Kultur

Krönika

I livsstilens namn

Kultur

Nu verkar det som att det är finito och goodbye med oss och oavsett vems fel det är LÄS mitt så är det tomt här utan dig. När göken gol i dalen så ropar den kocko. Kocko. Kockokockoko.
Alla mina blommor har vissnat och då menar jag inte symboliskt. De är helt döda alltså. Jag måste köpa nya eller ta skott från nån. En syster säger att det viktigaste i livskrisens namn, är att sminka sig och vara snygg. Jag tror att det viktigaste är att ha en livsstil. Hur ska jag annars klara mig på marknaderna? Äktenskapsmarknaderna, jobbtorgen och de öppna marknaderna. Bostadsmarknaderna och internetaktionerna. Livsstilen är viktig. För den signalerar vad du vill. Vart du är på väg? Mot doftljusen och tulpankrispet. Mot det rena. Mot bubbel. Mot linssoppa och rostad auberginekräm. Mot getosten. Mot maraton och vasalopp. Det räcker inte att säga mot politiken eller söderut. Det duger liksom inte. Du är vad du äter och var du bor. Du är dina skor och din frisyr. Du är allt det där. Du är en liten vara bland många. Välj stig och inriktning liksom.
• Mot den rostade grönkålen.
Jag annonserar ut mig själv på blocket eller tradera.
Skriver en liten beskrivning. Typ: nyfiken, intresserad, högt i tak, lätt till skratt och gråt. Renoveringsobjekt för den händige eller nåt i den stilen. Vad ska man göra?
Jag orkar inte rosta så mycket grönkål för tillfället.
Kanske väljer jag ett annat spår? Kanske flyttar jag till en jordkula eller bygger en svetthydda. Jag skaffar dreads och gör en drömfångare, jag kan göra fina drömfångare faktiskt, sparsmakade men ändå fungerande. Nästan som inredning. Jag kanske ska klättra upp på ett berg och tänka nya tankar eller börja köra taxi? Basta mer? Vinterbada? Laga starkare mat? ”Älskar stark mat”.

Jag jobbar mycket med barn på olika sätt, i olika delar AV Stockholm. Vi pratar ganska mycket om olika grejer. Sitter och snackar medan vi gör det där andra som vi egentligen träffas och gör. En del har segelbåtar och reser till USA då och då. En del önskar sig mest av allt ett eget rum. En del är helt tysta. Någons favoritmat är sushi och någon annans är potatismos. Utan att hålla på för mycket och babbla om orättvisor och sådär så kan man sammanfatta situationen ungefär som att: barn har det olika. De växer upp i olika världar med olika sanningar och olika verkligheter. De har olika livsstilar fast de inte ens vet vad livstilar är eller har valt nån.
Äh jag vill bara ha flaxande badrockar och spela bandy med gamla apelsiner känner jag.
• Mot Loranga.

    Kultur