Nyheter/Utrikes 26 januari, 2021

Frihandelsbomb i Sydostasien

Världen togs på sängen när de tio länderna i det sydost­asiatiska förbundet ASEAN i höstas med­delade att man slutit ett fri­handelsavtal med bland annat Kina. RCUP-avtalet är det största fri­handelsavtalet någonsin och kommer att bidra till att ytterligare rita om den geopolitiska kartan i Asien.

Den beskrivs som svag, splittrad, ineffektiv, och till och med icke-­existerande. Sydost­asiatiska nationers förbund (ASEAN) tillhör de regionala organisationer som tycks verka utanför den diplomatiska radarn, även om den samlar tio länder (Burma, Brunei, Kambodja, Indonesien, Laos, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Thailand, Vietnam) och 652 miljoner människor. Det 37:e toppmötet inleddes den 12 november i Hanoi i total medieskugga. Men det avslutades tre dagar senare med en triumf: undertecknandet av ett frihandelsavtal, det så kallade Regional Comprehensive Economic Partnership, eller RCEP, med Australien, Kina, Sydkorea, Japan och Nya Zeeland. I en tid då företag flyttar hem sin produktion, enligt mottot ”konsumera lokalt”, och skyddade marknader är tänkta att tjäna som bas för en ny utvecklingsmodell, satsar Asiens viktigaste länder (med undantag för Indien som drog sig ur förhandlingarna av rädsla för konkurrens från grann­länderna) på att globaliseringen kommer att fortsätta. ”En seger för multilateralismen och frihandeln”, utropade Kinas kommunistiske premiär­minister Li Keqiang, medan hans japanske motsvarighet, den liberale Yoshihide Suga välkomnade denna ”historiska dag, efter åtta års förhandlingar”, och uppmanade medlemsländerna att omsätta avtalet i praktiken ”så snabbt som möjligt”.(1) Frihandlare i alla länder, låt oss förena oss!

30 procent av den producerade rikedomen i världen, 28 procent av världshandeln och 2,2 miljarder människor: RCEP är det största frihandelsavtalet som någonsin undertecknats. Och det utan Washington! Det är ett märkligt historiskt ögonblick att se Kina trona i ensamt majestät i det vanligen så fientligt inställda Sydostasien.

Historiskt ögonblick Ett foto från Vietnams statliga nyhetsbyrå VNA visar när ledarna och handels­ministrarna i de 15 länder som ingår i det nya asiatiska frihandels­avtalet RCEP firar undertecknandet under en videokonferens den 15 november. Foto: VNA via AP/TT.

Ett foto från Vietnams statliga nyhetsbyrå VNA visar när ledarna och handels­ministrarna i de 15 länder som ingår i det nya asiatiska frihandels­avtalet RCEP firar undertecknandet under en videokonferens den 15 november. Foto: VNA via AP/TT.

ASEAN grundades 1967, mitt under kalla kriget, med det uttryckliga målet att mota tillbaka kommunismen. En kärna av ”säkra länder” som i många fall hade utrotat de ”röda” (eller misstänkta sådana) i de egna länderna och som var lojala allierade till USA, inklusive Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand, förenade sig för att bekämpa ”ondskan”. Men med tiden, och framför allt efter Sovjetunionens sammanbrott, avtog de ideologiska motsättningarna. Den asiatiska krisen 1997–1998, som skakade regionen samtidigt som Kinas ekonomi tog fart, tog hand om resten: de tidigare fienderna började förhandla och ASEAN blev ett nyckelforum. Organisationen växte när man skapade vad som kallas ASEAN +3, tillsammans med de tre asiatiska jättarna (Kina, Sydkorea och Japan), samt en rad organisationer med varierande storlek, såsom ASEAN:s regionala forum som räknar 27 medlemmar (inklusive ASEAN +3-länderna, USA, Nordkorea, Ryssland, Indien och EU), eller Försvarsministertoppmötet Plus (Asean Defense Ministers Meeting Plus) som inbegriper 18 länder (de i ASEAN +3, Australien, USA, Indien, Nya Zeeland och Ryssland).

