Inrikes/Nyheter 24 augusti, 2017

Bankerna vinner – låntagarna förlorar

Bankerna tjänar mer än någonsin på bolånen, men inget tyder på att det gör det billigare för låntagarna. Samtidigt fortsätter bostadspriserna att stiga. Finansinspektionen varnar nu för ett ”flockbeteende” hos de svenska storbankerna där låntagarna blir de stora förlorarna.

Under det senaste året har priset på bostäder – både villor och bostadsrätter – stigit med 7,2 respektive 8,8 procent. Det kan alltså innebära en ökning med hundratusentals kronor för en bostad i någon av landets städer.
Ett bostadslån har också så gott som blivit ett krav för att kunna köpa en bostad. Få har möjlighet att spara ihop de miljontals kronor som krävs och ofta blir ränta och avbetalning på bolånen ett hushålls enskilt största utgift.
Men någonting är skevt på bolånemarknaden, misstänker finansinspektionen.
”Att utlåningsräntorna inte faller i takt med finansieringskostnaderna kan vara en indikation på att konkurrensen på bolånemarknaden är svag.” skrev man i förra veckan i ett pressmeddelande.
Bankerna har alltså allt större vinstmarginaler på allt dyrare bolån för allt dyrare bostäder.
John Söderström på konkurrensverket varnade redan för fem år sedan för den svaga konkurrensen inom finanssektorn.
2013 var han projektledare för en av konkurrensverkets utredningar av bankerna. De höga vinsterna hade fått myndigheten att misstänka att konkurrensen inte fungerade som den skulle inom sektorn.
Det skulle visa sig att misstankarna stämde.

Inte konkurrensutsatta

Utredningens rapport slår fast att bankerna inte tycks vara tillräckligt konkurrensutsatta, och att kunderna ofta hamnar i ett förhandlingsläge med dålig information och svårigheter att jämföra priserna. Läget var så dåligt, att John Söderström och de andra rapportförfattarna lyfte frågan om en, möjligen outtalad, kartelliknande verksamhet:
”En annan fråga som kan ställas är om de ökade bruttomarginalerna kan förklaras av någon form av samordning på bolånemarknaden. Samordningen behöver inte vara uttalad. Det kan istället vara fråga om tyst samordning som utvecklats på marknaden. ”
Det var 2013. Sedan dess har bankernas vinstmarginal på bolånen bara fortsatt att öka.
– Bolånemarginalerna, de har ju ökat sen vi gjorde studien. Och hög lönsamhet är ju en konkurrensindikator på att konkurrensen inte fungerar så väl, säger Johan Söderström till Flamman.

graf

Vinsterna högre än någonsin

I förra veckan varnade även Finansinspektionen, som konstaterar att vinsterna på bolånen ökat stadigt sedan 2011, och nu är högre än de någonsin varit tidigare.
Undersökningen, som är baserad på siffror från tre av de fyra största bankerna, tycks tyda på att även om det finns utrymme så sänker ingen av bankerna löntagarnas kostnader – eftersom ingen av de andra bankerna gör det.
– Det vi har sett nu senaste kvartalet är att bankernas kostnader för finansiera den här utlåningen sjunker, men utlångingsränortna till kunderna sjunker inte i samma omfattning. Då har vi dragit slutsatsen att det finns ett utrymme för bankerna att ligga kvar litegrann. Det är ingen bank som drar neråt, utan man ligger kvar och bevakar varandra. Det är ett flockbeteende, säger Henrik Larsson på Finansinspektionen till Flamman.

