Min vän J. är också en halvtaskig frilansskribent, som sällan eller aldrig får några artiklar sålda. Och sitt största scoop fick han varken ära eller pengar för. Det var nämligen J. som satte stopp för Jan Nyberg.
Under de sista månaderna av folkomröstningskampanjen fanns en hemsida på nätet som hette ”Nej till euron”. Den återfanns på flera adresser; www.nejtilleuron.se, www.nejtilleuron.nu, www.nejtilleuron.net och www.nejtilleuron.info.
Den var ambitiöst gjord. Upphovsmannen Jan Nyberg presenterades utförligt med bild och meritförteckning. Hans argument för ett nej var av typen att euron gav eksem och att fransmän var otrevliga. Nyberg drog sig inte för rasistiska påståenden och länkade även till Sverigedemokraterna.
– Det är säkert en bluff. Han är med på för många ställen för att vara en vanlig knäppskalle, tyckte J.
Jan Nyberg förekom nämligen i otaliga debattforum på internet, där han förde fram sina fåniga argument och gjorde reklam för sin sida. Alltid följd av arga motinlägg som tyckte att Jan Nybergs rasistpropaganda visade hur dumma nej-sägarna var.
– Men det är väl inte så svårt att ta reda på, sa jag. Kolla bara vem som administrerar domänen www.nejtilleuron.se.
– Det har jag redan gjort. Det är något anonymt webbhotell i Göteborg, som i sin tur hyr ut den. Vem som egentligen driver den går inte att få reda på.
På många ställen gjordes reklam för Nej till euron, inte minst av skade-
glada ja-sägare. Även en ansedd sida som Löntagarnas Europaportal länkade till den. Historien är för lång för att berättas i sin helhet. Men gör en vanlig sökning på nätet på ”nejtilleuron” så får ni se. Mycket ligger kvar.
Det var mer tur än skicklighet att J. lyckades mörda Jan Nyberg. När han gjorde en nätsökning på ordet ”www.nejtilleuron.se”, lyckades han komma in i ett dokument på företaget Nic-se:s hemsida. Det är Nic-se som registrerar alla svenska domäner som slutar på -.se. Där kunde man läsa vilka som ursprungligen registrerat domänen. Det var inte någon Jan Nyberg, utan ett företag som hette Mahir.
På företagets egen hemsida framgick att Mahir var ett pr-bolag i Stockholm som specialiserade sig på kampanjsajter. Och den ene av företagets två grundare, Fredrik Pallin, hade varit pressekreterare på Ja till Europa. J. försökte meddela världen, via diverse debatthemsidor, men det var nästan ingen som trodde på honom. Men några som läst hans inlägg forskade vidare. Någon kollade upp de biografiska uppgifter om Jan Nyberg som stod angivna på Nej till euron-sidan. Enligt folkbokföringen fanns det inte ens någon person med det namnet och det födelsedatumet. Euromotståndaren Jan Nyberg existerade inte. Men hans bluffsajt fortsatte att dra röster från nej-sidan. Och det var bara veckor kvar till folkomröstningen. Till slut nappade reklam- och mediatidskriften Resumé och slog upp saken stort både i nätupplagan och på förstasidan av papperstidningen: ”Ja-sidan bakom falsk nej-sajt” (4 september). Vem som tipsade dem är oklart. Resumé hade grävt vidare och bland annat hittat att Mahirs vd Carl-Fredrik Sammeli arbetade på konsultbasis för Sverige i Europa. Några timmar senare skrev Expressen en notis ”Falsk hemsida förlöjligar nej-sägarna”. Då stängdes www.nejtilleuron.se ner. Mahir förnekade omedelbart all kännedom. Detta företag med sina tydliga kopplingar till ja-sidan, påstod sig bara ha lämnat vidare domänen till någon okänd konstnär, som tog på sig ansvaret för att ha uppfunnit Jan Nyberg. Det var det ingen som trodde på. Och senare samma dag gjorde Resumé en uppföljning där det bland annat framgick att Mahir planerat Jan Nyberg och Nej till euron långt i förväg. Mahir fick skämmas, men det påverkade inte ja-sidan nämnvärt. Bluffsidan kunde ju aldrig kopplas till den officiella ja-kampanjen.
Men huvudsaken var att sidan stängts ner och att Jan Nyberg var död. Ett par tusen röster räddade! Och det var tur att min vän vann till slut. Annars hade han väl han blivit rättshaverist och ältat Jan Nyberg i årtionden.
J. ringde faktiskt häromveckan. Han var upprörd.
– Vet du varför alla affärer har mejerivarorna längst bak? Det är för att nästan alla köper mjölk. Och då måste man gå igenom hela affären. Och då köper man en massa annan skit! Det är en konspiration!
– Ge dig nu, sa jag. Du tog kål på Jan Nyberg. Det får räcka för ett par år framöver.