I tysthet har ASEAN på detta sätt vävt ett brett diplomatiskt nät som utan tvivel har bidragit till att de territoriella konflikterna i Sydkinesiska havet inte har eskalerat, även om det inte heller har lyckats lösa dem. 2018 lade man tillsammans med Peking grunden till en uppförandekod (COC) som är tänkt att tjäna som grund för förhandlingarna mellan alla länder som gör anspråk på de omtvistade Paracelöarna och Spratleyöarna: Kina kräver utan pardon allihopa – Vietnam, Filippinerna, Malaysia, Brunei och Indonesien är mindre giriga, men de nationella anspråken blir likväl allt trassligare. I dag, två år senare, är COC i princip dödförklarad, incidenterna blir allt vanligare och fiendskapen tilltar.

Men spänningarna hindrade inte undertecknandet av RCEP-avtalet, som samlar de andra och tredje största ekonomierna i världen vid ett och samma bord – Kina och Japan. Detta dokument på 521 sidor (på engelska), 20 kapitel, 17 annex och med en kalender för öppnandet av de nationella marknaderna syftar till att ”avskaffa tullavgifter och kvoter på handelsvaror”, förklarar ASEAN:s hemsida. Avtalet täcker också vissa icke-tariffära handelshinder (i förhållande till normen), en del av tjänstehandeln, e-handel och frågor om immateriella rättigheter, men utelämnar helt jordbruksprodukter.

USA:s tidigare president Donald Trump under­tecknar en exektuiv order om att landet ska dra sig ut Stilla havspartnerskapet TPP den 23 januari 2017. Beslutet banade väg för RCEP-avtalets undertecknande. Foto: Evan Vucci/AP/TT.

USA:s tidigare president Donald Trump under­tecknar en exektuiv order om att landet ska dra sig ut Stilla havspartnerskapet TPP den 23 januari 2017. Beslutet banade väg för RCEP-avtalets undertecknande. Foto: Evan Vucci/AP/TT.

Sanningen att säga framstår reglerna som ganska lösa: en vara som tillverkats av råvaror från ett av de 15 medlemsländerna kommer automatiskt att ges tillträde till de andra ländernas marknader. Vilket kommer att få konsekvenser för Europeiska unionen, som har slutit frihandelsavtal med flera länder som ingår i RCEP (Vietnam, Sydkorea och Japan). Det kommer att bli svårare, för att inte säga omöjligt, att spåra ursprunget hos varor som skulle kunna få en förmånlig behandling av EU. RCEP innehåller inte en enda miljö-, hälso-, eller socialt relaterad klausul. Amerikanska eller europeiska avtal är visserligen inte mycket bättre, trots deras vackra formuleringar – om man undantar sociala klausuler som dem om minimilöner eller strejkrätten som infördes 2018 i omarbetningen av det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA. Å andra sidan innehåller RCEP inte någon skrivelse som gör det möjligt för multinationella företag att stämma stater om de inte gillar deras lagstiftning. Ingen roll ges åt International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID), den särskilda tribunal som dömer i tvister utanför nationella jurisdiktioner.

Undertecknandet av frihandelsavtal brukar innebära en uppsjö av löften (som sällan hålls) om tillväxten, sysselsättningen eller handeln. Denna gång är till och med de mest liberala ekonomiska experterna försiktiga och räknar i bästa fall med en tillväxtökning på mellan 0,2 och 0,4 procent i snitt. Faktum är att de flesta medlemsländerna redan har bilaterala frihandelsavtal med varandra, i synnerhet med de tre största, medan särskilda (skattebefriade) ekonomiska zoner är vanliga i regionen: i Sydostasien finns 700 och i Kina över 2 500.(2)

De väntade förändringarna är begränsade och kommer inte att vara identiska eller lika för alla, även om RCEP officiellt är tänkt att främja ”den asiatiska ekonomiska integrationen”. ASEAN förblir en disparat samling länder med väldigt olika stora rikedomar. Högst upp finns Singapore, med en per capita-inkomst på 64 567 dollar, som har lite gemensamt med Burmas 1 440 dollar per capita.(3) I sultanatet Brunei lever 78 procent av befolkningen i städer, men i Kambodja bara 23 procent. Deras behov och motståndskraft är inte lika stora. De multinationella företagen i regionen och i resten av världen slickar sig om munnen. Redan i dag drar Vietnam fördel av utlokaliseringen av fabriker som tidigare låg i Kina. Tokyo har antagit en plan för att dra sig ur Kina och hjälper japanska företag att flytta hem eller att investera i Vietnam, Burma eller Thailand.(4) Japan, vars ekonomi är en av de mest öppna, är en av de största investerarna i Asien: landet står för 13,7 procent av utländska direktinvesteringar, jämfört med Kinas 7 procent. RCEP lär leda till en omfördelning av spelkorten inom handelszonen, men långt ifrån till någon omvälvning.

