Nyheter

Insänt/gigekonomi

Gigwatch: Flexibiliteten är bara till för företagen

Gigföretaget Yepstr menar att de fungerar som ”en lapp på Ica”. Det gör de inte alls, menar nätverket Gigwatch. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT.

Om arbetsmarknadsministern verkligen vill skapa en tryggare arbetsmarknad måste hon inse att gigföretagens affärsidé är just otrygghet, skriver Jacob Lundberg och Ella Petrini från Gigwatch.

Nyheter

Gigföretagen börjar få det svettigt. Under 2020 har mediebevakningen hårdnat, och samtidigt har Arbetsmiljöverket genomfört en inspektion av 50 gigföretag med syfte att undersöka arbetsmiljöförhållandena och ifall företagen ska betraktas som arbetsgivare. Ett av dessa företag är Yepstr, som riktat in sig på att anlita ungdomar mellan 15 och 24 för korta uppdrag inom hushållsnära tjänster. När inspektionen inleddes i somras sade företagets vd Jacob Rudbäck att arbetsgivaransvar skulle innebära en ”dödsstöt” mot deras affärsmodell.

Ett av gigekonomins utmärkande drag är nämligen användningen av så kallade egenanställningar. Genom att hävda att de enbart erbjuder en plattform som förmedlar kontakt mellan kunder och arbetare har gigföretag som Yepstr hittills kunnat undvika arbetsgivaransvar, och därmed minska sina kostnader för arbetskraft. Nu, med Arbetsmiljöverket nosandes i nacken, anställer Yepstr 5 500 ungdomar från och med 1 januari 2021. Men hur mycket har egentligen förändrats?

På Yepstr fördelas fortfarande arbete via appen, arbetarna garanteras inte några fasta timmar och genom det lönegrundande betygssystemet bedöms arbetsinsatsen av kunden till allmän beskådan. Yepstr säger själva att de planerar att använda anställningsformen som de kallar ”temporär visstid”. I praktiken innebär systemet att Yepstr även i fortsättningen inte själva kommer hitta arbete till ungdomarna, utan de ”anställs när de jobbar”. Det betyder att du som arbetar inte har rätt till ett visst antal timmar: en månad kan du få massor av jobb, för att nästa månad stå utan. Utifrån är det svårt att tro att det handlar om något annat än vad som vanligtvis kallas för behovsanställning, och är urtypen av otrygga anställningar. Det leder till osammanhängande arbete, oförutsägbara inkomster och därmed stor osäkerhet för arbetarna. Med eller utan anställningar saknar gig-arbetarna garanterade timmar och andra grundläggande säkerheter.

Ungdomsbarometerns undersökning från 2020 visar att en överväldigande majoritet av ungdomar mellan 15 och 24 år – det vill säga samma åldersgrupp som Yepstr riktat in sig på att anlita – skulle välja trygga anställningar (79 procent) och fast lön (75 procent) före alternativen. Det är visserligen en liten seger att de ungdomar som nu anställs av Yepstr får rätt till semesterersättning, tjänstepension och försäkring. Det betyder inte att Yepstr förtjänar klapp på ryggen. De gjorde denna eftergift med kniven mot strupen. Fortfarande erbjuder Yepstr unga otrygga anställningar, utan kollektivavtal, där de hela tiden tvingas jaga småjobb i hård konkurrens och med hotet om ett lågt betyg hängande över sig.

Yepstr utger sig för att fungera som en “lapp på Ica”, men fungerar i praktiken mer som ett appbaserat bemanningsföretag. Under de senaste åren har företaget allt mer riktat in sig på att förmedla billig arbetskraft till företagskunder för ett par timmars arbete här och där, utan någon långsiktighet. Det rör sig exempelvis om lagerarbete och administration – det vill säga arbeten som vanligtvis utförs av någon som är anställd direkt av företaget. Bemanningsföretagen existerar inte heller i ett vakuum, utan äter också upp trygga jobb och bryter ned dem till timslånga gig, vilket skapar otrygghet över hela arbetsmarknaden. Precis som gigföre­tagen skapar de en pool av ständigt tillgänglig arbetskraft, där företagen kan välja och vraka bland arbetare. Om företagen som anlitar ungdomar via Yepstr har behov av arbetskraft, borde de kunna anställa dem direkt.

Det är att lyssna på den stora majoriteten av unga som vill ha trygghet i arbetslivet. Den ”flexibilitet” och ”kostnadseffektivtet” som Yepstr skryter om på sin hemsida gäller nämligen bara för företagen. För dem som arbetar innebär det en ökande osäkerhet och låga löner.

LO:s ordförande Susanna Gideonsson säger att när nu Yepstr anställer skapar det  ”en annan säkerhet” för arbetstagaren – men de anställningar som Yepstr erbjuder är kakor där de flesta russin i form av fast lön och garanterade timmar redan plockats ut. LO efterlyser kollektivavtal, nu gäller det att snabbt går från ord till handling. Utan kollektivavtal är gigekonomin till stor del oreglerad och Yepstr kommer med största sannolikhet inte vara den som sträcker ut handen. På en allt mer osäker arbetsmarknad behövs fack­förbund som aktivt kämpar för ungas rätt till trygga anställningar.

Även politikerna måste lyssna på de unga och agera. Bemanningsföretag var förbjudna i Sverige fram till 1993, men har sedan dess etablerat sig starkt och varit drivande i utvecklingen mot en otryggare arbetsmarknad. Om arbetsmarknadsminister Eva Nordmark menar allvar med att bygga “ett tryggare arbetsliv” så borde hon göra slag i saken och förbjuda bemanningsföretagen en gång för alla, samt avskaffa allmän visstid och behovsanställningar.

  • gig
  • gig-ekonomin
  • gigekonomi

Nytt