”Bra med nya aktörer”

På Finansinspektionen vill man uppmana bankernas kunder att själva ta ansvar, och att jämföra erbjudanden för att få ned priset. Sammanställningen av bankernas bolånemarginal är tänkt att fungera just som ett verktyg för låntagarna i förhandling med bankerna.
– Det är en del av det. Sen ser vi naturligtvis att det skulle vara bra om det kom in nya aktörer som kunde pressa de gamla stora bankerna, eller om de befintliga bankerna tog initiativ till att konkurrera med räntan, säger Henrik Larsson.
Finns det några incitament till det? Vill inte bankerna gå med så mycket vinst som möjligt?
– Jo, det är klart att det de vill. Men då är ju frågan hur de ska nå den. Om det är någon bank som kan tänka sig att öka sin lönsamhet genom att ta större marknadsandelar, då skulle man kunna tänka sig att de började sänka räntan då för att få nya kunder. Men det ser vi ju inte. Vi ser att bankerna har en bra lönsamhet som det ser ut i dag. De vill inte ändra läget.
Konkurrensverket varnade för den här effekten redan 2013 – då var svaret ungefär samma sak. Sedan dess verkar det snarare blivit värre. Fungerar verkligen den här idén?
– Det finns ju en konkurrens i den meningen att det finns många olika aktörer. Det finns  minst åtta stycken stora företag som erbjuder bolån i dag. Så det finns många man kan vända sig till. Men som sagt, ingen är speciellt pigg på att starta något priskrig med de andra genom att sänka räntorna.
Även Johan Söderström menar, då som nu, att det är enda sättet att påverka bankerna.
– Man kan inte gå in med konkurrenslagen på att de har höga marginaler. Att försöka utnyttja att rösta med fötterna – det är det man kan göra.

Kultur 06 december, 2025

Ideologin är fackens svagaste länk

När IF Metall lade varsel om strejk mot Tesla hade förbundet inte strejkat på 15 år. Foto: Johan Nilsson/TT.

Den svenska modellen riskerar att vittra sönder om tillräckligt många börjar tvivla på den. Ella Petrini har läst ”Frontalkrock”.

Ett strejkvapen som inte används rostar och för att lyckas krävs ett väloljat konfliktmaskineri. Svenska fackförbund med strejkar ovanligt lite, både internationellt och historiskt. Därmed har själva strejkerfarenheten också blivit mer sällsynt, och något de flesta av oss bara kommer nära genom skildringar i filmer och historieböcker.

När IF Metall lade varsel om stridsåtgärder mot Tesla, hade förbundet inte strejkat på 15 år. Motparten var notoriskt antifacklig och ledd av världens rikaste man, Elon Musk. Som en av de strejkande, Olof Sjöström, säger till Dagens Arbete: ”I början handlade det om att vi ville ha kollektivavtal på Tesla, nu handlar det om mycket mer än så. Det handlar om hela svenska modellen.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

En grön Marx tittar fram

Genom att lusläsa Marx vill Kohei Saito hitta en socialism för ”klimatproletärer”. Foto: Frank Rumpenhorst/AP.

I försöken att frammana en ekologisk marxism liknar Kohei Saito en filosofisk Hercule Poirot. Men det japanska stjärnskottet fastnar i teoriernas värld – och lär knappast väcka några slumrande massor. Åtminstone inte den här gången.

Ett citat av en ung Marx i Den tyska ideologin har alltid gäckat mig. Där skriver han att i framtidens kommunistiska samhälle kommer individen att ”jaga på morgonen, fiska vid lunch, sköta boskap på eftermiddagen och kritisera på kvällen”, utan att någonsin bli yrkena fiskare, jägare eller kritiker. Citatet har avfärdats som ett pastoralt tic från en romantisk epok, men själv har jag sett något annat. En utopiskt drömmande Marx som kanske inte såg så negativt på de förhistoriska samhällena som vi har lärt oss.

En som verkar hålla med mig är den japanska filosofen Kohei Saito. I sin Marx i antropocen (Nirstedt, 2025), visar han att Marx faktiskt omvärderade de förhistoriska samhällena på äldre dagar. På 1870-talet skedde ett skifte i hans tänkande; intresset för dialektisk filosofi minskade och ett intensivt studium av naturvetenskap tog vid. Fram träder en annan Marx, menar Saito, en ekologiskt medveten person i modern bemärkelse. Saito kallar honom rentav för ”nedväxtkommunist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 december, 2025

Tidigare vänsterpartister lanserar parti – siktar på lokalval

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade Vänsterpartiet i augusti, strax efter att uteslutningsärenden inletts mot dem. Foto: Oscar Olsson/TT.

