Opinion

Hur förbjuder man nazism?

Var drar man gränsen? Skall vi säga att Nordiska Motståndsrörelsen förbjuds? Betyder det att Sverigedemokraterna får vara? Foto: Pontus Lundahl/TT.

Vedervärdiga rörelser som har mord, hat och hot på sina samveten har befunnit sig ute i den politiska öknen – men nu gör de comeback. Hur ska vi tackla det?

Opinion

Det har förekommit förslag om att förbjuda nynazistiska rörelser. Det är förståeligt. De är vedervärdiga rörelser som lämnat berg av lik efter sig i det förflutna och än i dag har de mord, mordhot och misshandel av meningsmotståndare som en självklar del av sin politiska verktygslåda.
Och nu paraderar de igen.
Men man behöver hejda sig ett tag och grunna över hur det skall lösas. Problemet är att nynazister och högerpopulister inte bara är en motbjudande fiende utan också en intelligent och anpassningsbar.

Man kanske inte vill tro det men det finns exempel:
Under en kurs i medierätt berörde en del förbudet mot hets mot folkgrupp. Docenten visade upp en tjock bunt rasistiska tidningar och pamfletter. En stadig bunt med hat och hets mot misshagliga folkgrupper. Men inget, absolut inget i den högen var åtalbart enligt paragraferna om hets mot folkgrupp. Docenten förklarade att männen bakom de här skrifterna hela tiden höll noggrann koll på lagarnas gränsstolpar stod och höll sig precis utanför det åtalbara området eller i gråzonen och fortsatte med sin hets mot folkgrupper.
De har visat sig mycket fingerfärdiga när det gäller att bryta mot lagens anda men hålla sig till dess bokstav.

Försöker vi förbjuda nynazistiska partier riskerar vi att se samma sak upprepa sig. Att de kringgår förbudet. Ett förbud måste inkludera definitioner av vad nazism är för något, vad som ska förbjudas. Man kan vara säker på att de definitionerna kommer att studeras under lupp på jakt efter kryphål. Hur förbjuder man till exempel Nordiska Motståndsrörelsen? Förbjuder vi namnet och partisymbolen? Båda kan bytas ut och sedan är det bara att börja om igen.

Nazisterna har visat sig mycket fingerfärdiga när det gäller att bryta mot lagens anda men hålla sig till dess bokstav

Faktum är att Hitlers nazistparti var förbjudet av den tyska Weimarrepubliken i flera år efter det misslyckade kuppförsöket 1923. Nazisterna bytte bara namn ett tag, kallade sig för Deutsche Partei. De gömde undan hakkorsen. Brunskjortorna byttes mot vita tills stormen blåst över.

Och var drar man gränsen? Skall vi säga att Nordiska Motståndsrörelsen förbjuds? Betyder det att Sverigedemokraterna får vara? Och kan inte det uppfattas som att SD eller Alternativ för Sverige därmed är ”godkänt” och ”respektabelt”? Lita på att de själva kommer att hävda det.

Att förbjuda högerpopulistiska rörelser kan med andra ord visa sig ineffektivt och riskerar dessutom att skapa ett farligt prejudikat i svensk politik.
Vill man verka inom ramen för ett rättssamhälle, och det vill vi alla, så har vi nu ett stort problem: det kanske inte finns någon ”quick fix” i form av ett förbud.
Så vad kan göras?

Kanske skulle vi behöva tänka grundligt och väl över hur det kommer sig att en politisk rörelse som i decennier befunnit sig ute i den politiska öknen har blivit högsta mode samtidigt som förtroendet för de etablerade partierna i många fall körts i botten. Är detta samhällsklimat hugget i sten eller är det något vi kan göra något åt?

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • nazism

Opinion