RCEP-avtalet kommer att inbegripa nästan en tredjedel av världens samlade ekonomiska aktivitet och berör 2,2 miljarder människor. Foto: Hau Dinh/AP/TT.

RCEP-avtalet kommer att inbegripa nästan en tredjedel av världens samlade ekonomiska aktivitet och berör 2,2 miljarder människor. Foto: Hau Dinh/AP/TT.

Avtalets kärna är dess strategiska dimension, för det befäster Kinas centrala geopolitiska ställning. RCEP lanserades av Kina som ett svar på Stilla havspartnerskapet TPP, som Barack Obama planerade under sitt presidentskap för att bromsa Kinas framväxt som maktspelare och som övergavs av Donald Trump, och tog åtta mödosamma år att förhandla fram. ASEAN:s ”samarbetsdiplomati”, som det vedertagna uttrycket lyder, och den kinesiska viljan att slutföra förhandlingarna ledde till slut till att det undertecknades.

Det är förvisso ett ”handelsavtal av lägre rang”, som den tidigare singaporianska diplomaten och professorn i statsvetenskap Kishore Mahbubani påpekar.(5) Men det utgör icke desto mindre ”en betydelsefull vändpunkt i världshistorien, som man gör fel i att underskatta” enligt honom.

– Hittills har det funnits minst tre potentiella former som det asiatiska samarbetet kan ta: Asien-Stilla havet, Indien-Stilla havet och Ostasien. RCEP visar att den dominerande formen kommer att vara Ostasien. Samarbetsformen Asien-Stilla havet, som har främjats av USA, först inom ramen för Asien-Stillahavsregionens ekonomiska samarbete (APEC) och sedan inom ramen för TPP, övergavs av Trump. Vad gäller Indien-­Stilla havet svävar det fortfarande i ovisshet sedan Indien drog sig ur.

Indiens och USA:s tillbakadragande från förhandlingarna är bara tillfälliga och Kina kommer inte att vara ensamt länge. Men Kina kommer inte heller att vara isolerat – något som landets ledning tidigare befarade. ”RCEP garanterar Kina att dess ekonomiska makt kommer att fortsätta expandera”, förklarar den amerikanske ekonomen och statsvetaren David P. Goldman. Han framhåller Kinas förmåga att ”locka länder i det globala Syd med sin utvecklingsmodell, med hjälp av teknologin och organisationen av handeln. Det har inget med exporten av dess politiska modell att göra. Tvärtom, kraften i den kinesiska strategin ligger i det faktum att landet söker transformera ekonomin nedifrån och upp, i stället för uppifrån och ned.”(6)

Västländerna använder snarare politiska och militära lösningar. Trumps USA har återlanserat samarbetet Quadrilateral Security Dialogue (QSD, även kallat Quad), som förenar Japan, Indien, Australien och USA, med det uttryckliga målet att bilda en antikinesisk koalition. Man har upprättat mer direkta militära samarbeten med Filippinerna och Indonesien, vars försvarsminister nyligen tog emot sin amerikanske motsvarighet under pompa och ståt(7); man har närmat sig Vietnam och Taiwan… Och allt har ackompanjerats av en stadig ström av vapenaffärer och ”en mängd styrkedemonstrationer av USA och Kina i Sydkinesiska havet”(8). Med den medförda risken att ett mänskligt misstag eller ett missförstånd leder till katastrof.

Mindre regionala spelare som Vietnam och Japan försöker styra sin egen kurs mellan de två stormakterna Kina och USA. Men få regeringar motsätter sig uttryckligen Kinas nya stormaktsstatus. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT.

Mindre regionala spelare som Vietnam och Japan försöker styra sin egen kurs mellan de två stormakterna Kina och USA. Men få regeringar motsätter sig uttryckligen Kinas nya stormaktsstatus. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT.

