Kultur

”Hela högeroffensiven i samhället kan föra med sig ett ifrågasättande av biblioteken”

BiS är en socialistisk biblioteks­förening som verkar för att utveckla biblioteken och sam­hället i en mer progressiv riktning. Lena Lundgren har varit med i föreningen sedan 1969. Foto: Pixabay/privat/BiS.

Nedskärningar, privatisering, politisk styrning och nationalistisk exkludering. De som vill för­svara bibliotekens utjämnande kraft får alltmer att hantera. Den socialistiska biblioteks­föreningen BiS har drivit kampen sedan 1969 och tänker fortsätta.

Kultur

I slutet av juni öppnade biblioteken i Sölvesborg. Den SD-ledda kommunen var först i Sverige med att stänga dem när pandemin slog till och har förutom en kort öppning under hösten 2020 hållit dörrarna låsta fram tills nu. Stängningsbeslutet fattades utan något nämndsammanträde.

Den blekingska småstaden – som pekats ut som skyltfönster för SD:s kulturpolitik – åter­kommer som exempel när den socialistiska biblioteks­föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) berättar om vad de kämpar emot. Privatiseringar, nedskärningar anklagelser om ”aktivism” bland personalen och en tandlös nationell bibliotekslag bidrar enligt BiS till en växande högernationalistisk våg också i bibliotekspolitiken.

– Det man gör på kommunal nivå blir en testballong. Man kan se det som ett led i en repressiv migrations- och integrationspolitik, säger styrelseledamoten Martin Persson när han samlas med tre andra ledamöter för ett Zoomsamtal med Flamman.

BiS bildades 1969, som en del av vågen av nya socialistiska yrkesföreningar, på ideal om internationalism, solidaritet och radikal gemenskap. De tog direkt spjärn mot dåvarande Sveriges allmänna biblioteksförening (i dag Svensk biblioteksförening) som de ansåg glömde bort frågorna om bibliotekens aktiva roll i samhället och vikten av att stödja biblioteksinitiativ i fattiga och nyss koloniserade länder.

I dag lägger de den mesta av sin energi på att ge ut en tidskrift. Där, liksom i egeninitierade remissuttalanden, på branschmässor och i andra medier, driver de frågan om att biblioteken kan och ska vara något mer än bara en institution för yttrandefrihet och bildning. Att de också har en radikalt utjämnande och befriande roll som måste stärkas ytterligare i lag, så att allas tillgång till biblioteken säkras.

Därför har de, till skillnad från Svensk biblioteksförening, tagit starkt avstånd från biblioteks­privatiseringar av den typ som Nacka kommun nyligen infört.

– Många säger att privatiseringarna inte är en stor fråga. Men öppnar man upp för sådant så riskerar man att rasera ett sammanhängande system, som inte på något vis är perfekt men som trots allt är ett allmänt biblioteksväsende. Om man tittar på andra delar av offentlig sektor där privatiseringen gått längre – skolan, sjukvården – så är det ju uppenbart att det stjälper tillgängligheten, säger Martin Persson.

Lena Lundgren, som varit med i föreningen sedan 1969, fyller i:

– Hela högeroffensiven i samhället kan föra med sig ett ifrågasättande av biblioteken. Det har redan skett på sina håll, Sölvesborg är som sagt ett sådant exempel, men det finns fler.

Hon nämner att mediecirkusar, som till exempel när sagoduon Drag queen story läste sagor för barn i staden 2019, har lett till att biblioteken har mer likriktade programutbud idag, av rädsla för att annars provocera sina politiska arbetsgivare. Och att SD lade en motion i riksdagen 2019 om att utreda ett biblioteksförbud för personer som saknar svenskt medborgarskap.

Vad behöver göras för att försvara och stärka biblioteken mot en sådan utveckling?

– Bibliotekslagen, som uttryckligen säger att biblioteken ska rikta verksamhet mot marginaliserade grupper, borde ha sanktions­möjligheter. Kungliga biblioteket följer upp utvecklingen genom statistik och de kommunala biblioteks­planerna men de har inget att sätta emot om kommuner inte följer lagen. Man kan också tänka sig ett nationellt krav på minimi­bemanning. Det är oerhört svårt att få igenom, men om man hyvlar, hyvlar och hyvlar kommer man till slut till botten, och då måste man fråga sig vad som ens kan kallas biblioteksverksamhet.

Enligt er senaste verksamhetsberättelse har ni 149 medlemmar. Behöver ni bli fler?

– Det är klart vi vill växa, därför har vi bland annat börjat med regelbundna nyhetsbrev. Där ser vi att det är många som sympatiserar med oss och är intresserade av vad vi gör, men inte har tagit steget till att bli medlem eller prenumerant, säger Martin Persson.

– Man kan vända på det också. Vi är en av få yrkesföreningar av den här typen som fortfarande finns kvar. Det har varit medgångar och motgångar under åren, men vi har överlevt och har enligt mig en hög aktivitet sett till våra resurser. Jag tror att vi är jätteviktiga även framöver. Vi ska försöka hålla ställningarna, skrattar Lena Lundgren.

  • bibliotek

Kultur