I Flamman nr. 45/2016 skriver Anna Herdy att det nu är tid för eftertanke och inbjuder till en diskussion om ”Post Trump-läget”. Den diskussionen välkomnar jag. Det mesta i vår värld tycks nu gå åt fel håll. Politiskt har högerkrafter, med mycket liten eller ingen respekt för demokratiska värden, kraftigt stärkt sina positioner i land efter land. Trump kan snart följas av Marine Le Pen. I detta läge har vi all anledning att slå vakt om den liberala demokrati som ger oss allmän rösträtt, organisationsfrihet, press- och yttrandefrihet och en rättsstat. Det är dessa grundläggande demokratiska värden vi nu ser inskränkta och hotade i USA, Frankrike, Ungern, Polen, Turkiet och Ryssland.
Att i detta läge, som Anna Herdy och Zina Al-Delwany gör i Flamman sin text om Trump och Herdy i ledaren om Kuba (Flamman nr. 47/2016), inte bara ifrågasätta utan rakt av skåpa ut den liberala demokratin som ett enda misslyckande och hävda att den bör ersättas av något bättre och mer demokratiskt, är minst sagt lättsinnigt, för att inte säga omdömeslöst. När kapitalismen nu kritiseras ska vi inte bli så skrämda att vi ”till vilket pris som helst” skyddar den liberala demokratin. Vad menas? När ska vi inte skydda den liberala demokratin? Kan vi gå för långt i försvaret av yttrande- och pressfrihet? Finns i nuläget något bättre politiskt system som vi ska förespråka? I så fall vilket? Javisst, socialistisk demokrati förstås. Problemet är väl bara att det är ganska få som anser att det de hittills sett av socialistisk demokrati är överlägset den liberala demokratin.
Jag tror att Herdys misstag är att hon inte skiljer på ekonomiskt och politiskt system. För henne är de sammanväxta och blir samma sak. Den ojämlikhet och de ekonomiska orättvisor som är en följd av det ekonomiska systemet tillskriver hon det demokratiska systemet. Det är ”den liberala demokratin som öppnat upp för marknadens tyranni”. Historiskt är detta förstås helt fel. Marknaden och kapitalismen fanns långt före den liberala demokratin. Tvärtom har demokratin växt fram som ett medel som kan användas för att i någon mån sätta gränser för ekonomin. I de flesta liberala demokratier har således en gräns satts som gör det omöjligt att ta ut vinst på den skola som finansieras med skattemedel. Demokrati utesluter inte dåliga beslut. Inom den kommunistiska vänstern fanns dock länge en tradition av att förlöjliga och svartmåla det man kallade för ”borgerlig demokrati”, den var ju i realiteten inget annat än en kapitalistisk diktatur och under denna diktatur var sådant som partiväsende, organisations- och pressfrihet betydelselöst.
Vi som är vänster måste tydligt bryta med den tradition som inte förstått vikten av demokratiska värden. Dessa värden bör tvärtom vara synnerligen viktiga för oss. Det är ju också arbetarrörelsen, tillsammans med en del liberaler, som under hård och enveten kamp erövrat den allmänna rösträtten och de demokratiska rättigheter som vi nu tar för självskrivna. Denna demokrati kan lika väl kallas för socialistisk, för någon bättre demokrati har vi socialister hittills inte lyckats åstadkomma. Visst kan denna demokrati bli ännu bättre, den bör självklart utvidgas till ekonomin, men just nu när den allvarligt hotas från höger bör vi utan krumbukter och nedvärderande omdömen försvara den.
Anna Herdy svar publicerades i nr. 50/2016 och du kan läsa det här.