Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
I en intervju i den tidning som min partiavdelning delar ut kan man läsa följande:
”Sandro Scocco menar att vi inte skall konsumera mindre för att rädda klimatet.
– Dels finns det ingen opinion för det. Ingen politiker vill lagstifta om sänkt inomhustemperatur, skippa bilen eller förbjuda att äta nötkött. Men dels så är det inte heller nödvändigt. Vi kan ställa om samhället, så att produktion och transporter blir hållbara och fossilfria, men det krävs stora satsningar. Det är ingen lösning på klimatkrisen att konsumera lite mindre. Det skulle kräva en alldeles för dramatisk konsumtionsminskning. Det som måste till är en investeringsdriven omställning av hela ekonomin och i den kommer också nya jobb att skapas.”
Detta uttalande väcker en rad frågor. Ska vi lösa alla de problem som tillväxten orsakat med mera tillväxt? Hur skall produktion och transporter bli hållbara i en tillväxtekonomi? Kan vi ha en evig konsumtionsökning? Ska vi bara driva politik som det redan finns opinion för?
Runt 1950 hade de rika industrinationerna en resursförbrukning som motsvarade ett jordklot. I dag är motsvarande siffra för Sverige ungefär fyra jordklot. Om vi fortsätter på samma sätt: fem jordklot om tio år, tretton jordklot om femtio år. Detta är resurser som rätteligen tillhör folken i de fattigare länderna och våra barnbarn. För att på 20 år nå hållbara nivåer skulle det krävas en årlig minskning av resursförbrukningen på cirka sex procent.
För att slippa konfrontera väljarna med verkligheten har man i stället konstruerat begreppen grön tillväxt och hållbar tillväxt eller frikoppling.
Teorin om frikoppling säger att det är möjligt att frikoppla ekonomisk tillväxt från ökad resursförbrukning genom effektiviseringar och nya uppfinningar. Teoretiskt kanske det är möjligt men det finns inget exempel, samtida eller historiskt, på något av detta. Kapitalismen har under hela sin historia drivits framåt av just effektiviseringar och uppfinningar. Effektiviseringsvinsterna har alltid ätits upp av ökad konsumtion.
Så här skriver vi i Vänsterpartiet i vårt partiprogram: ”Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar, vilket inte kan ske inom ramen för en kapitalistisk ekonomi.”
Vi slår fast att hållbar tillväxt är omöjlig i en kapitalistisk ekonomi. Men vilken tillväxtpolitik skall vi driva i dag?
Genom att kalla tillväxten för grön ger man sken av att den skulle vara väsensskild från annan tillväxt. Så är naturligtvis inte fallet. För att den gröna tillväxten ska bli hållbar kräver den just frikoppling från resursförbrukningen. Vilket ingen någonsin alltså har klarat av att genomföra.
Det finns inget som pekar på att vi kommer att kunna hålla oss inom den koldioxidbudget som krävs för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Vi utrotar 200 arter varje dag. Världshaven är till stor del utfiskade. Fosfor kommer snart att vara en bristvara inom jordbruket. Bristen på vatten kommer att få ofattbara konsekvenser. Vi är väldigt illa ute.
Om vi samtidigt vill rädda klimatet och det som återstår av jordens resurser, finns det då någon annan väg att gå än att minska den totala konsumtionen?
Det är hög tid för Vänsterpartiet att påbörja det svåra arbetet med att utforma en politik som leder oss till ett samhälle utan tillväxt. Vi bör också göra klart i kommande partiprogram att Vänsterpartiet betraktar fortsatt tillväxt som en omöjlighet om vi inte skall förvärra alla de problem vi står inför.