De tidigare vänsterpartisterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas lämnade partiet efter att uteslutningsärenden inletts. Nu startar de ett eget parti, under namnet Framtidens Vänster. Men de kommer inte ställa upp i riksdagsvalet, meddelar talespersonerna.

– I dag tar vi ett steg som vi lovat att vi ska ta, säger Daniel Riazat vid en presskonferens under fredagen. 

Nu bildar han och Lorena Delgado Varas, båda riksdagsledamöter och tidigare vänsterpartister, ett nytt parti. Det meddelar de under fredagseftermiddagen från en presskonferens i riksdagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 december, 2025

Det är dags att lyssna på Putin

Problemet med ”Putin-förståare” är att de inte alls verkar förstå Putin, menar debattören. Foto: Alexander Nemenov/Pool Photo/AP/TT.

Ola Tunander skriver att det inte är något fel att ”förstå” Putin. Ändå utelämnar han Putins egna ord om varför han startat kriget: för att utplåna Ukraina som självständig nation. Det är inte svårt att gissa varför.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När man läser Ola Tunanders bok Hybris: Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten (Karneval förlag) är det från början uppenbart att detta är en partsinlaga – till försvar av den ryska invasionen och mot dem som solidariserar sig med Ukrainas försvarskamp.

I inledningens första stycke skriver han: ”Vad som förr var en självklarhet för varje forskare – och för all del varje underrättelsetjänst var att förstå hur motparten, ’den andra’ eller fienden, tänker. Men i dag beskrivs den som försöker göra det som en ’Putinversteher’ – en tysk benämning för någon som ’förstår Putin’. ”

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

När Putin förklarar krigets orsaker har han vid upprepade tillfällen framfört att Ukraina aldrig har varit ett riktigt land. Att det inte finns något ukrainskt språk eller någon ukrainsk kultur. Att ukrainarna i själva verket är ”lillryssar” – visserligen inte lika bra som vanliga ryssar, men inte heller något eget folk. Ryssland har en tusenårig historisk rätt till det ukrainska området. Ukrainarna har lurats av västmakterna till att tro något annat.

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

Detta beskriver Putin i sin essä från juli 2021, ”Om den historiska enheten mellan ryssar och ukrainare” – en central skrift för att förbereda den ryska opinionen för invasionen åtta månader senare.

När den amerikanska högerjournalisten Tucker Carlson fick en exklusiv tv-intervju med Putin i februari 2024 så ägnade presidenten större delen av tiden till att förklara varför Ukraina aldrig varit någon riktig nation, och varför Ryssland därför har en historisk rätt till det ukrainska territoriet.

Putin sammanfattade senast sin ståndpunkt inför tv-kamerorna vid ett ekonomiskt forum i Sankt Petersburg den 20 juni 2025: ”Jag har sagt det tidigare, ryssar och ukrainare är ett folk. I den meningen är hela Ukraina vårt. Det finns en gammal regel som säger att varhelst en rysk soldat sätter sin fot, så är det vårt.”

Detta budskap har hela tiden trummats ut av Putins språkrör i rysk tv. Framför allt i början av kriget hävdades det gång på gång att Ukraina inte fanns, och om det ändå skulle finnas så skulle det snart vara försvunnet. Med tiden verkar just dessa tongångar ha dämpats något. Det är svårt att hävda att det ukrainska folket inte existerar när de i snart fyra år bjudit tappert motstånd mot den ryska militärmakten och när de undan för undan slår ut den ryska oljeförsörjningen och därmed den ryska ekonomin.

Varför undviker Tunander helt att nämna dessa öppna förklaringar som Putin själv givit? Tunander skriver: ”Många har menat att Ryssland invaderade Ukraina 2022 för att erövra landet i syfte att återupprätta Sovjetunionen eller det ryska imperiet, men det Ryssland strävade efter var ett neutralt Ukraina, för att i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem.”

Putin har i och för sig angett olika skäl till invasionen, inför olika åhörarskaror i och utanför landet, men den som verkligen lyssnat borde inte tveka om det grundläggande motivet. Så vem är det som inte vill förstå Putin?

