Ledare

Försäkringskassan måste förankras i verkligheten

De två fall som avgjordes i Högsta förvaltningsdomstolen i veckan behandlar frågan om vilka jobb ens arbetsförmåga egentligen skall prövas mot – är det konkreta jobb som faktiskt finns, eller ska det bara vara Försäkringskassans fantasi som sätter gränserna? Foto: Johan Nilsson/TT.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut är ett steg rätt riktning mot en sjukförsäkring värd namnet.

Ledare

Försäkringskassan har i avslagsbeslut om sjukpenning pekat på att de som är sjuka kan utföra så kallat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Nu slår Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fast att dessa arbeten faktiskt måste finnas på något annat än Försäkringskassans fiktiva arbetsmarknad.

Domarna som kom i tisdags är viktiga eftersom de kommer att bli vägledande i många försäkringstagares överklaganden av Försäkringskassans beslut. Efter dagens dom måste Försäkringskassan följa de principer som slås fast. Vilka är då dessa?

De två fall som avgjordes behandlar frågan om vilka jobb ens arbetsförmåga egentligen skall prövas mot – är det konkreta jobb som faktiskt finns, eller ska det bara vara Försäkringskassans fantasi som sätter gränserna? HFD menar att det ska vara jobb som finns i verkligheten som ska agera mätstock.

Domarna är viktiga för att de kommer att bli vägledande i många försäkringstagares överklaganden av Försäkringskassans beslut.

I det mest uppmärksammade fallet, som gällde affärsbiträdet Ing-Britt Vikströms sjukpenning, avgjorde HFD till Ing-Britts fördel. Eftersom hon har en begränsad funktion i händerna menar HFD att det finns få jobb som förutsätter att man inte använder händerna på något sätt. Domstolen anger dessutom att Försäkringskassan ska ”beakta bedömningar av den försäkrades arbetsförmåga som gjorts av Arbetsförmedlingen” och att dessa ska vara vägledande för Försäkringskassans bedömning. Domstolen anser dock inte att Försäkringskassan behöver hänvisa till en viss typ av arbete i sina beslut. Det andra fallet som HFD avgjort handlade om en man som hade rörlighetssvårigheter, och där gav domstolen Försäkringskassan rätt i att mannen skulle kunna ha ett stillasittande jobb.

Frågor som fortfarande kvarstår är dem som rör andra än fysiska hinder för arbete. Vi ser just nu ett eskalerande problem med utmattningssyndrom, depressioner och psykisk ohälsa i allmänhet. Vilken arbetsförmåga ska Försäkringskassan bedöma hos personer som knappt kan tänka eller komma ur sängen om dagarna? För hundklappning och att titta i taket kommer antagligen inte att kunna utgöra möjliga arbetsuppgifter. Försäkringskassan måste förankras i verkligheten. Högsta förvaltningsdomstolens beslut är ett steg i den riktningen – men vi har en bit kvar innan vi får en sjukförsäkring värd namnet igen.

  • försäkringskassan
  • Högsta förvaltningsdomstolen
  • sjukförsäkring
  • Sjukpenning

Ledare