Utrikes 09 oktober, 2020

Frankrike – en republik på väg åt höger

I Frankrike kantrar det politiska landskapet åt höger. Och det är inte extrem­högern som driver utvecklingen. Från Macrons regering hela vägen till vänstern för­söker partier och politiker att positionera sig i traditionella höger­frågor inför nästa val.

I somras gav en fransk politiker en öppenhjärtig tidningsintervju. Han sade att Frankrike ”är sjukt av communautarisme (ett ord som avser parallellsamhällen och som anses inkompatibelt med de franska republikanska värdena) och numera även en politisk islam som söker underminera republikens värden”. Han beskrev ett nytt lagförslag från regeringen som ett skydd mot ett framtida ”inbördeskrig”. Några dagar senare varnade han för att delar av det franska samhället höll på att ”förvildas”, ett ord med lång historia inom den franska extremhögern. Förra fredagen sade samma person att man borde sluta dela ut gratis mat till migranterna i lägret i nordfranska Calais.

Man skulle kunna tro att politikern ifråga representerade det höger­extrema partiet Rassemblement national, eller den högra flanken av det konservativa Republikanerna. Men det var den nye inrikesministern Gérald Darmanin, en av president Emmanuel Macrons nya ministrar, som uttalade orden.

Utanför Frankrike ses Macron ofta fortfarande som de ”europeiska värdenas” försvarare och liberalismens sista hopp inför den höger­­populistiska vågen. Men på hemma­plan har presidenten de senaste månaderna gjort en kraftig högersväng, i synnerhet i sociala och symbol­politiska frågor. Det ”kulturkrig” som har kommit att dominera politiken i många västerländska länder de senaste åren kretsar i Frankrike i princip runt en enda sak: islam. Och Macron har uppenbarligen gjort kampen mot detta ”hot” till sin valstrategi. Med ett och ett halvt år kvar till nästa presidentval har Macron valt att röra sig åt höger för att utmåla sitt parti La République en Marche som garanten för den republikanska ordningen.

Förra fredagen presenterade han det nya lagförslag som hans inrikesminister svepande talade om i somras. I en förort till Paris talade han i över en timme om behovet att bekämpa det som hans regering kallar ”separatismen” i samhället. Regeringen har länge använt begreppet i plural, men det framgår för de flesta att det är islam som avses. Bland annat ska hemskolning försvåras, med argumentet att alternativet används för att hindra elever från att delta i simundervisning. Macron sade sig också vilja utsträcka den sekulära lagstiftningen som förbjuder religiösa yttringar i offentliga sammanhang till privata företag. Som exempel nämnde han busschaufförer som vägrar släppa på kvinnor på grund av deras klädsel, eller som kräver att muslimska kvinnor bär slöja.

Varför dessa frågor skulle vara särskilt viktiga just nu, mitt i en pandemi, är inte uppenbart. Det faktum att bara 50 000 elever, 0,5 procent av det totala antalet, i Frankrike hemskolas, samt att ”religiösa symboler” har varit förbjudna på offentliga inrättningar sedan 2013 antyder att det rör sig om ren opportunism.

Utspelen började redan förra året. I oktober 2019 gav presidenten en lång intervju till den högerextrema tidningen Valeurs Actuelles. Där talade han vitt och brett om behovet av att upprätthålla de republikanska värdena, inte minst i skolorna, och att reglera invandringen. Under regerings­ombildningen i somras uppgraderades även den tidigare jämställdhetsministern Marlène Schiappa till minister för ”medborgarskap”, en portfölj som regeringen hävdar är ”extremt viktig”. Schiappa kommer bland annat att vara ansvarig för integration (eller ”assimilation” som är den franska doktrinen) av invandrare, kampen mot den nämnda ”separatismen” och upprätthållandet av den sekulära statsideologin laïcité – ett begrepp som ofta används för att motivera marginaliseringen av islam och muslimer i Frankrike.

I september i år fördjupade utbildningsministern Jean-Michel Blanquer dessutom regeringens nykonservativa symbolpolitik med att uppmana unga tjejer att följa ”republikens klädkod”, det vill säga att inte bära korta kjolar och urringade blusar i skolan. Utspelet blev föremål för hån och förlöjliganden och tycks i förlängningen bara ha fått motsatt effekt, med hashtaggar och rörelser på sociala medier som uppmanar flickor att klä sig hur de vill. Blanquer blev också snabbt påmind om att nationalsymbolen Marianne på Eugène Delacroix klassiska revolutionsmålning ”Friheten på barrikaderna” knappast lever upp till ministerns klädkod. Ministerns kommentar var också förvånande då franska regeringar länge har varit måna om att kvinnor hellre bör klä av sig än på sig, inte minst i debatten om den muslimska baddräkten ”burkini” för fyra år sedan.

