Att alla ska ha makt över sin egen kropp och sexualitet borde vara självklart. Så är det ännu inte. Den senaste utredningen angående sexualbrotten ”Ett starkare skydd för den sexuella integriteten”, SOU 2016:60, innehåller flera reformförslag. Det viktigaste och mest efterlängtade är att sex utan samtycke, omformulerat till sex ”med en person som inte deltar frivilligt”, ska vara gränsen för kriminalisering.
De kulturella grundvärderingarna bygger ännu på en outtalad norm om att kvinnor förväntas vara tillgängliga för män inte enbart med omsorg och kärlek utan också sexuellt. Den normen präglar nuvarande lagregler om våldtäkt. Där finns presumtionen att kvinnans kropp är tillgänglig tills hon gör motstånd eller alternativt är ur stånd att göra motstånd, till exempel för att hon sover eller är kraftigt berusad. Presumtionen i förslaget är tvärtom. En kvinnas kropp är inte tillgänglig förrän kvinnan säger ja eller på annat sätt aktivt visar att hon vill delta.
Det finns många anledningar till att ifrågasätta förslagets snäva tolkning av begreppet våld
Detta är väldigt viktigt skifte. Men samtidigt vill utredningen ta bort ordet våldtäkt ur lagtexten! Huvudargumentet är att det ”skulle kunna ge sken av att det fortfarande ställs ett krav på att gärningen ska ha genomförts med våld.” Andra argument är att begreppet våldtäkt skulle kunna avhålla misstänkta från att erkänna och offer från att anmäla. Kvinno- och tjejjourernas erfarenhet är tvärtom att många ansett sig utsatta för våldtäkt också när inget fysiskt våld utövats och att de har upplevt sig svikna när juridiken inte har täckt in deras utsatthet.
Utredningen skriver också att det ”emellertid” bör beaktas att brottsrubriceringen våldtäkt är den som historiskt har reserverats för det allvarligaste sexualbrottet. Ordet kan ha en egen innebörd som inte är helt knuten till lagtexten. Därför kan det finnas skäl att ha kvar våldtäkt oavsett om lagen kräver användning av våld eller inte.
Men vad menas med våld? Historiskt har våld mot person avsett fysiskt våld och bedömts som ett av de värsta angreppen inom straffrätten. När den värderingen etablerades hade enbart män inflytande på lagstiftning och rättstillämpning. Vålds- och brottsofferforskning som även beaktat kvinnors och andra utsattas erfarenheter har gett begreppet våld en vidare innebörd. Fysiskt våld som den värsta våldsformen har ersatts av sexuellt våld. Olika former av våld lyfts också i internationella dokument. Resultatet av FN:s kvinnokonferens 1995, Pekingdeklarationen och dess handlingsplan, uppmärksammar fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Istanbulkonventionen 2011, Europarådets konvention för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor, markerar mot fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld. Det är också Istanbulkonventionen som under rubriken sexuellt våld kräver att staten ska straffbelägga handlingar av sexuell karaktär som sker utan samtycke.
Det finns alltså många anledningar till att ifrågasätta förslagets snäva tolkning av begreppet våld. Tolkningen utgår ifrån en förlegad manlig norm. Den avviker helt mot internationella konventioners våldsbegrepp. Den bryter mot en strukturell förståelse av det könsrelaterade våldet. Det föreslagna alternativet ”sexuellt övergrepp” förminskar brottet och den maktutövning som brottet är uttryck för.
Våldtäkt är ett relevant och nödvändigt begrepp för det allvarliga sexuella våld som brottet innebär även om fysiskt våld inte används eller krävs i lagen.