Valet av Benoît Hamon var en seger för vänsterflygeln inom socialistpartiet och har liknats vid valet av Jeremy Corbyn till brittiska Labour-partiets ledare. Med 58 procent av rösterna besegrade han den förre premiärministern Manuel Valls enkelt i primärvalets sista omgång.
Under debatterna blev det tydligt att dessa var de två kandidater som stod längst ifrån varandra. Valls, som varit pådrivande i den sittande socialistregeringens auktoritära politik, har försökt presentera sig som den ”seriösa” kandidaten som inkarnerar den franska republikens sekulära värden (underförstått i motsats till ”islamist-försvarare” som Hamon) och samtidigt utmåla Hamon som orealistisk. Hamon har i sin tur lyckats framställa sig som radikalt modern med sina förslag om universell basinkomst och legalisering av cannabis.
Opportunistisk spelare
Men Hamons mediala aura är också förledande. Till skillnad från Corbyn är han inte den konsekventa ”outsider” som han har framställt sig som utan snarare en opportunistisk spelare. Han ingick från början i vänstergrupperingen Nouveau Parti Socialiste som den förre ekonomiministern Arnaud Montebourg grundade inom partiet 2002. Men när denne vägrade uppgå i dåvarande partisekreterarens François Hollandes center-majoritet manövrerade Hamon ut honom. Som tack blev han 2008 utsedd till partiets talesperson, en position där han excellerade i teknokratiskt fikonspråk.
Det var i och med eurokrisen 2009 som Hamon började inta mer kontroversiella ståndpunkter och kritisera dåvarande president Nicolas Sarkozys åtstramningspolitik. 2012 utsågs han till minister för den sociala ekonomin i den nyvalde François Hollandes regering. 2014 blev han utbildningsminister innan han avgick i protest mot Hollandes nyliberala omsvängning. Men i stället för att lämna partiet som många andra har han bidat sin tid och odlat sin nyfunna outsider-roll.
Stoppar högerkantringen
Hamons seger är trots det välkommen. Förslagen om universell basinkomst, 32 timmars arbetsdag och skatt på robotar signalerar att han har en ”plan” för en automatiserad framtid. Men han har samtidigt kritiserats från vänster för att i praktiken ge upp målet om full sysselsättning och underminera välfärdsstaten. Enligt analytiker skulle de allra mest utsatta förlora på universell basinkomst eftersom det förutsätter att besparingar sker i andra program. Hamon har svarat med att han vill bevara flera av de nuvarande programmen vilket skulle innebära en kraftig höjning av antingen de sociala utgifterna eller skatten. Något som i princip är omöjligt inom eurozonens ramverk.
Den franska vänstern är mer fragmenterad än på länge och Hamons seger lär inte råda bot på det. Partiets högerflygel väntas nu stödja den oberoende före detta socialisten Emmanuel Macron samtidigt som det försvårar för det verkliga vänsteralternativet Jean-Luc Mélenchon. Men oavsett om Hamon är någon Corbyn eller inte är det viktigt att socialistpartiet slutar kantra åt höger. I presidentvalet är partiet så diskrediterat att det ändå inte lär ta sig till den andra omgången. Hamon ligger nu på fjärdeplats i opinionsmätningarna med bara 15 procents stöd. Förhoppningsvis kan detta dock vara början på ett återuppvaknande.