Inrikes/Nyheter 06 maj, 2021

Forskare sågar regeringens nya flyktingpolitik: ”Katastrof för integrationen”

Regeringen hävdar med stolthet att den skärpta migrationspolitiken leder till bättre integration. De socialarbetare och forskare som arbetar nära flyktingar säger tvärtom.

Efter att försöken till blocköverskridande överenskommelser kollapsat stod Morgan Johansson (S) och Märta Stenevi (MP) till slut ensamma. Under en presskonferens i början av april presenterade de två ministerkollegorna slutprodukten av den utredning som döpts till ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”: Tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring, språkprov och försörjningskrav för den som sedan ansöker om permanent uppehållstillstånd.

Reglerna är välkända vid det här laget. Huvuddragen är hämtade ur den skärpta migrationspolitik som infördes efter Socialdemokraternas helomvändning 2015. En ordning som då presenterades som ett ”nödvändigt andrum” ackompanjerat av miljöpartistiska ministertårar i direktsändning.

Sedan dess har reglerna slagit rot. Förvandlats till en socialdemokratisk tapperhetsmedalj. Under förra veckans tv-sända partiledardebatt passade både statsminister Löfven och partiets sociala medier-stab på att upprepa det budskap som de lyft fram under de senaste fem åren: Socialdemokraterna tog ansvar. I ett inlägg på partiets twitterkonto konstateras att ”tack vare att vi stramade upp lagstiftningen har antalet asylsökande sjunkit med 90 procent och Sveriges andel av mottagandet i EU har sjunkit från 12 till 3 procent. Vi har nu det lägsta asylmottagandet på 20 år. Det lägger grunden för en fungerande integration.”

Nu ser alltså ordningen med tillfälliga uppehållstillstånd och hårda försörjningskrav ut att bli permanent. Integrationen får en långsiktig grund att stå på. Eller?
Ingen av de migrationsforskare som Flamman har pratat med delar regeringens bild av att hårdare regler bidrar till bättre integration. Tvärtom är de eniga om att otryggheten gör att migranter får svårare att agera långsiktigt, lära sig svenska, studera, hitta ett jobb och en bostad.

Mehrdad Darvishpour, som forskar i socialt arbete vid Mälardalens högskola, tar sitt eget liv som exempel.
– Jag är docent och senior lektor i dag, och det var att komma in på universitetet som fick mig att satsa rejält på språket. Det ökade min motivation.
Darvishpour har bland annat forskat om ensamkommande barns livssituation. I augusti publiceras tredje upplagan av hans kursbok Migration och etnicitet. Han beskriver logiken bakom regeringens nya migrationsförslag som ”polisiär”.
– Det saknas empiriskt underlag. Vad bevisar att språkkrav eller försörjningskrav förenklar integrationen? Även idén om tillfälliga uppehållstillstånd verkar bygga på en spekulation, att man inte skulle bry sig om att lära sig språket eller skaffa ett jobb om man får permanent uppehållstillstånd.

Så vad säger forskningen om hur tillfälliga uppehållstillstånd påverkar integrationen och individen?
– Vi vet inte helt, för det är ett relativt nytt forskningsfält, åtminstone i Sverige. Men de undersökningar vi har gjort hos ensamkommande visar att ovisshet och lång väntan på besked ökar depression, ångest och kriminalitet. Det motverkar möjligheten att utvecklas.
Torun Elsrud, docent i sociologi och forskare vid institutionen för socialt arbete på Linnéuniversitetet, är mitt uppe i förberedelser inför en föreläsning på ämnet när Flamman ringer upp.
– Tillfälliga uppehållstillstånd är katastrof. Jag har två olika forskningsprojekt där jag följer både ungdomar, familjer och ensamma vuxna. I princip alla har fått antingen avslag eller tillfälliga uppehållstillstånd, och de beskriver så tydligt hur de inte kan börja leva. Det blir som att sitta fast i tiden, säger hon och fortsätter:
– Beskedet om förlängning blir som en kort respit – man blir i alla fall inte utvisad just nu. Men väldigt snabbt kommer upplevelsen av att inte få tillgång till det svenska samhället tillbaka. Det är katastrof för integrationen.
Hon ger exempel utifrån de ungdomar som lyder under den så kallade ”gymnasielagen”. Deras förhållanden liknar delvis det som regeringen nu föreslår ska gälla för alla: tidsbegränsade uppehållstillstånd med hårda försörjningskrav för att få stanna längre.
– De har malts ned av tillfälliga tillstånd som blir ett slags kontrollsystem. Och det finns arbetsgivare som är oschyssta och utnyttjar dem. Jag vet inte vad man ska kalla deras anställningsförhållanden.

