Opinion

Gigekonomin är en kapplöpning mot botten

Nyligen meddelade taxiföretaget Bzzt att de går över till en modell med egenanställda företagare utan kollektivavtal. Det är talande att ett företag som hittills marknadsfört sig som en etisk arbetsgivare, med sina anställdas välbefinnande i fokus, nu ansluter sig till resten av gigekonomin. Exemplet visar att det inte finns någon plats för ”snällhet” i gigekonomin – det handlar om en kapplöpning mot botten och ingenting annat. FOTO ADAM WRAFTER/TT

Taxiföretaget Bzzt meddelade att de går över till en modell med egenanställda företagare utan kollektivavtal. Det är talande att ett företag som hittills marknadsfört sig som en etisk arbetsgivare, nu ansluter sig till resten av gigekonomin.

Opinion

Taxibolaget Bzzt marknadsförde sig länge som ett ”schyst” taxibolag – i kontrast mot både den traditionella taxibranschen och gigföretag som Uber – och framhöll sig själva som ett livs levande exempel på att branschen inte var i behov av hänsynslös exploatering genom dåliga villkor och låga löner. Men nyligen meddelade företaget sina anställda att de i framtiden skulle arbeta för företaget som egenanställda – något som inte innebär några ökade friheter för förarna, men däremot en slopad tjänstepension och att förarna nu själva måste stå för alla sociala avgifter.Samtidigt ändras lönesystemet från timlön till provision, vilket utan omskrivningar innebär en massiv lönesänkning. En Bzzt-förare berättar i Transportarbetaren att det i den nya modellen kommer krävas minst tre körningar i timmen för att nå upp till den tidigare lönen. Detta innebär inte bara en mer stressig arbetsdag, utan är också i praktiken omöjligt.

Det handlar inte om att den tidigare ”snälla” ledningen på Bzzt bytts ut mot en uppsättning elaka människor. Problemet ligger snarare i de strukturer som styr gigekonomin, och som utan undantag leder till en massiv kapplöpning mot botten i fråga om arbetsvillkor och löner. I en intervju Gigwatch utfört med en amerikansk Uberförare berättar han att det för några år sedan kryllade av taxiappar, många av dem med betydligt bättre arbetsvillkor än Uber och appar med olika funktioner som underlättade förarnas vardag. I dag är de företagen borta, och Uber dominerar marknaden helt.

Vi kan inte hoppas på att ”snälla” företag på något magiskt sätt lyckas ta över marknaden.

Hur lyckades Uber konkurrera ut företag med betydligt bättre villkor och mer förarvänlig teknologi? Svaret stavas investeringar. En studie från 2015 visade att Ubers kunder bara betalade 41 procent av det egentliga priset för en resa, medan investerare stod för resten. I en svensk kontext skulle en resa från Stockholm Centralstation till Täby för 280 kronor, i själva verket ligga på 700 kronor, där mellanskillnaden betalas genom investerat kapital. Bland investerarna i Uber syns bland annat diktaturen Saudiarabien, som gått in med 3,5 miljarder dollar.

Coronakrisen har visat oss att fler branscher än vad vi tidigare anat lämpar sig för distansarbete. Många av dessa branscher riskerar också att under de närmaste åren ”gigifieras” när arbetsgivare försöker skära ner på sina utgifter och maximera sin vinst på en allt hårdare marknad. Och vad Uber och Bzzt visar oss är att en sådan gigifiering alltid – oavsett vilka moraliska resonemang individuella företag slänger sig med – förr eller senare utan undantag leder till lägre löner, försämrade villkor och en ökad osäkerhet.

Vi kan inte hoppas på att ”snälla” företag på något magiskt sätt lyckas ta över marknaden, när all verklig erfarenhet pekar i motsatt riktning. Problemet vi står inför är stort och överhängande, och en strategi baserad på att hoppas på det bästa kommer oundvikligen att leda till det allra sämsta. Det är dags att inse att gigekonomin är något som angår oss alla.

  • arbetsvilkor
  • Bzzt
  • gigekonomi
  • Kapitalism
  • kollektivavtal
  • Uber

Opinion