Konflikten blir på detta sätt till en dubbel fälla: ingen säkerhetsgaranti utan allians med Washington hävdar ena sidan; inget (eller snarare mindre) ekonomiskt utbyte utan acceptans av Kinas spelregler säger den andra. Varje part är tvingad att välja sida – eller i alla fall att inte välja fiendesidan. Australien som öppet har allierat sig med USA och krävt en utredningskommission av coronavirusets ursprung samt motsatt sig all inblandning av Huawei i sitt 5G-nät har tagit emot en lista från Peking med ”fjorton förebråelser”, med följande meddelande: ”Om ni gör Kina till fiende kommer Kina att bli er fiende(9)”. Därpå belades australiensiskt vin med höga tullar, och sedan kol, kött, socker och så vidare. Tvisterna kommer nu att lösas av Världshandelsorganisationen (WTO). Australienska exportindustrier lider dock redan.

Men de flesta asiatiska regeringar vägrar acceptera stormakternas retorik. Mahbubani varnar för att göra en felaktig tolkning av reaktionerna.

– Oron som grannländerna hyser över Kinas framväxande maktställning betyder inte att de motsätter sig denna utveckling.

Vissa, som Singapore och Sydkorea, ser det snarare som en ny maktbalans; alla vill bli respekterade av de två stormakterna.

Wendy Cutler, vice ordförande i Asia Society Policy Institute i New York, sammanfattar:

– Femton länder har valt att förena sig, oberoende av sina skillnader och meningsskiljaktigheter. Detta avtal visar att våra asiatiska handelspartners har uppnått tillräckligt förtroende för varandra för att arbeta tillsammans, utan att behöva USA”(10). Kommer det att leda till några bestående geopolitiska konsekvenser? Det är ännu för tidigt att säga.

Under tiden har Kinas president Xi Jinping, styrkt av denna framgång, unnat sig att meddela att Kina är redo att ansluta sig till TPP-11, den uppdaterade versionen av Stilla havspartnerskapet som har utvecklats av Japan sedan Trumps tillbakadragande. Det är en politisk manöver snarare än en ekonomisk utfästelse. Den kinesiske presidenten vill utmåla sig som frihandelns förkämpe, på villkor att det är staten som håller i tyglarna. Det är inte säkert att alla är av samma åsikt.

Texten är tidigare publicerad  i Le Monde diplomatique

Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter


China Daily, Peking, 16 november 2020, respektive det japanska utrikesdepartementets hemsida, Tokyo, 15 november 2020.
”World investment report 2019 – Special economic zones”, FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), Genève, juni 2019, www.unctad.org.
All statistik om ASEAN är tagen från Asean Statistical Yearbook 2019, Jakarta.
”Japan starts paying firms to cut reliance on Chinese factories”, Bloomberg News, 18 juli 2020.
Se Kishore Mahbubani, ”Has China Won?”, Public Affairs, New York, 2020.
Goldman, ”The State Department’s wrong telegram”, Asia Times, Hongkong, 18 november 2020.
Aristyo Rizka Darmawan, ”Prabowo redeemed in Washington’s eye amid China-US rivalry”, The Interpreter, 20 oktober 2020, www.lowyinstitute.org
Daniel Schaeffer, ”Chine-États-Unis-Mer de Chine du Sud et riverains: En attendant Biden”, Asie21, september 2020,  www.asie21.com
Jonathan Kearsley, Eryk Bagshaw och Anthony Galloway, ”’If you make China the enemy, China will be the enemy’: Beijing’s fresh threat to Australia”, The Sydney Morning Herald, 18 november 2020.
Wendy Cutler, ”RCEP agreement: Another wake-up call for the United States on trade”, Asia Society Policy Institute, New York, 15 november 2020.

Utrikes 10 juli, 2025

Colombia ska bli grönast i Amerika

Gustavo Petros stora projekt är att fasa ut Colombias fossilberoende. Foto: Ivan Valencia/AP.

Efter tre år vid makten är vänster-presidenten Gustavo Petro allt mer omstridd i Colombia. Trots en serie unikt radikala reformer på klimatområdet ökar kritiken även från de egna leden. Flamman möter en småländsk senator och går på punkbar för att ta tempen på världens mest klimatradikala land.

På punkbaren Jolly Roger i Bogotá-stadsdelen Chapinero ligger Mariana på golvet och sprattlar med benen medan hon skriker in i mikrofonen. Hon och de tre andra tjejerna i horror punk-bandet The Vamp är iförda läder, kedjor och fejkblod.

