Vi bor på landet och får dagstidningarna med posten på eftermiddagen. Nu i dagarna har den så kallade rikstidning – ordet blir allt mer ihåligt – som vi prenumererat på i tiders tider per brev meddelat att den ska komma till oss dagen efter. Eftersom lördags- och söndagstidningarna kommer på måndagen innebär detta nya att lördags-, söndags- och måndagstidningarna kommer på tisdagen. Det är inte tidningens fel. De har förgäves försökt få till samarbetet med PostNord. Att det blivit problem med mängden paket från Kina kan jag ha förståelse för. Men att vi inte ska kunna få vanliga tidningar på den vanliga landsbygden – jo, vi har väg, och den plogas också – kan jag inte smälta.
I vintras besökte jag det vackra biblioteket i Örnsköldsvik. Jag fick en stund över före mitt föredrag och satte mig i tidningshörnan. Där upptäckte jag att såväl Svenska Dagbladet som Sundsvalls tidning var flera dagar gamla. Bibliotekarien bekräftade att så hade det blivit.
Det talas om papperstidningens kris. Det blir ju inte bättre av att PostNord slår undan benen för tidningarna. Marknaden kommer aldrig att lösa detta. Det bor färre människor i glesbygd och det är större avstånd i Norrland. Bristande järnvägsunderhåll, vårdköer, dålig snöröjning, vinstdrivande skolor och äldreboenden är naturligtvis långt, långt värre än gamla tidningar. Det är bara det att tidningarna gör det hela så tydligt.
Och frågorna till våra politiker bränner.
Ska vi ha fungerande post i hela Sverige?
Är det fria ordet, och underbyggd journalistik, viktig?
Ska folk kunna bo på landet och fortfarande vara samhällsmedborgare?
Är det rimligt att biblioteket i en svensk stad – som har järnväg – ska få gamla tidningar?
Är det angeläget att hålla ihop Sverige, eller kan vi lika gärna glida isär alltmer, som till exempel USA?
Det talas om landsbygdsutveckling, men man slår undan benen för landsbygden. Gymnasieelever får ingen skolskjuts, trots att gymnasiet blivit nödvändigt för att vara ”anställningsbar”. Vi som bor på landet betalar skatt som alla andra. Vi är vana vid att saker tar längre tid och måste planeras bättre. Det har vi inga problem med. Men när vi helt enkelt stängs ute – från gymnasiet, eller dagens tidning – djupnar sprickan i samhället.
De av oss som har hjärtat till vänster blir naturligtvis inte högerpopulister. Vi ropar på ett solidariskt samhälle och vi vill vara med och bygga det. Men att de djupnande klyftorna göder högerpopulismen är lätt att inse.
– Här ska vi bara ha vargar och flyktingar, som jag hörde en ilsken man säga.
Flyktingarna gör ingen något förnär – de får klä skott för att ligor från Östeuropa stjäl jordbruksmaskiner för miljoner.
Ringa polisen? Glöm det, om du bor på landet.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.