Vi tackar Ulla Andersson för repliken (i Flamman nr. 43/2017) och framför allt för erkännandet att vi har rätt i sak. Nu gäller det bara att dra de rimliga slutsatserna, att Vänsterpartiet gör upp med krona-för-krona-politiken och i stället allierar sig med LO för att få till stånd ett investeringsprogram för full sysselsättning, välfärdssatsningar och kraftfulla klimatinvesteringar.
Men vi vill börja med att klargöra ett par saker. Vi vill inte, som Ulla Andersson hävdar, lämna budgetsamarbetet med S, och har inte heller sagt det. V kan budgetsamarbeta med S utan att skriva under på samma finanspolitiska ramverk, det gjorde vi 1998–2006 och 2014–2016.
Det handlar inte heller om att prioritera låneinvesteringar framför skattehöjningar, i den bästa av världar vore det önskvärt med både och, men det handlar i slutänden om vad som är politiskt realistiskt.
Ulla Andersson replik andas uppgivenhet. Om vi försöker pressa ner arbetslösheten så kanske riksbanken höjer räntan, menar hon. Och kraven på överskott i statsbudgeten kommer att kunna ses över under mandatperioden 2022–26.
Detta är inte hållbart för ett socialistiskt parti. Vi kan inte avstå från att formulera en politik som kan förändra samhället i den riktning vi vill för att en nyliberal penningpolitisk regim försöker hindra oss. Vi kan inte nöja oss med en arbetslöshet om 6–7 procent, vilket är vad vi kan förvänta oss om vi fortsätter med dagens krona-för-krona-politik. En ekonomi för alla kan vi helt enkelt glömma så länge hundratusentals går utan jobb.
Ulla Andersson driver linjen att skatterna ska höjas och påpekar hur dåligt Sveriges skattesystem är. Vi instämmer i allt detta. Men efter en lång utläggning så kommer Ulla Andersson till sist till en avgörande ”liten detalj”.
”Kapitalinkomster är den största orsaken till att klyftorna växer så snabbt. Därför är det så viktigt att få till stånd en ökad beskattning av kapitalet. Tyvärr har vi inte regeringen med oss i det.”
Det är just detta som är vår poäng. Regeringen vill ju inte höja skatten på den nivå som krävs, vilket bevisats under mandatperioden, nu senast vid höstbudgeten. Det är glädjande att Ulla Andersson faktiskt erkänner denna realitet. Kvar finns frågan, ska vi fortsätta att ensidigt föreslå skattehöjningar för döva öron eller ska vi utveckla politiken så att vi faktiskt har chans att få till en verklig förändring?
Regeringen vill ju inte höja skatten på den nivå som krävs, vilket bevisats under mandatperioden, nu senast vid höstbudgeten
Ska vi hålla fast vid den nedärvda krona-för-krona-dogmen? Ska vi med tvångströjan på ställa klimatinvesteringar mot välfärd? Ska vi ensamma föreslå att pensionssystemet reformeras för att frigöra resurser? Eller ska vi alliera oss med LO och den inte obetydliga andel vänstersossar som föreslår ett lånefinansierat investeringsprogram som skulle kunna bli en verklig ”game changer” för vänstern och arbetarrörelsen i Sverige?
För oss är valet självklart. Och vi har stor tillit till att kongressen också kommer att vilja se en offensivare ekonomisk politik som faktiskt möjliggör nödvändiga framtidsinvesteringar.
Pia Jacobsen
Vänsterpartiet Kungälv
Johan Hedberg
Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby
Jonas Karlsson
Vänsterpartiet Uppsala
Lisa Ahlqvist
Vänsterpartiet Kortedala-Gamlestan-Bergsjön
Stefan Schedin
Vänsterpartiet Kortedala-Gamlestan-Bergsjön
Monika Roll
Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby
Jonas Lundgren
Vänsterpartiet Älvsjö-Hägersten
Francisco Contreras
Vänsterpartiet Österåker
Martin Lööf
Vänsterpartiet Årsta
Hannes Rolf
Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck
Jon Bonnevier
Vänsterpartiet Lund