Ledare

Glasögonbidrag till priset av marknadshyror?

”Förhandlingen får inte stanna vid att Stefan Löfven får Jonas Sjöstedt att känna sig mindre förödmjukad”, skriver Anna Herdy. Foto: Anders Wiklund/TT

Om den liberala punktlistan ligger fast måste vänsterpartisterna ställa sig frågan om det ändå är värt det, menar Anna Herdy.

Ledare

I måndags berättade Jonas Sjöstedt för den samlade presskåren att V-ledamöterna om inget förändras kommer rösta rött till Stefan Löfven som statsminister. Det var bra och rätt.
På den här ledarsidan har vi länge efterfrågat ett hårdare och tuffare vänsterparti, ett parti som slänger av sig lillebrors-rollen och vågar vara självständiga, hårda, men som kan förhandla. Ett parti som tänker längre än nästa valrörelse, har visioner om framtiden och förmår berätta om dem men som också klarar av att sitta vid förhandlingsborden utan att framstå som orubbliga dogmatiker. Någonstans mellan välkammat och populistrufsigt – där finns framgången.

Så vad innebär mellanlinjen mellan dogmatiskt rödknappstryckande och underlåtet gulknappstryckande? Att sitta kvar vid bordet, rösta igenom S-regeringen är kanske den bästa strategin för att röstmaximera röstetalet för V under kommande val. De politiska kommentatorerna älskar att påminna om Gudrun Schymans storhetstid under en högervriden Göran Persson-regering. Men röster är ju bara ett verktyg för samhällsförändring och med de stora systemförändringar som den liberala punktlistan innebär på tillexempel arbets- och bostadsmarknaden men också på många andra avgörande delar i samhället, så minskar vänsterns förutsättningar för att förändra, mobilisera, vinna förtroende och återta makt på andra områden än i parlamentet.

Finns det något som kan göra att V, deras medlemmar, sympatisörer och väljare, accepterar en gul knapptryckning? Som Åsa Linderborg påpekat (Aftonbladet Kultur, 14/1, 2019) så är det är inte någon terapisession inför kamerorna som man förväntar sig. Förhandlingen får inte stanna vid att Löfven får Sjöstedt att känna sig mindre förödmjukad. Förhandlingarna måste handla om politik och verkliga löften om att stoppa delar av den liberala punktlistan och nya löften. Varför inte få Stefan Löfven att stoppa allt som har med uppluckringar av strejkrätten i papperskorgen? Kräva inflytande i utredningen om marknadshyrorna och att få vara en aktiv del i utformandet av regleringsbrevet till Försäkringskassan? Kräva att socialförsäkringssystemet och arbetsrätten värnas?

Så vad innebär mellanlinjen mellan dogmatiskt rödknappstryckande och underlåtet gulknappstryckande?

För det räcker inte med gamla krav om gratis glasögon till barn och gratis kollektivtrafik på sommarlovet. Dessa reformer är bra, men de är ett välkammat lillebror-svar på systemförändrande uppluckringar av arbetsrätten, hyresregleringarna och LAS.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • Jonas Sjöstedt
  • regeringsbildning
  • Socialdemokraterna
  • vänsterpartiet

Ledare