Varför gick det som det gick i valet?
– Det är en fråga som rymmer många frågor, och därför har många svar. Varför Sverigedemokraterna gick framåt känns rätt ointressant att fundera på. Personligen är jag lättad över att det inte gick bättre för SD. Jag har inte vågat hoppats på att de skulle få lägre än 25 procent, och nu när de landade på 17 så känns det faktiskt skönt, trots att det förstås är horribelt. Men om en fjärdedel av svenskarna hade röstat på Sverigedemokraterna känns det som att det hade påverkat själva nationens identitet, på ett skrämmande vis. Varför blocken blev ganska exakt lika stora känns också ointressant. Däremot känns det väldigt viktigt att poängtera att det hade kunnat gå mycket sämre för Socialdemokraterna om man inte hade lyft välfärdsfrågorna, om man inte hade presenterat förslaget om familjeveckan, och, givetvis, om man inte fört lika många väljarsamtal. Socialdemokraterna gjorde en bra valrörelse, och det ledde i slutendan till de där sista procentenheterna som lät det rödgröna blocket bli större än Alliansen.

Vad vill vi aldrig se igen i en valrörelse?
– Daltandet med SD. Sverigedemokraterna glider genom allt på en räkmacka och hela samhället har normaliserat dem till den milda grad att folk försvarar och tycker synd om Sverigedemokrater när de sagt något rasistiskt och sedan blir kallade rasister. Sverigedemokraterna kommer dessutom hela tiden undan med att påstå att de är utfrysta och mobbade av de andra partierna. Blä, säger jag. Högstadiets statusregler bör gälla även i svensk politik. Om man är en oskön typ så är det inte synd om en för att ingen vill vara ens kompis.

Din största rädsla framöver?
– Att Socialdemokraterna inte ska klara av att stå stadigt när det stormar. Inget tyder tack och lov på att S inte skulle klara det just nu, men det krävs kanske bara tre stolpskott i partiets valanalysgrupp och avgångskrav på Löfven från ett eller två partidistrikt för att allt ska skita sig. Att Alliansen vill ha makten till varje pris, och att stödet för Sverigedemokraterna ökar, går att stå ut med så länge Socialdemokraterna behåller sin ideologiska kompass, sina politiska idéer, och sin moraliska ryggrad. Att S inte böjer sig för Alliansens sandlådefasoner och att S aldrig på något vis släpper in Sverigedemokraterna eller bekräftar deras världsbild. Och: att Stefan Löfven blir kvar som partiledare. Det kan dröja innan Sverige har en regering. Men om Socialdemokraterna håller ryggen rak och inte backar så kommer det att löna sig. För nu gäller det att vara mogen och ansvarstagande, vilket Löfven just nu gör väldigt bra. Ett alternativ kan faktiskt vara att vänsterblocket släpper fram en Alliansregering men med villkoret att de exempelvis inte rör arbetsrätten. För nu handlar det inte främst om vem som bildar regering, det handlar om vem som får makt över politiken.

När ljusnar det och vad kommer vi få se då?
– Alliansens besatthet av att få igenom högerpolitik kommer ändå någon gång i framtiden leda till att Sverigedemokraterna släpps in till förhandling. Och det kommer att straffa sig. Det är då det ljusnar. Det är då det vänder. För om det är något det här valresultatet visat, så är det ändå att en stor majoritet av svenska folket inte vill ha Sverigedemokraternas politik.

Vad är ditt råd till den som känner att den bara måste göra någonting?
– När jag är ledsen eller arg eller vad jag nu än känner gällande det politiska läget, då sms:ar jag någon vän, en klok person. Någon som jag vet fattar vad jag menar och som tar samma saker på allvar som jag själv gör, men som också är en person som jag kan skratta tillsammans med. Så mitt råd är väl typ, att prata med andra. Ventilera dina tankar med och lyssna på de som du känner och som du vet är kloka. För all del, debattera med de oliktänkande. Men ha folk omkring dig som tänker som du och som du kan prata med. Det är också i samtalet med varandra som vi blir än mer kompetenta, och får energi att göra allt vi annars kanske inte hade orkat.