Läs mer

Om Tunanders påstående skulle stämma så har Ryssland redan förlorat kriget. Den ryska politiken har varit helt kontraproduktiv. Det är Rysslands krigföring som drivit in Ukraina i Natos famn. Innan annekteringen av Krim var stödet för Nato-medlemskap omkring 20 procent inom den ukrainska befolkningen. I dag är det över 80 procent. Före den ryska fullskaliga invasionen var flera av de tyngsta medlemmarna i Nato mot ukrainskt medlemskap, bland annat på grund av Natos princip att inte bevilja en stat inträde så länge den befinner sig i en gränskonflikt – vilket varit fallet sedan 2014 när Ryssland annekterade Krim och inledde sin lågintensiva krigföring i Donbass.

Men i dag finns det gott om västliga vapensystem i Ukraina, just på grund av det ryska försöket att erövra Ukraina. Och om det alltså skulle stämma att Rysslands motiv var att ”i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem”, så kan vi konstatera att Ryssland har förlorat dubbelt. Finland är i dag fullvärdig medlem i Nato, och har en 1 340 kilometer lång gräns mot Ryssland. Om Nato önskar placera ut vapensystem som ska sätta press på Ryssland, då står Finland till deras förfogande.

Och vi behöver inte tveka om att den dag som Ryssland bestämmer sig för att sätta stopp för detta hot från Finland, då kommer Tunander och hans meningsfränder att ha full förståelse för varje militär åtgärd som Ryssland vidtar.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 december, 2025

Alice Aveshagen: Med Birkinväskan på klubben är jag rebell

Skribenten med sin kappsäck full av äventyr. Foto: Privat.

Alice Aveshagen ser en nymoralism som förvandlar drömmar om lek till döda investeringsobjekt. Det som en gång var symbolen för frihet har blivit en behållare för moral.

Är din pojkvän pinsam? Glöm det! Nu är det din Birkinväska – om du får för dig att släpa med den på middag.

Tiktokvideor där kvinnor visar upp sina 35-centimeters Hermèsväskor på restauranger har bemötts med en flod av moralisk indignation. ”Inte Birkin på Nobu” (en sanslöst dyr restaurangkedja), ”Smaklöst.” En annan tillrättavisar: ”Det skriker nyrikt.” ”Läs av rummet.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 december, 2025

Kritik mot TT:s upphovsrättsväktare: ”Vem får betala?”

Pressfotograf i arbete inför Nobelfesten. Sedan 2018 anlitar Tidningarnas Telegrambyrå firman Copyright agent. Foto: Anders Wiklund/TT, Christine Olsson/TT (montage).

Danska Copyright Agent ser till att TT Nyhetsbyrån får betalt för sina bilder när de kopieras gratis på nätet, med automatiska fakturor som retat gallfeber på många. Är upphovsrättsfirman fotografernas främsta försvarare – eller fattiga föreningars fiende?

För över ett år sedan skrev företrädare för granskningsföreningen Gigwatch en debattartikel om gigekonomin i Svenska Dagbladet. Artikeln illustrerades av tidningen med ett foto från nyhetsbyrån TT av ett Uber Eats-bud på moped. 

Föreningen lade sedan upp en skärmdump av artikeln på ”sin domän”, närmare bestämt sitt Instagram-konto – ett beslut som nu kan komma att kosta dem över 3 000 kronor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)
Reportage 04 december, 2025

Amanda Lind: ”Ingen ska känna att Miljöpartiet ser ned på dig”

Amanda Lind rättar sig när hon råkar definiera partiet som en del av ”vänstern”. Foto: Lisa Mattisson.

Vik hädan, puritaner. Inför valet vill Miljöpartiet hellre prata om rättvisa än livsstilsval. Flamman kollar hockey, pratar tro och äter hamburgare med Amanda Lind.

På O’Learys, den enorma sportbaren vid Globen, flimrar och blinkar skärmar ikapp med julbelysningen. Grupper av män i rutiga skjortor spanar mot tv-apparaterna med skummiga halvlitersglas framför sig.

I en del av lokalen dit ljuset inte når får jag syn på den karakteristiska silhuetten, Amanda Linds. Vi ska kolla matchen med hennes hemmalag Luleå, äta och prata. Amanda, Miljöpartiets språkrör sedan 2024 och kulturminister i Magdalena Anderssons regering 2019–2021, vinkar åt mig.