 

Women's rights activists protest against French President Emmanuel Macron's appointment of an interior minister who has been accused of rape and a justice minister who has criticized the #MeToo movement, in front of Paris city hall, in Paris, France, Friday, July 10, 2020. The French government said it remains committed to gender equality and defended the new ministers, stressing the presumption of innocence. Gerald Darmanin, Interior Minister, firmly denies the rape accusation, and an investigation is underway. New Justice Minister Eric Dupond-Moretti is a lawyer who has defended a government member accused of rape and sexual assault, and has ridiculed women speaking out thanks to the #MeToo movement. (AP Photo/Francois Mori) XFM126

Kvinnor protesterar mot utnämningen av Gérald Darmanin till ny inrikes­minister i Paris den 10 juli. Emmanuel Macron har knappt berört våldtäkts­anklagelserna mot Darmanin med ett ord. Foto: Francois Mori/AP/TT.

 

Macrons högervridning inför omvalskampanjen påminner om en annan presidents. Inför valet 2012 gjorde Nicolás Sarkozy en liknande svängning. Trots att han hade valts på en mer öppet borgerlig politik än Macron var det på många sätt ett traditionellt nyliberalt program. Inför hotet från dåvarande Front national valde Sarkozy dock att anamma flera av det partiets frågor och spela på samma främlingsfientlighet som extremhögern alltid slagit politiskt mynt av. Sarkozy lät utvisa romska familjer och presenterade sig inför valet som garanten för ett ”starkt Frankrike”. Detta sätt att iklä ett nyliberalt program en auktoritär skrud är på många sätt vad Macron försöker upprepa inför valet 2022. Den tydligaste bekräftelsen på det är att han under sommaren utnämnde Jean Castex till ny premiärminister och den nämnde Darmanin till inrikesminister, båda gamla trotjänare till Sarkozy. Den senare har dessutom anklagats för våldtäkt och har öppet kritiserat metoo-rörelsen. En mer konservativ signal politisk får man leta efter.

En annan likhet mellan Macron och Sarkozy är att den senare också gick till återval under en ekonomisk kris. Den franske journalisten Romaric Godin skriver i sin bok La guerre sociale en France (som snart utkommer på svenska under titeln Klasskriget i Frankrike) att finanskrisen 2008 fick Sarkozy att upptäcka förtjänsterna med den franska välfärdsmodellen. Denna har nämligen stabiliserande effekter på ekonomin i ett krisläge, något som gjorde att Frankrike inte drabbades lika hårt av krisen som många grannländer. För Sarkozy innebar detta att hans nyliberala projekt tog slut där och då, ”på världsekonomins ruiner”. När coronapandemin försatte världsekonomin i fritt fall i våras såg det ut som att Emmanuel Macron skulle dra samma slutsats som sin föregångare. I en intervju med Financial Times talade han om krisen som en ”antro­pologisk chock” som fått oss alla att ”vakna”, och att man inte längre kan räkna med att den liberala globaliseringen kan fortsätta som förut. De följande veckorna talade han om hur staten måste ta en större roll i ekonomin, och juli meddelade han till och med att den myndighet som sysslade med ekonomisk centralplanering under efterkrigstiden innan den lades ned 2006 ska återinrättas.

Men när finansministern Bruno Le Maire i förra veckan presenterade sin ”återhämtningsbudget” var det uppenbart att Macron inte har övergett sin ursprungliga nyliberala politik, utan snarare bara omformulerat den. Vid första ögonkast framstår budgeten visserligen som ovanlig. Underskottet beräknas förbli högt, på 6,7 procent av BNP, och statsskulden väntas växa till 116,2 procent, från 2019 års 98,1 procent. Men den åtgärd som regeringen ämnar svara på krisen med, 100 miljarder euro över två års tid, är enligt Godin långt ifrån tillräcklig. Detta eftersom stimulanspaketet bara är inriktat på utbudssidan av ekonomin. I stället för att stimulera efterfrågan kommer pengarna att gå till att stödja företag, utan krav på motprestation. Dessutom kommer de offentliga utgifterna, som skulle ha krympt med rekordstora 1,3 procent nästa år, bara att öka med ynka 0,4 procent med ”stimulanspaketet”. Det är en lägre siffra än för förra året, vilket innebär att regeringen i själva verket bedriver åtstramning som svar på krisen – en pro-cyklisk politik kommer bara kommer att förvärra krisen.

