Möjligheten att slippa en dom som ytterligare försvårar framtida sympatiåtgärder, och förhoppningar om att Riksdagen kan stoppa ryska importer på riktigt. Det är två anledningar till att Hamnarbetarförbundet går med på en kompromiss och sätter ett tidigare slutdatum för blockaden av ryskt gods, enligt vice ordförande Erik Helgeson, som var på plats utanför Arbetsdomstolen på fredagseftermiddagen.
– Det (Riksdagsinitiativet) är en mindre faktor bland flera, men vi vill hålla trycket uppe om det faktiskt är på väg att hända något på riksdagsnivå.
Riksdagsinitiativet han hänvisar till är, enligt en källa till Flamman med nära insyn i förhandlingarna, diskussioner i ett av riksdagens utskott. Under våren har flera av de partier som röstade emot Miljöpartiets initiativ om ett stopp för rysk olja och gas ändrat sig, och nu pågår enligt källan en diskussion om att jämka olika partiers förslag till lagtext. Huruvida det skulle stoppa de ryska importvaror som inte är fossila bränslen – exempelvis aluminium – är oklart. I dagsläget når de hamnarna på grund av undantag i de EU-gemensamma sanktionerna, men kommer alltså inte in i landet eftersom hamnarbetare har satt de arbetsuppgifterna i blockad.
Hamnarbetarnas blockad dras nu tillbaka 13 maj. Tidpunkten är vald med förhoppningen att riksdagsinitiativet ska hinna gå i lås.
— Det bidrog till att vi inte hade för avsikt att göra det (dra tillbaka blockaden, reds. anm.) i dagsläget utan längre fram. Att vi vill bidra till att hålla trycket uppe. Politikerna får fan göra någonting. Jag tycker att det är helt sjukt egentligen, att vi står här efter en och en halv månads blockad och fortfarande hör samma tramsiga prat om att man ska vänta på olika EU-paket. När en massa andra länder i Europa tar egna beslut. Det är Sveriges roll historiskt, men uppenbarligen inte den här gången, säger Helgeson.
Om Riksdagen inte kommer överens innan Hamnarbetarförbundets blockad löper ut har facket för avsikt att helt enkelt inleda en ny blockad, enligt Helgeson. Då måste arbetsgivarna lämna in en ny stämningsansökan och hela konflikten skjuts framåt. Fackets förhoppning är att på så vis slippa en fällande dom i Arbetsdomstolen. Domar därifrån blir nämligen vägledande i framtida liknande fall. Om Hamnarbetarförbundet förlorar här så kan det alltså bli än svårare att genomföra sympatiåtgärder i framtiden. Om situationen löses av politikerna, eller arbetsgivarna ger upp på grund av det politiska trycket om att inte stödja ryska importer, kan en sådan dom undvikas. Men Erik Helgeson är inte nöjd med situationen.
– Jag gillar inte att kompromissa.
Rent juridiskt handlar konflikten om huruvida blockaden ska klassas som en politisk aktion eller en sympatiåtgärd med ukrainska hamnarbetare. Hamnarbetarförbundet pekar på informella kontakter mellan deras medlemmar och ukrainska kollegor redan i början av kriget, där ukrainarna ska ha bett om en blockad av ryska varor. Man pekar också på den formella begäran som sedan kom från den ukrainska fackliga centralorganisationen KVPU.
Arbetsgivarsidan hävdar i stället att det är en politisk stridsåtgärd, och sådana får enligt tidigare beslut i Arbetsdomstolen bara pågå ett par timmar. Ett tänkbart argument för det är att KVPU:s begäran kom först efter att Hamnarbetarförbundet varslat om blockad. Enligt Hamnarbetarförbundets juridiska ombud Fredrik Batzler skulle en dom till arbetsgivarnas fördel dock skapa ett ”orimligt” prejudikat.
– Den viktiga poängen är de faktiska omständigheterna, oavsett vad förbundet visste eller inte. Man hade ju klart för sig att hamnarbetarna i Ukraina efterfrågade sympatiåtgärder. Och sedan kom ju ett formellt anslag från KVPU, så förbundets antagande visade sig vara riktigt. Man ska också tänka på att hamnarbetarna i Ukraina gjorde vad de kunde i situationen. Det var inte praktiskt möjligt för dem att sitta ned och skriva en formell begäran. De blev ju inkallade, och hamnarna blev angripna, säger Batzler och fortsätter:
– Det kan vara så att det är praktiskt omöjligt att göra det över huvud taget (skicka en formell begäran om sympatiåtgärder, reds. anm.), på grund av att man är utsatt för ett så omfattande våld. Då kan det ju inte vara olagligt för den svenska fackföreningen att ge stöd till den organisationen ändå. Det skulle bli helt barockt.