Elsrud är engagerad i Asylkommissionen – en samarbetsgrupp som initierades av professor Anna Lundberg och samlar bland andra Linköpings universitet, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR), en mängd forskare samt personer som själva har erfarenhet av asylprocessen. Gruppens uppgift är att utreda rättssäkerheten i och konsekvenserna av den tillfälliga migrationslag som infördes 2016.

Utöver en antologi på temat, som publiceras i maj, har gruppen intervjuat ett stort antal personer som sökte asyl mellan 2015 och 2017. Det materialet analyseras just nu. En av dem som varit med och intervjuat är Sabine Gruber, docent och universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hon betonar att de flesta i gruppen också har ett aktivistiskt förhållningssätt till frågan, och att intervjuerna har bekräftat deras farhågor.
– De asylsökande mår enormt dåligt, särskilt ensamkommande barn. Rättsosäkerheten är stor, utfallen beror på vilken specifik handläggare man haft och vilken domstol man hamnar i.

Hon säger att permanentandet av försörjningskrav och tillfälliga uppehållstillstånd också kommer permanenta denna rättsosäkerhet.
– Jag förstår inte hur människor ska kunna integreras i Sverige då. Och vad ska de integreras till? Människor behöver framförhållning för att må något sånär bra. Vi ser att långa prövotider och oförutsägbara besked får människor att må väldigt dåligt, och med tillfälliga uppehållstillstånd blir den oförutsägbarheten permanent. Om man får tillstånd att vara här i 13 månader, vad ska man göra med den tiden?
Gruber konstaterar att forskare har svårt att få medialt och politiskt gehör i den här frågan, och att det gäller i flera europeiska länder.
– Samtidigt som migrationsfrågan är väldigt politiskt het så finns det många aspekter av den som inte längre ses som intressanta alls. När Sverigedemokraterna säger något om migration får det enormt genomslag, men andra sidor av samma fråga får inte det.

Regeringens val av vilka som fått skriva remissvar om den nya lagen tycks bekräfta Sabine Grubers bild. Listan saknar bland annat Regeringskansliets egen organisation Delegationen för migrationsstudier, som förmedlar forskning om migration och just nu sammanställer en rapport om uppehållstillståndens längd.

De expertutlåtanden som regeringen trots allt har fått in bekräftar i stora delar forskarnas bild. Akademikerförbundet SSR, som organiserar de kommunanställda socionomer som möter migranter i vardagen och de samhällsvetare som analyserar hur det mötet fungerar, säger nej till det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Om tillfälliga uppehållstillstånd skriver de: ”Förslaget kommer att innebära att den psykiska ohälsan ökar, försvårar den enskildes etablering på arbetsmarknaden och splittrar familjer. Förslaget står i tydlig kontrast till merparten av all erfarenhet och forskning på området om vad som främjar en bra integration och etablering.”