Pandemin har heller inte fått regeringen att överge den impopulära pensionsreformen, som är baserad på det svenska systemet och som utlöste stora strejker förra vintern. Projektet ligger för tillfället på is men Macron har gjort klart att man kommer att återuppta reformen så fort som möjligt. Detta kan också förklara varför presidenten lagt så stort fokus på identitets- och symbolfrågor inför valet. En regering som vägrar att överge en redan impopulär nyliberal politik, även under en ekonomisk kris som denna, har intresse av att avleda uppmärksamheten från den. Som Godin argumenterar i sin bok är Macron den senaste i en rad presidenter av olika kulörer som försökt införa nyliberalism i Frankrike. Macron är dock den första presidenten som valts på ett uttryckligen nyliberalt program. Och till skillnad från sina föregångare, som alla förr eller senare tvingades ge upp på grund av sociala proteströrelser eller ekonomiska kriser, tänker han uppenbarligen inte låta sig stoppas, inte ens av en pandemi.

Om Macron så lättvindigt har kunnat vända sin identitetspolitiska kappa efter vinden beror det också på att hotet från vänster i princip är neutraliserat. I opinionsmätningarna inför presidentvalet får vänsterns Jean-Luc Mélenchon och hans parti La France insoumise bara omkring 15 procent av rösterna i en första valomgång. Det är långt bakom Macron och extremhögerns Marine Le Pen som ligger i delad ledning på runt 25 procent. Socialistpartiet, som inte är i närheten av att ta sig ur den kris som François Hollandes presidentskap försatte partiet i, får i sin tur bara mellan 4 och 13 procent, beroende på vilken kandidat som föreslås. Därtill kommer miljöpartiet EELV på runt nio procent, samt en samling trotskistiska grupper som tillsammans knappt får ihop fem procent. Dessa siffror ska givetvis tas med en stor nypa salt eftersom valsystemet med majoritetsval i två omgångar tvingar väljare att rösta taktiskt. Men de säger ändå något om vänsterns marginaliserade läge. Macron kan av allt att döma räkna med att än en gång få vänsterns röster gratis i en andra valomgång mot Le Pen, utan att ge dem någonting i utbyte.

Denna situation har gjort att även vänstern har dragits med i den allt mer hysteriska besattheten av lag och ordning. I stället för att peka på det faktum att kriminaliteten totalt sett fortsätter att sjunka i Frankrike, medan de medborgerliga och individuella rättigheterna stadigt fortsätter att urholkas av ett allt hårdare fokus på säkerhet – inte minst sedan undantagstillståndet som infördes efter terrorattackerna i Paris i november 2015 skrevs in i grundlagen av Macron för två år sedan –, tycks den breda vänstern nu gå till val på att utmåla sig som mer effektiv än högern i fråga om lag och ordning. Visserligen står flera partier fortfarande för en klassisk vänsterpolitik, såsom legalisering av cannabis och reform av de mest kritiserade delarna av den franska poliskåren, som fått stor uppmärksamhet för sitt brutala svar på de gula västarnas proteströrelse. Men på det hela taget håller en påtaglig omsvängning på att göras mot en hårdare politik inom den franska vänstern.

I mitten av september organiserade vänsterpartiet La France insoumise en konferens i Paris med titeln ”Säkerhet, våld, kriminalitet: tillbaka till det sunda förnuftet”. Jean-Luc Mélenchon motiverade där sitt partis nya fokus på lag och ordning med att man inte strävar efter en mer auktoritär utan en mer effektiv politik. Som exempel tog han det pinsamma polisingripandet i staden Grenoble några veckor tidigare. En ung man hade gripits för att ha uppträtt med pistoler och droger i en video på nätet. Det framkom dock att mannen bara hade spelat in en hiphop-video med låtsasvapen. ”Det är vår position som är den starka. I åratal har vi anklagats för att vara naiva mjukisar, nu är det vi som anklagar er för att vara ineffektiva!”, sade Mélenchon och riktade sig uppenbarligen till regeringen.

Även miljöpartiet EELV, Socialistpartiet och till och med kommunistpartiet PCF har anammat denna syn. Samtliga partier går till val på ökade anslag till Polisen, snabbare rättsprocesser och ett bättre förhållande mellan offentligheten och ordningsmakten. PCF:s partiledare, Fabien Roussel, sade nyligen till tidningen Mediapart:
”I stället för att dekonstruera säkerhetsdiskursen måste vi ta oss an denna fråga som ofta har utgjort ett problem för oss i byar och städer som vi har styrt och förlorat.”

För det socialdemokratiska Socialist­partiet är detta inte nytt. François Hollandes andra premiär­minister Manuel Valls inkarnerade länge den auktoritära mitten-­vänstern, tills hans politiska karriär tog slut när han förlorade kampen om att bli partiets presidentvalskandidat i primärvalen 2017 mot Benoît Hamon. Socialistpartiet har också nyligen vunnit lokalval, bland annat i den ökända Parisförorten Saint-­Denis, på ett program fokuserat på lag och ordning.

Men frågan är hur den radikala vänstern ska kunna locka väljare med en politik som spelar högern rakt i händerna. Risken är stor att man i stället för att växa hjälper de partier som står för den mest hårdföra politiken i lag och ordningsfrågor, det vill säga extrem­högern.

Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)