Krig är en förlängning av politiken med andra medel, sade krigsteoretikern Carl von Clausewitz. Det colombianska presidentvalet på söndag har hittills tett sig som en mycket viktig övning i att lämna kriget och gå tillbaka till att hantera konflikter med politiska medel. Från en väpnad konflikt mellan en elit som med statens makt bekämpat gerillor av bönder och oliktänkande som reste sig med krav på rätt till mark, till en politisk konflikt där vänsterns presidentkandidat, Gustavo Petro, lägger fram ett program med krav på jordreform, omfördelning och jämlikhet. Förändringen har tagit den colombianska politiken med storm.
Det är Gustavo Petro alla pratar om. Mot alla odds får han över 30 procents stöd i opinionsmätningarna, bakom högerns kandidat, och kan därmed gå vidare till en andra valomgång. Samtidigt ligger mittenkandidaterna, matematikern Sergio Fajardo och fredsförhandlaren Humberto de la Calle, långt efter. Tills nyligen hävdade experter och opinionsbildare att bara en mittenkoalition skulle kunna stå emot den yttersta högerns kandidat Iván Duque, en nästan okänd senator som har lyfts fram av sin politiske fadder, den före detta presidenten Álvaro Uribe. Medier och opinionsbildare dömde ut Petro och ägnade månader åt att försöka få honom att avstå från att ens kandidera. Argumentet var: colombianer vill inte ha det som i Venezuela. Att koppla ihop Gustavo Petro med Hugo Chávez och Nicolás Maduro har varit en strategi både från den politiska mitten och högern för att stigmatisera vänstern. Tidigare använde man Farc i samma syfte.
Ojämlik mediebehandling
Det är i ljuset av det nya politiska läget, efter fredsavtalet med Farc som skrevs under 2016, som presidentvalet har fått en nästan exotisk inramning. För första gången på över 50 år av väpnad konflikt har vänstern kunnat gå till diskursiv offensiv mot de traditionella högerpartierna och satt agendan för vad som bör diskuteras: ekonomisk ojämlikhet (Colombia är Latinamerikas mest ojämlika land efter Honduras enligt Världsbanken), miljö, politiskt deltagande, ökad demokratisering, rätt till gratis utbildning och sjukvård samt en jordreform där man för första gången intensivt diskuterar huruvida det är rättvist att några få äger så mycket och om det inte vore bra att staten ingriper i detta. Under den väpnade konflikten var det högern som dikterade villkoren för det politiska samtalet: säkerhet, droger, kriminalitet och kriget mot gerillan som fick stå symbol för allt som luktade vänster stod i centrum. De punkterna har inte dominerat på samma sätt i år.
Det är i ljuset av det nya politiska läget, efter fredsavtalet med Farc som skrevs under 2016, som presidentvalet har fått en nästan exotisk inramning
”Hur menar du att du ska expropriera egendom? Administrativt? Genom lagstiftning? Hur kommer du att expropriera?” frågade journalisterna Petro i ett mycket populärt radioprogram den 30 april. Varpå Petro svarade: ”Din fråga kommer redan med gift, du använder ordet expropriering”. Intervjun lades upp på YouTube och blev snabbt viral. Den sparkade igång en debatt om hur medier förhåller sig till de olika kandidaterna och på vilket sätt frågorna ställs beroende på kandidatens färger. Tonläget har varit konstant högt och pajkastning, personattacker och aggressiva memes har varit en del av valkampanjen. Men å andra sidan har colombianer, särskilt unga, sällan engagerat sig så mycket i ett val som i år då de politiska passionerna för första gången på länge tycks kanaliseras in i ett samtal om landets kärnproblem.
Bankkonsult mot gerillamedlem
I en intervju den 4 maj säger den argentinska filosofen Luciana Cadahia att ”de folk som har lidit under lång tid under det strukturella våldet måste kanalisera sitt missnöje på något sätt och i Colombia har man gjort det genom det råa våldet: gerillor, paramilitärer och knarkkarteller. Det är viktigt med ett politiskt projekt som kan kanalisera folkets krav och smärta via demokratin och institutionerna”. Cadahia har studerat populism och protesterade senare över de ledande frågorna i samma intervju. En fråga löd: ”Kan inte Petros populism leda till klasshat?” Svaret blev: ”Jag tycker inte att Petro förespråkar klasshat, han synliggör klasskonflikten. I Colombia finns det klasskonflikter som måste lösas på ett demokratiskt vis”.
Om prognoserna stämmer kommer högerns Iván Duque och vänsterns Gustavo Petro att gå vidare till en andra valomgång som hålls den 17 juni. På ena sidan står senatorn och konsulten från Världsbanken, född 1976, som talar felfri engelska, tror blint på lägre skatter för företag, vill satsa på fossila bränslen och som hyser stor misstro mot fredsavtalet. På andra sidan står Gustavo Petro, född 1960, som inte talar engelska, som är före detta gerillamedlem i M19, som satt i församlingen som skrev grundlagen från 1991 som resultat av ett fredsavtal, som under sin tid som borgmästare i huvudstaden Bogotá bland annat förde tillbaka sophanteringen i offentlig ägo och som valdes till Colombias bästa kongressledamot för sin kamp mot paramilitärer och korruption. På söndag går colombianerna till valurnorna och för första gången verkar orsakerna till den väpnade konflikten stå i centrum för den politiska debatten. Mycket står på spel.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.