Flera länsstyrelser skriver att korta uppehållstillstånd försvårar migranters etablering och att försörjningskravet inte tar höjd för bevisad diskriminering på arbetsmarknaden och en problematisk bostadsmarknad. Arbetsförmedlingen påpekar att otryggheten förmodligen gör migranter mindre motiverade att delta i utbildnings- och jobbprogram. Tjänstemannaförbundet TCO säger att förslagen riskerar leda till att migranter utnyttjas ännu mer på arbetsmarknaden. Och organisationerna Terrafem och Roks, som bland annat driver kvinnojourer och skyddade boenden för kvinnor, skriver att de korta uppehållstillstånden kan ”få förödande konsekvenser för kvinnor och barn som kommer till Sverige och utsätts för våld av anknytningspersonen”.
Därtill skriver både arbetsförmedlingen, länsstyrelserna och flera kommuner att tillgången till språkkurser på SFI varierar stort mellan olika delar av landet, att möjligheten att få permanent uppehållstillstånd och kunna etablera sig därmed beror på var man råkar bo och att regeringens förslag saknar en politisk och ekonomisk plan för att göra något åt den saken.

Trots det höga tonläget i migrationsfrågan och de stora förändringar som lagförslaget innebär har det i stort sett tagits med ro. Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom skriver i en debattartikel i Dagens ETC att de ”aldrig kan stå bakom förslaget”, den S-märkta exdiplomaten Jan Eliasson har kritiserat de tillfälliga uppehållstillstånden och tre socialdemokratiska riksdagsledamöter har reserverat sig mot beslutet. Men socialdemokratiska debattörer som vanligtvis är kritiska till partiets inriktning har låtit saken bero. Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten, skriver i en ledartext att det är ett ”hyggligt bra migrationspaket”. Den interna oppositionsrörelsen Reformisterna är tyst. LO valde aktivt bort att skriva något om saken i sitt remissvar, och använde i stället utrymmet till att propagera för reformerad arbetskraftsinvandring.

Oppositionspartierna M, KD, L och SD har lagt fram ett eget migrationsförslag som innehåller ytterligare åtstramningar. Centerpartiet ställer sig i stora delar bakom regeringens förslag, men partiledare Annie Lööf skriver på sin Facebooksida att partiet kommer lägga fram vissa ändringsförslag till riksdagen i frågor om bland annat migranters kvalificering till socialförsäkringssystem och ett likställande mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har, utöver några minuters diskussion i förra veckans tv-sända partiledardebatt om hur förslaget påverkar arbetsmarknaden, kommenterat saken genom en retweet av ett uttalande av partiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen.

Flamman har sökt migrationsminister Morgan Johansson (S) och de tre S-riksdags­ledamöter som reserverat sig mot förslaget.

Säkerisering

Mehrdad Darvishpour, forskare i socialt arbete med inriktning migration på Mälar­dalens högskola, säger att både svensk och europeisk migrations­politik präglas av så kallad ”säkerisering”. Det är ett internationellt forskningsbegrepp som innebär att migration går ifrån att ses som en fråga om mänskliga rättigheter till att ses som en fråga om nationell säkerhet.

”Migranter likställs med militärhot, klimat­hot, inbördeskrig och terrorism. Därigenom skapas bilden av migration som ett allvarligt hot mot den nationella säkerheten. På så vis är den här lagändringen en logisk fortsättning av en lång utveckling i den riktningen”, säger Darvishpour. ”Det bidrar också till hårdare attityder mot dem som redan kommit till Sverige och är utsatta sedan tidigare”.

Sverige på EU:s miniminivå

När den tillfälliga migrationslagen infördes 2016 gick Sverige från att vara ett av unionens mest välkomnande länder för flyktingar till att ligga på den miniminivå som unionens regler kräver. Därefter kom Social­demokraternas partikongress 2017 fram till att Sveriges regler inte bör skilja sig från EU-genom­snittet. Enligt de S-riks­dags­­ledamöter som har reserverat sig mot regeringens förslag är det just vad som nu sker – Sverige lägger sig under genomsnittet gällande exempelvis längden på uppe­hålls­tillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring. Bland länderna med mer generösa regler finns bland andra Finland och Frankrike.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)