– Detta är en kärlekssång, säger Mariana, innan de river av sin sista låt med hamrande gitarrer och smattrande trummor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 juli, 2025

Handelsrektorn står upp för det obegripliga

Lars Strannegård menar att konsten ställer studenterna inför det obegripliga. Foto: Lisa Mattisson.

Medan konsten tappar stöd går Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i motsatt riktning. ”Vi vill bända upp våra studenters skygglappar.”

”I stället verkar Marx ha haft rätt”, står det i en debattartikel i Dagens Nyheter (7/4) om Donald Trumps attacker mot amerikanska universitet, ”allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras.”

Men orden kommer inte från någon övervintrad sextioåtta, utan från Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Har representanten för kapitalets främsta bildningsbastion gått och blivit marxist?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 juli, 2025

Butiken som växer onormalt snabbt

Normals ”anti-maskot” Unikmannen tillsammans med ett par riktigt låga priser. Foto: Liz Fällman.

På senare år har antalet Normal-butiker exploderat i Sverige. Bolagets danska vd är så pass rik att han köpt upp mer än en procent av Skottlands yta. Flamman fikar på ”Café Normal” för att förstå hemligheten bakom Danmarks minst unika butikskedja.

Anställda grät i vintras när den stammistäta second hand-affären Andra Varvet stängde igen i Högdalens centrum söder om Stockholm. Några månader senare pryder i stället vita, tecknade seriefigurer samma husknut, mot en karaktäristisk bakgrundsfärg för 2020-talets kommers: normalturkos.

Genom ett fönster tittar kedjans maskot ut – den motsträviga Unikmannen, som hatar billiga produkter. Figuren designades av filmskaparen och medgrundaren Søren Fauli, och är en spegelbild av varumärkets anti-identitet. Sverigechefen Jan Nyberg kallar honom ”en tvär, sur och bitter man”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 08 juli, 2025

Fascismen krossas inte med blommor

Ukrainare lägger blommor vid den okände soldatens monument, på 80-årsdagen av andra världskrigets slut. Foto: Evgeniy Maloletka/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag minns när kriget började. Jag studerade i Malmö, och inte långt efter att den ryska invasionen inletts fick jag ett mejl från Mikael Hertoft, dåvarande medlem i det danska vänsterpartiet Enhedslistens styrelse. Han bad mig träffa deras aktivister som ville lära sig mer om vad som hände i Ukraina.

Jag visste inte mycket om partiet, men hörde att det bildats av tre revolutionära grupper med starka åsikter – inte alltid ett gott tecken när man ska bedöma situationen i mitt hemland. Jag gick till mötet utan förväntningar. Det är något som jag aldrig ångrat.

I min region har vi ett talesätt: du lär känna dina vänner i tider av nöd. Som tiden visat har vi många kamrater i Enhedslisten, som modigt försvarat vår sak, som argumenterat, skrivit, översatt och rest till Ukraina under farliga omständigheter. De har bjudit in oss tillbaka, gett oss plattformar att tala från, främjat fackliga stödinitiativ och lyft våra frågor lokalt och i Europa. De har inte bara talat om solidaritet, utan levt den.

Ukrainas vänster har alltid haft det svårt, och kriget har inte gjort det lättare. Vårt samarbete med Enhedslisten och Alternativet, ett grönt parti i Danmark, har hjälpt oss att överleva i den förändrade miljön, prova nya metoder och nå ut till nya grupper.

En organisation som föds ur en aktivistgrupp blir ofta informell: full av överenskommelser byggda på personligt förtroende och tyst samförstånd. De krossades med kriget. Allt fler av våra aktivister eller deras närstående är i armén – ibland inkallade och bortförda på en dag. Nya medlemmar kommer, men utan politisk skolning och vägledning känner de sig ofta förvirrade.

Det har blivit svårare att föra diskussioner eller tillsammans forma vår strategi. Insatserna är höga, stämningen spänd, förväntningarna stora – men våra fysiska och mentala resurser är begränsade. Undantagstillståndet begränsar vänsterns traditionella metoder: inga större gatuprotester, kampanjer eller val.

Jag säger inte detta för att be om stöd, utan för att understryka: när kriget kommer bär du med dig varje organisatorisk svaghet du redan har. Om du kan förändra och stärka dina strukturer, gör det innan svåra tider kommer.

Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan.

Men våra interna problem bleknar i jämförelse med vad vi möter som land. Dagliga robot- och drönarattacker har blivit vardagsmat efter mer än 1 200 dagars krig. Ingen blir längre förvånad – folk scrollar bara förbi sådana nyheter. Framtiden känns oklar. Apatin sprider sig. Många drar sig undan, söker individuella sätt att överleva eller fly.

Dagens Ukraina är fullt av kontraster. Det finns otaliga exempel på innovation, genombrott, självorganisering och gräsrotsinitiativ. Men det finns också en brist på samordning som förhindrar att saker växer. Det finns främlingskap, demoralisation och skepsis – särskilt när uppoffringar används för att dölja kaos eller inkompetens.

Vår identitet och rätt att existera ifrågasätts av Ryssland. Samtidigt försöker regeringen, medierna och den liberala nationalistiska intelligentsian diktera vem som är en ”riktig” ukrainare, hur vi ska tala och vad vi ska tro på. Det är svårt att inte känna sig maktlös – och då blir osynligheten hos vänstern, som inte förutsåg, som inte förberedde sig, ett hårt slag.

I dag är vi alltför ofta beroende av engagemang utifrån för att kunna lyfta kritiska röster. I ett krigsdrabbat land är det lätt att avfärda meningsmotståndare som ”landsförrädare” eller ”Kremlagenter”. Kritik kan vara olaglig, opposition farlig.

En annan bitter lärdom av kriget är att civila alltid lider mest. Inte bara av medveten terror eller som ”sidoskada” vid jakten på militära mål, utan också därför att ingen bryr sig när de hamnar i korselden.

Underrättelser kan vara felaktiga, utrustning kan fallera, och även rester från nedskjutna drönare eller missiler faller någonstans till slut. Då blir hem eller bussar oavsiktliga mål. Och när bomberna faller och fiendesoldaterna kommer vet civila inte vad de ska göra och har ingenstans att ta vägen.

Många vägrar evakuera även när deras kvarter är halvt förstörda. Osäkerheten i att lämna känns värre – de tror inte att någon kommer ta hand om dem någon annanstans. Det är skrämmande att se.

Civilister, som sjuksköterskor på frontsjukhus och personal som håller viktig infrastruktur i gång under attacker, jobbar ofta dubbla skift men får knappt några hundra euro i månaden. Ändå förväntas de uthärda utan klagomål, för att ”krigstiden har andra prioriteringar”. Och vad skulle de annars säga, när ekonomin är i spillror och vår statsbudget är beroende av utländskt stöd?

Till och med armén består av tidigare civila – människor som inte var födda för krig, aldrig drömt om det eller övat för det. Många saknade riktig utbildning när de skickades till fronten. Många är utmattade, efter att ha stridit i tre år i underbemannade enheter utan avlösning eller permission, eftersom våra reserver inte räcker till. Brist på ammunition, ofta orsakad av politiska kriser på hög nivå runtom i världen, påverkar samtidigt deras möjligheter att överleva.

Oförbereddhet kostar – särskilt för dem som inte har något med kriget att göra. Väg detta noga. Vi är skyldiga både dem och oss själva att ta detta på allvar på förhand, inte i efterhand.

”Tvåspårsstrategin” som Enhedslisten tog fram 2023 – att kombinera militärt och diplomatiskt stöd – har visat sig klok. I dag är Ukraina tvingat att förhandla med Ryssland. Ukraina ber om eldupphör, men Ryssland visar inget intresse för något mindre än vår kapitulation och fullständiga underkastelse, och inte ens det är en garanti för att de inte kommer kräva ännu mer senare. Hade diplomati varit vår enda strategi så hade vi fallit för länge sedan.

Värst av allt är att vi fortfarande har mycket lite att sätta emot om vi blir trängda i ett hörn. Vår överlevnad beror i dag på extern finansiering för att hålla ekonomin flytande, punktlig leverans av militärt stöd, tillgång till satellitdata och kommunikationsnät som Starlink, och import av nyckelkomponenter för inhemsk produktion. Inget av detta kommer utan villkor.

Svagheten är en direkt följd av årtionden av nyliberal politik: åtstramningar, privatisering och avindustrialisering. Samma politik som många eliter i Europa fortfarande driver.

