Den grekiska regeringen gav nyligen sin armé en tidig julklapp: 24 stridsflygplan av Rafale-typen och tre fregatter av senaste modell, i väntan på F-25-plan och Sikorsky-helikoptrar, för att inte nämna drönare, torpeder och missiler. De grekiska officerarna är inte ensamma om att fira: flera franska vapentillverkare, med Dassault i spetsen, finns bland Greklands största leverantörer.
För sex år sedan tvingade de europeiska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) – den så kallade ”trojkan” – på det ruinerade och ekonomiskt strypta landet ett sparpaket som reducerade det till ett protektorat. Varje statsutgift hyvlades så att Grekland skulle kunna betala tillbaka sin skuld, som till och med IMF erkände var ”ohållbar”. Uppmuntrade av Tyskland riktade trojkan in sig på de sociala utgifterna. Följden blev drastiska höjningar av skatter och sjukförsäkringsavgifter, en höjning av pensionsåldern till 67 (samtidigt som pensionerna skars ned 14 gånger i rad), sänkt a-kassa och minimilön (med 32 procent för dem under 25 år), medicin- och utrustningsbrist på sjukhus, och så vidare.
De militära utgifterna utsätts inte för en lika hård finansiell granskning. Deras andel av de total utgifterna har i stället växt från 2,46 procent av Greklands BNP 2015 till 2,79 procent förra året. Det är den högsta siffran i EU. Men hur mycket grekerna än rustar upp lär de nog vara måna om att upprätthålla freden. Landet känner sig hotat av Turkiet, som den senaste tiden har ökat antalet provokationer i östra Medelhavet och som sedan 50 år illegalt ockuperar en del av Cypern. Det hindrar dock inte de två länderna från att tillhöra samma militärallians. Det hindrar inte heller Tyskland från att utgöra Turkiets främsta vapenleverantör.
Under 2015, när den ”grekiska våren” krossades av de europeiska bankerna, stack den franska konservativa tidningen Le Figaro ut i sin grymhet. Den ansåg att Grekland, en ”patient som föredrog att örfila sin läkare” även på sin dödsbädd, måste betala hela summan till sina långivare på stående fot. Om landet inte gjorde det skulle ”varje fransman betala 735 euro för att skriva av den grekiska skulden”, hävdade tidningen, vars linje följdes av nästan hela den franska mediekåren (1). Då uppgick denna skuld till 177 procent av landets BNP. I dag är den 205 procent. Men Le Figaro har slutat oroa sig å de europeiska långivarnas vägnar. Varför? Ingen skulle väl våga föreställa sig att det är för att Grekland har bestämt sig för att lägga sina pengar på vapen från Dassaultkoncernen, som också äger Le Figaro.
Det lyckliga slutet kommer dock inte komma förrän turkiska ubåtar som köpts av Tyskland sänker grekiska slagskepp som köpts av Frankrike. Aten lär då bestämma sig för att köpa tillbaka de grekiska hamnar som trojkan tvingade landet att sälja av till Kina, för att kunna skydda sina skepp. Och då, när det fransk-tyska paret visat hur flexibelt det är, kommer EU nästan att ha uppnått sin ”strategiska autonomi”.
Serge Halimi är chefredaktör på Le Monde diplomatique där texten tidigare är publicerad.
Översättning: Jonas Elvander
Fotnot
1. Le Figaro, Paris, 8 januari 2015. TF1 och France 2, de två huvudsakliga franska tv-kanalerna, plockade upp detta tema samma kväll, några timmar efter den grekiska vänsterns seger i parlamentsvalet.