra sig med, kan Ylva Johansson vara den länk som behövs mellan politiken och facken när det kommer till att minska könslönegapet på svensk arbetsmarknad. Men även i frågor som rör våld och utsatthet kommer Ylva Johansson kunna lyfta dessa frågor med trovärdighet.