Så när ni diskuterar försvar och säkerhet – ta det på allvar. Upprepa inte våra misstag. Vi trodde inte på möjligheten till krig, varken 2014 eller 2022. Vi hoppades och manade till dialog, likt de flesta i vårt samhälle. Men kriget kom, och vi var oförberedda. De ståndpunkter vi försvarat visade sig vara oanvändbara eller till och med skadliga i det nya läget.

Fascismen kan inte krossas med öppna armar och blommor. Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan. Det kräver trovärdiga svar som kan bygga majoriteter.

Jag vet att många av er är skeptiska till EU – ofta med goda skäl. Många av dess misslyckanden har tydligt lyfts fram av Per Clausen, EU-politiker för Enhedslisten. Men ge inte upp enat europeiskt samarbete innan alla möjligheter är uttömda. Även om ni kan klara er bättre utan EU, kan ett ukrainskt medlemskap vara det enda sättet att undvika isolering.

Visst dominerar högern EU:s institutioner i dag och har inga planer på att driva en progressiv agenda. Men folkligt tryck, tillsammans med krisen i sig och de bredare hot vi alla står inför kan rubba balansen.

Etablissemanget är förvirrat och skrämt – för populister inifrån, USA och Ryssland utifrån. Även om de använder militant retorik för att behålla kontrollen – håll dem ansvariga för sina ord och tvinga dem att agera. Säkerhet handlar inte bara om pengar till vapen, även om man behöver dem. Det handlar också om robust offentlig infrastruktur och de tjänster som krävs för att bära ett försvarsarbete. Och lika viktigt är att människor är beredda att ta risker – för att det de försvarar tillhör dem själva.

Låt er inte fångas i falska motsättningar som ”välfärd mot säkerhet”. Den största omfördelningen och sociala jämlikheten skedde under kalla kriget – när militärutgifterna var betydligt högre än i dag. Eliterna gjorde eftergifter för att de kände sig hotade av inre uppror och yttre aggression. Få dem att agera i dag – inte av välvilja, den saknar de, utan av egenintresse.

Och kom ihåg att kommunistpartiernas inflytande i efterkrigstidens Europa byggde på deras roll i den väpnade kampen mot fascismen. Ännu tidigare, under feodal tid, vann skrån i Bryssel – dåtidens fackföreningar – privilegier för att deras försvar av staden var avgörande. Lärdomen består: använd krisögonblick för att organisera och kräva förändring. Diktera era villkor. Låt inte eliterna gå fria. När de behöver oss – tvinga dem att betala priset!

Läs mer

Men framför allt: gör allt i er makt för att förhindra krig. Kom samtidigt ihåg att den sämsta tiden att förbereda sig för ett krig är efter att det redan börjat. Och den sämsta tiden att försvara demokratin är efter att den fallit.

Ni har fortfarande tid. Jag hoppas att ni inte väntar.

Artikeln är en bearbetad version av ett tal vid Enhedslistens partikongress 2025.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 juli, 2025

Kanadensisk ”AI-fabrik” ska generera tusentals jobb i Strängnäs

Microsofts datacenter utanför Staffanstorp. Foto: Johan Nilsson/TT.

Svenska kommuner ställer sig i kö för att få bli hem åt techjättarnas nästa datacenter, i jakt på fler arbetstillfällen och visionen om en allt mer AI-driven framtid. Men forskarna är fortfarande skeptiska – både inför jobblöftena och resursåtgången.

– Vi är i starten av nästa tekniksprång, och Sverige borde inte hamna på efterkälken. Jag kan nog inte riktigt fantisera om vilka arbeten som kan förenklas med hjälp av AI, det är någonting jag tror kommer genereras de närmaste åren, säger kommunalrådet Anders Hambro (S).

På Gorsingeberget, tio minuter utanför Strängnäs, har en 350 000 kvadratmeter stor industritomt väntat på sin köpare sedan 2006. Nu ska grävskoporna äntligen fram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 07 juli, 2025

Gängvåldet borde inte chockera någon

Forskning visar ett starkt samband mellan våldsbrott och ojämlikhet, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Låt högern spela indignerad kring förortssprängningar och mord – vänstern har sett utvecklingen komma länge.

