De politiska oroligheterna i Nicaragua har nu pågått i snart två månader. Sedan den 18 april har över 130 människor dött och närmare 1 000 skadats i de våldsamma demonstrationerna. Flera hundra personer har gripits. Också journalister har skadats och dödats. Demokratiaktivister vittnar om risken för att våldet ska eskalera ytterligare.
Protesterna kommer som ett svar på regeringens socialpolitiska reform med planer på ett nytt pensionssystem med höjda avgifter och sänkta pensioner. Men demonstranterna visar också missnöje mot den politiska maktkoncentrationen, korruptionen och landets ekonomiska svårigheter. Många lever i fattigdom samtidigt som makteliten har enorma förmögenheter. Pensionsförslaget har dragits tillbaka efter de våldsamma protesterna, men mycket lite görs för att dämpa oroligheterna. I stället har polisen skjutit med både tårgas och skarp ammunition, och militär har satts in mot demonstranterna.
De som gav sitt stöd till den Sandinistiska revolutionen 1979 har svårt att känna igen sig i dagens Nicaragua. Det arbete för ett rättvist samhälle som gjordes då, med bland annat läs- och skrivprogram och bra sjukvård för alla, kom en bit på vägen trots krigföring från Contras och USA. Men i dag är det Nicaraguas president Daniel Ortega och regeringen som står för en auktoritär politik. Ortega har inte bara ändrat konstitutionen så att han ska kunna bli omvald hur många gånger som helst, han har även undergrävt demokratiska processer till fördel för maktkoncentrationen kring sig själv och sin egen familj. Den regering som Ortega i dag företräder har gjort sig kända för en högerorienterad ekonomisk politik, korruption och brott mot de mänskliga rättigheterna. Ortega har också kritiserats hårt för sin fientliga linje mot oppositionella medier och för att slå ner på yttrandefriheten. Enskilda journalister så väl som hela redaktioner har utsatts för attacker, trakasserier och till och med regelrätta attentat, utan att myndigheterna agerat. Mycket tyder tvärt om på att regeringsmedlemmar är direkt inblandade. Också andra organisationer har drabbats hårt.
Amnesty International berättar i rapporten Shoot to kill, Nicaraguas strategy to repress protest 2018 om hur nicaraguanska myndigheter gjort sig skyldiga till såväl överdrivet våld som utomrättsliga avrättningar och kontroll av medierna. De har även använt sig av regeringstrogna väpnade grupper för att stoppa de pågående demonstrationerna.
Sverige har tidigare varit engagerat i Nicaragua, med både bistånd och ambassad. Nu finns endast mindre organisationer på plats. Vårt engagemang behöver öka så att befolkningen känner att omvärlden bryr sig. Sverige måste agera tydligt inom FN för att stoppa våldsamheterna och värna de mänskliga rättigheterna. För Vänsterpartiet är kampen för demokrati och mänskliga rättigheter global. Det tummar vi aldrig på, oavsett vilken regering som begår kränkningarna.