Kultur

Flickboken – mellan underkastelse och uppror

Maria Andersson har bland annat forskat om kön, medborgarskap och nationell identitet i barn- och ungdomslitteratur. Jean-Honoré Fragonard/Wikimedia commons/privat.

Maria Andersson lyfter på ett förtjänstfullt sätt fram ambivalensen i den tidiga svenska flickboken.

Kultur

Medborgarskap är ett laddat och exkluderande begrepp. Rättig­heter, gemenskap och i viss mån att fullt ut få ses som människa är avhängigt med­borgar­skap. Maria Andersson, docent i litteraturvetenskap, har i Framtidens kvinnor: Mognad och med­borgarskap i svenska flickböcker 1832–1921 undersökt hur svenska flick­­böcker från den tiden implicit eller explicit behandlar frågan om kvinnor som med­borgare vid en tid då de flesta kvinnor de facto var omyndiga.

”Flickboken” är i sig ett laddat begrepp som ofta använts av­färdade men som fort­sätter att vara en guld­gruva för litteratur­forskning med genus­perspektiv. I dessa böcker, som vid första an­blick kan verka sentimentala och didaktiska pågår i själva inte sällan en strid mellan konvention och uppror, även om det senare nästan alltid håller sig inom det ”respektablas” trygga ramar. Detta pågår i allra högsta grad i böckerna som Andersson studerat. Bland de många moral­kakor som delas ut i de flickskolor och andra miljöer som skildras i materialet hon undersökt finns också för tiden relativt radikala tankar om kvinnors förmåga till moraliskt och rationellt handlade. Många av de romaner hon uppmärksammar är i dag också i stort sett bort­glömda, vilket i sig är en spännande aspekt av arbetet.

Andersson för flera intressanta resonemang, även om genus­perspektivet på flick­boken som sådant inte är nytt. Till exempel beskriver hon hur fram­ställningen av flickor och kvinnor som med­borgare (det vill säga myndiga subjekt), både kan läsas som subversivt och disciplinerande. Detta då med­borgar­begreppet också bär på en före­ställning om lydnad och an­passning.

Hon fördjupar därtill diskussionen om den läsande och skrivande flickans funktion i flickböcker, inte minst i den dagboksform som är så vanlig. Även här finns en dubbel­het: dagboken kan sägas förmedla en flickröst som inte fick plats i det offentliga samtalet, samtidigt som författarrösten ofta intar en nedlåtande distans gentemot flickröstens naivitet, okunskap och språkliga excesser.

Samma dubbel­het åter­finns, som Andersson visar, inte minst i synen på hetero­sexuell två­samhet. I böckerna som under­sökts slutar hjältinnorna föga för­vånande oftast i armarna på en man. Men här finns också, exempel­vis i flick­skole­miljö, stort ut­rymme för flickors gemen­skap och relationer till varandra. Andersson hittar i sitt material till och med en tidig och oväntat positiv skildring av en lesbisk kvinna!

Överlag är Framtidens kvinnor ett fint bidrag till flick­boks­forskningen som på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram den ambivalens mellan underkastelse och uppror som genomsyrar genren och gör den till ett intressant studieobjekt.

  • flickböcker
  • litteraturvetenskap

Kultur