Strax därpå anländer fotografen, och språkröret börjar rafsa fram något ur sin väska. En halsduk i svart och guldgarn med lagets emblem. Gubbarna runt bordet ler mot Amanda när hon poserar med sin Luleåhalsduk. Snart drar matchen i gång.

Jag försöker att föreställa mig Amanda Lind i hockeyskydd och frågar om hon spelar själv.

– Nej, men jag var en del av hockeykulturen. Mina bästa vänners pappa skötte klockan i ishallen.

Där satt tjejerna ofta och tittade, och senare blev det ståläktaren. När de var 16 tog Luleå sitt första SM-guld. När hon pratar om sin hembygd blir norrländskan bredare.

– Det var stort för staden. Och jag var ju där! Luleå är mitt lag. Nu ligg’ vi som tia i tabellen av fjorton lag, det är ju inte så bra.

Motstånd. En ensam Luletröja bland Leksandsfansen. Foto: Lisa Mattisson.

Luleå, staden med både arktiskt klimat, högskola och kulturliv men med bara drygt 80 000 invånare lade grunden för en särskild sammanhållning, minns Amanda Lind. Numera bor hon med sin familj i Härnösand, där hon också klev in i politiken på heltid.

– Det finns en norrländsk anda. Den är karg och liksom ”här reder vi oss själva. Ingen kommer att hjälpa oss ändå, så det är lika bra”. Lite så.


Amanda Lind säger att hon läser både Flamman och ETC. Men hon har också noterat att högersajterna tar allt mer plats. Och vänstern har inte varit så bra på att stötta varandra, tycker hon. Eller kanske har vi varit för hövliga i debatten, funderar hon.

– När Timbro och Oikos lanserade sitt Tidö 2.0 slog det mig hur dålig den progressiva rödgröna sidan är på att lägga fram de stora visionerna och stå för dem.

Maten kommer in. En vanlig hamburgare till mig, oumph-quesadillas till Amanda.

Alla vet hur illa det är: 2025 ser ut att bli ett av de tre varmaste åren sedan mätningarna började, regeringen har rekordsabbat sin egen redan oambitiösa miljöpolitik och det just avslutade Copmötet liknade mest en tävling i ghostning.

Hur är det möjligt att ni inte når mer än knappt sju procent i den senaste opinionsmätningen, trots larmen?

– Vi får ofta kritik för att vara orealistiska. Då har det hänt att vi backar, förklarar hon.

Det finns en norrländsk anda. Den är karg och liksom ’här reder vi oss själva. Ingen kommer att hjälpa oss ändå, så det är lika bra’.

– Det tycker jag att vi ska sluta med. Ta arbetstidsförkortningen, som vi varit på jättelänge. Nu har både fackföreningarna och socialdemokratin börjat lyfta det.

Så er valrörelse kommer att handla om arbetstidsförkortning?

– Ja, och rättvisefrågor. Vi måste våga prata om visioner och inte bara det som är realiserbart nästa mandatperiod. Vårt största fokus kommer att ligga på miljö- och klimatområdet.

Enligt Novus i november kommer klimatet först på sjunde plats efter klassiska klassfrågor som sjukvård och skola, följt av invandring och lag och ordning. Nu har de pratat om jordens kollapspunkter i decennier. Strategin har inte vunnit några jordskredssegrar.

Hur kan partiet bli bättre på att engagera vanliga väljare?

– Vi måste bli bättre i vänstern på att vara konkreta i vad vi vill.

Stämning. Jul- och hockeyatmosfär som bakgrund till politiksnack. Foto: Lisa Mattisson.

Hoppla. Där kom det igen. Miljöpartiet räknar sig till den rödgröna sidan, även om koalitioner med borgerliga partier också har förekommit, som 2018–2022 i Stockholm, då Daniel Helldén, numera Amandas parhäst, hoppade över skaklarna.

Hon rättar sig snabbt.

– Jag ska inte säga vänster, det är fel. Inom den progressiva rödgröna sidan.

