När Olle Meurling stupade som frivillig för den republikanska sidan i spanska inbördeskriget var han bara 27 år gammal. Han kom att bli den förste kände svensken som dog i väpnad strid mot Francos fascister och blev en symbol för den solidaritetsrörelse som tog form tidigt efter inbördeskrigets utbrott.
Många av de 600 svenskar som senare kom att ansluta sig, till uteslutande delen unga arbetare, tog starkt intryck av hans sista brev hem: ”Kamrater! Håll den röda lågan brinnande. Revolutionärer dör, men revolutionen lever!”. Efter fem dagars fronttjänstgöring som kulspruteskytt i Thälmann-bataljonen stupade Olle Meurling utanför Madrid den 19 december 1936.
Först på 1970-talet blev det känt genom italienska spanienveteraner att en annan svensk, Edvard Wedin, hade stupat redan i september. Ytterligare 170 svenskar kom att dödas på spansk mark fram till dess att Internationella brigaderna upplöstes i september 1938.
Meurling låg begraven på Internationella brigadernas kyrkogård i Fuencarral till dess att Franco beslutade sig för att riva den efter kriget.
Olle Meurlings egen bakgrund skilde sig dock från de flesta andra svenska frivilliga som anslöt sig till Internationella brigaderna, och även från de andra medlemmarna i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund, dåvarande Ung Vänster. Han var son till en kyrkoherde och läroverksadjunkt samt medlem i Clarté. Sedan tidigt 1700-tal hade kyrkoherdesämbetet i hemorten Kristdala, utanför Oskarshamn, gått i arv från far till son. När Olle Meurling på eget bevåg, utan föräldrarnas tillåtelse och med egna pengar reste ensam till Spanien i november 1936 stod han i färd att examineras som präst. I brevväxlingar hade han dock tidigare förklarat att han hade ”gjort rent hus med religionen och skyfflat ut de sista religiösa exkrementerna”. Hans bröder, bland dem den provokative författaren och debattören Per Meurling, hade av olika anledningar redan backat ur och därmed var en lång tradition bruten.
Meurling låg begraven på Internationella brigadernas kyrkogård i Fuencarral till dess att Franco beslutade sig för att riva den efter kriget. I dag finns endast några minnesplaketter kvar på platsen. I Kristdala lät dock Meurlings far upprätta en minnessten i prästgårdsparken.
Kransnedläggning, faninvigning och musik
I söndags uppmärksammades hans minne i Kristdala, på initiativ av Svenska Spanienfrivilligas Vänner och släktingar till Olle Meurling. På hembygdsgården berättades om olika aspekter av Meurlings liv och den nyutgivna skriften Döden betyder intet för mig, som består av brev, dagboksanteckningar och karikatyrteckningar presenterades.
Brorsonen Magnus Meurling berättade att hans mamma kände sorg när hon fick läsa Olle Meurlings första brev från Spanien men samtidigt hade förståelse för hans beslutsamhet om att göra en insats.
Det finns ingen vunnen seger som inte kommer behöva försvaras
I prästgårdsparken anordnades en minnesstund med kransnedläggning, faninvigning, musik och sång. Bland talarna fanns Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin:
– I dag påminner vi varandra om att det finns ingen vunnen seger som inte kommer behöva försvaras, men lika lite finns det något som är för alltid förlorat. Segern är vår att vinna.
Björn Wallebom, sekreterare i Svenska Spanienfrivilligas vänner, var nöjd.
– Kristdala har bara 950 invånare, så det kändes speciellt att uppmärksamma en person som både haft stor betydelse för lokalsamhället och gjort viktiga insatser i kampen mot den internationella fascismen.