Det var en stadig uppläxning som Åsa Linderborg serverade på midsommarafton (Aftonbladet 19 juni): Vänstern måste prata mer om gängkriminaliteten! Högre, ilsknare! En som hörsammade ropet var Nooshi Dadgostar, som i Almedalen pratade så mycket om gängen att hon knappt hann med annat.

Linderborgs text är inte dålig. Den bottnar känslomässigt och litterärt. Problemet är bara att den inte erbjuder analys, utan bara just ilskan. Liksom Dadgostars tal liknar den snarare en trosbekännelse: om vi i vänstern bara säger ”gängkriminalitet” tillräckligt chockerat så… ja vad?

Detta upprörda tonfall har jag problem med. Man bör chockeras över brutaliteten, och över den iskalla exploateringen av barn, men utvecklingen i sig är inte chockartad. Den är helt förutsägbar.

År 2010 kom boken Jämlikhetsanden av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett ut på svenska. Den diskuterades på mängder av ABF-kvällar men verkar nu bortglömd. Boken beskriver de prydliga sambanden mellan ojämlikhet och andra samhällsproblem. Våldsbrott är enligt författarna en konsekvens av statuskamp och hypermaskulinitet, som i sin tur är ett resultat av ojämlikhet.

Under de 15 år som gått sedan utgivningen har klyftorna i Sverige vidgats dramatiskt – och följaktligen även kriminaliteten.

Högerns triumfatoriska förklaring är som bekant demografi och etnicitet, och de frossar nu i nationalistisk pseudo-psykologi. Tidigare fick man gå till antikvariaten för förlusta sig i Svensk folkkaraktär från 1944, men numera räcker det att slå på Svenska Dagbladets ledarpodd.

Om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Där kunde man nyligen (21/6) höra Muf:s Douglas Thor tala om sin nya bok. Svenskarna, får vi veta, kännetecknas av ärlighet och arbetsmoral. Invandrarna däremot behöver fostras för att ”komma ikapp i civiliseringsprocessen”. Det kan ske genom ”husförhör i Husby”, skojar han. (Och som i Svensk Folkkaraktär uppstår ofrivillig komik när han skryter om svenskarnas fina värderingar, som brukar innefatta anspråkslöshet.)

Liv Strömquist har också lyssnat (Stormens utveckling, avsnitt 317). Hon föreslår ironiskt att svenskarna kan passa på att predika arbetsmoral när invandrarna städar deras hem eller levererar hämtmat. En mer agil lösning!

Men hennes poäng är allvarlig: det handlar om ojämlikhet. Kapitalinkomster driver isär Sverige. Man blir inte rik på lön, utan på ägande. Att plugga till lärare hjälper lite, att ärva en sommarstuga hjälper mycket. Och invandrare ärver sällan sommarstugor. Infödda svenskar har det inte bättre ställt för att de jobbar hårdare, utan för att de äger mer.

Boendet tar oss till socialdemokratins svar. Från partistyrelsen föreslås nu minskad boendesegregation. Knappast hade ordet ”blandning” nämnts förrän borgerliga ledarskribenter gick upp i falsett. Per Gudmundson (GP, 7 juni) skrev att svenskarnas belåning är för hög för att klara blandade bostadsområden. En värdeminskning på några procent – som kan bli resultatet av nybyggda hyresrätter – uppfattas som ett existentiellt hot.

Detta förklarar också paradoxen mellan enkätfyndet att svenskar tillhör världens minst rasistiska länder, och forskningsfyndet att tröskeln för ”vit flykt” från områden sker redan vid runt tre procent utomeuropéer (Emma Neuman, Linnéuniversietet 2016). Svenskar har alltså inget emot att bo granne med kurder eller moldaver men har (tyvärr, tyvärr) inte råd med det.

Det är alltså inte bristande moral som är huvudorsaken till gängkriminaliteten, lika lite som rasism är huvudorsaken till segregationen. Men om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Läs mer

Den ekonomiska elitens – givetvis outtalade – kalkyl blir i så fall att sprängningar i förorten visserligen är hemskt, men inte lika hemskt som ett dramatiskt prisfall på bostäder. Gängvåldet får ses som en trist systemkostnad. Om detta måste man kunna tala utan att anklagas för att bagatellisera brottsligheten.

Högerns krav på att vara – eller åtminstone låta – ständigt indignerad är ett retoriskt gyckelspel som vi faktiskt inte måste delta i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)