Luleå gör mål. Vi verkar vara de enda som reagerar. Vi är således omgivna av Leksandfans.


Under senhösten skedde något som få förutsåg. Kommunalrådet Roland Boman i Jokkmokk meddelade att han tackade nej till informationsinsatser kring återvandringsbidraget, och fick ett pärlband av framför allt kommuner i norr att haka på.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 03 december, 2025

Lyra Eriksson Lindbäck: Jockiboi och traumakulturens uppgång och fall

Den nya SVT-dokumentären ”Hatet” ifrågasätter delar av influeraren Joakim Lundells uppväxtskildring. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

”Jag tänker ofta: Vad är det som gör en människa till en bra person?” Så börjar Joakim Lundells bästsäljande självbiografi Monster från 2017.

Under de senaste decennierna har svaret varit tydligt: trauma. Berätta om ett barndomstrauma, och du framstår genast som god. Oantastlig, rentav. Traumahistorier har blivit vad alla velat höra. Lundell, från början känd som den stökiga, supiga, sexistiska influeraren Jockiboi, lyckades omvandla sitt varumärke till barnförebild genom att träda fram med den hemska berättelsen om sin uppväxt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 03 december, 2025

Magnus Bjerg Sturm: Vår tids fula gubbar är gängkriminella

Det är för billigt att locka in unga i kriminalitet, skriver Magnus Bjerg Sturm. Foto: Pontus Lundahl/TT.

I min barndom ryktades det om en man i en vit skåpbil, en vanlig svensk vandringssägen. Han lockade barn med godis och utsatte dem för fruktansvärda saker, sades det. I dag är han verklig – och kör en Audi.

Och barnen han plockar upp försvinner inte. De dyker upp i förundersökningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 december, 2025

Lina, 50, får sänkt ersättning: ”Befängd människosyn”

Statsminister Ulf Kristersson (M) fick kritik när han i en TV4-debatt sade sig ha hittat 17 000 jobb ”utan några utbildningskrav” på Platsbanken, som de som ”i dag lever på bidrag” hade kunnat söka. Foto: Jessica Gow/TT.

Sjukskrivna Lina har lång erfarenhet av att leva billigt. Men när regeringen nu sänker aktivitetsstödet ytterligare vet hon inte hur hon ska klara sig. ”Jag blir varken mer anställd eller mer frisk för att regeringen svälter oss”, säger hon till Flamman.

Lina Karlsson, 50, ”gick in i den berömda väggen” redan för över 20 år sedan – men började arbeta innan hon gick i åttan, och har ibland haft tre jobb samtidigt för att få ihop ekonomin. 

Efter bara några månader inom vården fick hon lungproblem, samt diagnostiserades med den kroniska sjukdomen fibromyalgi, och sjukskrevs på 50 procent. 

Sedan dess har Lina (bilden) hankat sig fram genom olika arbetsträningsprogram, och ”blivit duktig på att leva snålt” på enbart Försäkringskassans aktivitetsstöd – den ersättning som betalas ut till deltagare i Arbetsförmedlingens program. Hon bor i en ”för liten” trea i en medelstor stad, ensamstående med en 13-årig och en snart 18-årig dotter.

– Jag handlar second hand, köper mat med kort datum, späder ut köttfärssåsen med morötter och vitkål och letar alltid efter lägsta priset. Döttrarna är långt ifrån bortskämda, och ber sällan om dyra kläder eller prylar, säger hon till Flamman.

När hon hörde nyheter om att a-kassan skulle göras om – för att ”motivera arbetslösa att söka ett jobb snabbare”, i regeringens ord – var det inte tydligt för henne att även aktivitetsstödet skulle påverkas. 

– Men när jag räknade på det så hade min ersättning gått från 952 till 675 kronor per dag, innan skatt, över en natt. Utan förvarning, eller ett enda meddelande, berättar Lina Karlsson.

Sänkningen motsvarar ungefär 8 000 kronor i månaden, även om det är svårt att beräkna exakt.