Håkan Filipsson, presschef på arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar, säger till Flamman att frågan om ryska importer inte borde avgöras av fackförbund.
– Jag kan bara bekräfta att vi nått en överenskommelse om en förlikning som innebär en tidigareläggning av blockadens slutdatum. Det är ungefär det vi kan säga just nu. Jag vill också poängtera att det viktiga för oss är att de sanktioner som regeringen och EU fattat beslut om ska få full effekt.
Så varför driver ni detta, om sanktionerna nu inte har full effekt och ett fackförbund kliver in och försöker se till att de får full effekt?
– Det viktiga för oss är att de sanktioner som regeringen har fattat beslut om får effekt. Det är därför som vi har vänt oss till Arbetsdomstolen för att få saken prövad.
Men just nu har ju sanktionerna i praktiken inte fått effekt, och därför har den här fackliga konflikten brutit ut. Så om ni vill att sanktionerna ska få effekt, varför lämnar ni in den här stämningsansökan?
– Sveriges Hamnar och Transportföretagen överlåter åt regeringen och EU att fatta beslut om sanktionerna. Utrikespolitik och handelspolitik är ingenting som enskilda aktörer ska avgöra.
Filipsson vill inte svara på hur de ställer sig till en eventuell ny blockad från Hamnarbetarförbundet om Riksdagen misslyckas med att skärpa sanktionerna.
– Vi tar ställning till varje varsel från gång till gång.
Situationen kompliceras ytterligare av att det andra stora facket i hamnarna, Transport, inledde en egen blockad 1 maj. Den står helt utanför den nuvarande konflikten i Arbetsdomstolen, men kan dras in om frågan drar ut på tiden.
Samtidigt som båda sidorna debatterade juridiska definitioner pågick mer handfasta aktioner utanför Arbetsdomstolen. Ett tjugotal personer från bland andra Greenpeace, Miljöpartiets riksdagsgrupp och Allt åt alla samlades med banderoller mot ”fossilkapitalet” och ukrainska flaggor. En person spelade död vid trottoarkanten. Robin Zachari från organisationen Skiftet sade till Flamman att konflikten handlar om ”pengar, pengar, pengar”.
– De vill skrämma Hamnarbetarförbundet och i förlängningen Transport, så att hamnägare kan fortsätta tjäna pengar och Putin kan fortsätta att smula ned Ukrainska städer till grunden.
Erik Helgeson från Hamnarbetarförbundet var inne på ett liknande spår i början av dagen.
– Det här är inte en fråga om importvaror som vi behöver för att överleva och värma upp våra hus. Det här är en fråga om kostnader. Man vill inte välja dyrare alternativ så länge det inte är uttryckligen förbjudet att handla med Ryssland. Jag tycker att det är ynkligt att hävda det som viktigare att man får göra business med vem man vill än det mänskliga lidandet och hur det ser ut på marken i Ukraina.
– Det är jävligt starka känslor. Vi får stöd i den här frågan av människor som inte skulle ta i oss med tång i något annat sammanhang.
Som vilka då?
– Väldigt många borgerliga politiker, och arbetsgivarföreträdare också. Tyvärr inte så ofta officiellt, men det är tydligt att det är många som tycker att det här går alldeles för långsamt på politisk nivå.
Även om Hamnarbetarförbundet skulle förlora en framtida tvist om en blockad så kan Helgeson inte utesluta att medlemmar tar saken i egna händer.
– Vi tar emot varorna rent fysiskt. Vi kan få täckjärn, vi kan få aluminium. Vi skulle till och med kunna få stulet utsäde från Ukraina eller vad som helst. Då får vi det i knäet och vi ska hantera det rent fysiskt. Och jag har väldigt svårt att se att det skulle ske, oavsett det juridiska. För folk har en egen vilja och en egen moral.
När Håkan Filipsson på Sveriges hamnar får frågan om hur demonstrationerna utanför domstolen påverkar honom säger han:
– Vi kan alla vara överens om att kriget i Ukraina och invasionen av Ukraina är ohygglig och helt oacceptabel. Det är därför vi är måna om att de sanktioner som har fattats beslut om ska få effekt.
