Rörelsen

Hemliga bevis hör hemma i diktaturer – garantera svenska kurders rättssäkerhet

En demonstration för kurdiska rättigheter i Stockholm 2015.

Efter avtalet med Turkiet hävdade Erdogan att 73 utpekade kurder ska utvisas. Samtidigt lovar statsminister Magdalena Andersson att inga oskyldiga ska drabbas. Men vad är det löftet egentligen värt?

Rörelsen

Tyvärr finns det i sammanhanget goda grunder för att vara skeptisk till löften från socialdemokrater. Sverige har nämligen redan infört en rättsordning, eller snarare avsaknad av rättsordning, där politiskt aktiva kurder utvisas ur landet utan att några bevis har presenterats. Detta är en fråga som lyfts fram i ett flertal granskande artiklar. I korthet kan man sammanfatta förfarandet på följande sätt:

Kurder i Sverige tas in till förhör av Säpo, de får frågor om sina politiska åsikter till exempel om de sympatiserar med partiet HDP i Turkiet, som för övrigt är socialdemokraternas systerparti. Sedan begär Säpo att personen ska utvisas genom lagen om särskild utlänningskontroll. I migrationsdomstolen hävdar Säpo att personen i fråga utgör en fara för rikets säkerhet, men samtidigt hemligstämplar Säpo sina egna bevis. Den anklagade får inte se något, och domstolen får inte heller all information. På Säpos inrådan beslutar sedan domstolen att utvisa personen, som aldrig får reda på vad den anklagas för att ha gjort, och alltså inte heller har haft någon chans att försvara sig.

I Kafkas berömda roman “Processen” står en man åtalad utan att få veta vad anklagelserna består i. Detta har kommit att bli själva sinnebilden för ett orättfärdigt rättsväsende, men är alltså idag rådande praxis när det kommer till politiskt aktiva kurder i Sverige. Bland de skandaler socialdemokraterna genom tiderna fått be om ursäkt för finns Egyptenavvisningarna 2001 och Baltutlämningen 1946. Kommer “kurdutvisningarna” i framtiden föras till samma lista?

Förfarandet har också fått kritik i riksdagen, men Socialdemokraterna har där svarat att dom helt enkelt litar på Säpo och försvarar ordningen med hemliga bevis.

Kanske frågar sig nu någon – är inte detta rimligt? Ska inte Säpo få hålla sina uppgifter hemliga för de anklagade? Det är ju trots allt underrättelseinformation? Även om det är lätt att förstå Säpos eget perspektiv, måste svarat på frågan vara Nej, och det av flera anledningar:

Det går emot rättsstatens mest basala principer. En anklagad har rätt att veta vad grunden för anklagelsen är. Annars kan man inte försvara sig. Hemliga bevis är något som hör till den hemliga polisen i diktaturer.

Det finns goda grunder att anta Säpo bedriver en kohandel med den turkiska säkerhetstjänsten MIT. I utbyte mot att kurdiska oppositionella utvisas får Säpo information om islamister från MIT.

Inte ens de granskningsmekanismer vi har för Säpo, med parlamentarisk insyn, fungerar i dagsläget. Riksdagsledamöter som begärt information har blivit nekade av Säpo, och regeringen har ett egenintresse i att inte undersöka frågan, då man vill behaga Turkiet.

I det nya Nato-avtalet mellan Turkiet, Sverige och Finland står att samarbetsorgan för utvisningar ska upprättas mellan länderna, risken är uppenbar att de orättfärdiga utvisningarna nu accelererar.

Om regeringen påstår att inga oskyldiga ska drabbas är det minsta man kan begära att de som anklagas för att vara terrorister får veta på vilka grunder, så de kan försvara sig, och inte skickas ur Sverige på grund av Erdogans lögner.

 

  • Kurderna
  • Kurdistan
  • NATO
  • Säpo
  • Turkiet

Opinion