Störst av de förändringar som blev verklighet den 1 oktober i år är att arbetslöshetsförsäkringen (a-kassan) numera är baserad på tidigare inkomst, snarare än tidigare arbetad tid. Regeringen kallar reformen en ”modernisering”, som ”stärker arbetslinjen genom tydligare incitament att snabbt komma tillbaka i arbete”. 

Även ”grundförsäkringen” – aktivitetsstödet – ska nu börja trappas ned var hundrade dag, ända ned till ”golvet” på 365 kronor per dag innan skatt. ”Taket” är helt nytt, och ligger på 818 kronor per dag, berättar Marie Olsson, områdeschef på Försäkringskassan.

– Regeringen har formulerat det som att a-kassan blir en ”tydligare omställningsförsäkring”, och att en inkomstbaserad ska innebära enklare administration, säger hon till Flamman.

”Golvet” har förvisso höjts från 223 kronor, men Ciczie Weidby (bilden), arbetsmarknadspolitisk talesperson för (V), menar att förändringarna drabbar låginkomsttagare ”mycket hårdare” än det tidigare systemet.

– Ersättningen kan vara bra de första hundra dagarna, men sedan går nedtrappningen ofantligt fort, säger hon och fortsätter:

– Man tror helt enkelt att fattiga människor är lata, och behöver mer ”piska” för att söka nya jobb. Borgarnas arbetslinje bygger på en befängd, sorglig och föraktfull människosyn – och skapar inte ens några jobb!

Vänsterpartiet har höjt rösten mot den nya reformen, och vill bland annat att ersättning från a-kassan ska följa den allmänna löneutvecklingen. Ciczie Weidby menar att även högern borde se det som ett samhällsproblem att allt fler lever på marginalen.

– Det är egentligen väldigt dåligt, även för ett kapitalistiskt system, när det är så lätt och går så fort att bli fattig. Jävligt mycket pengar hos enskilda individer läggs oftast bara på hög, att ”höja golvet” så att folk har råd att betala hyran och konsumera är alltid bättre.

Lina Karlsson fattar fortfarande inte hur det är tänkt att hon ska klara sig på den krympande mängden pengar.

– De har skickat hundratusen människor, som redan kämpar, direkt in i ett bidragsberoende. Mängder av barn får leva i fattigdom, och jag kommer inte bli varken mer anställd eller frisk bara för att regeringen svälter oss, säger tvåbarnsmamman till Flamman.

– Jag kunde ha satt undan några tusen till döttrarnas studenter, men de kommer få gå till räkningar och mat nu. Jag önskar så mycket att jag kunde ge dem en rolig semester någon gång, eller bara en shoppingdag på stan, ha råd med det där snygga paret sneakers de önskar sig.

59-åriga verkstadsmekanikern Leif Dahlqvist gick nyss över från a-kassa till aktivitetsstöd efter hundra dagar som arbetslös. Han betalar 6 000 kronor i hyra som inneboende, och ”bävar” inför vad en sänkning i december skulle innebära. Januari kan bli ”katastrof”, skriver han till Flamman.

Läs mer

”Det är totalt kaos på arbetsmarknaden, och man känner sig nästan kriminell som arbetslös. Folk som inte har en ekonomisk bas i ryggen när de ska söka jobb eller utbildning blir desperata, och det utnyttjar givetvis oseriösa företag. Dessutom påstår en del att åldersdiskrimineringen börjar redan efter 40 i vissa branscher.”

En månad på aktivitetsstödets nya ”golvnivå” kan motsvara omkring 5 000-6 000 kronor i fickan efter skatt att överleva på. ”Det faller på sin egen orimlighet”, svarar Ciczie Weidby (V) när hon får höra summan.

– Ingen människa kan betala hyra, mat, el och försörja barnen på det. Det gör Sverige till ett allt fattigare land, med en arbetarklass alltmer fast i fattigdom, som tar allt sämre jobb, för att de vid det laget måste ta vad fan som helst.

Flamman söker arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I en tidigare version av artikeln angavs skillnaden med det nya systemet som ”8 000 kronor mindre i fickan”. Skillnaden på 8 000 avser dock bruttovärde, vilket efter skatt motsvarar 5 000 till 6 000 kronor.

Diskutera på forumet (0 svar)