Att sitta inlåst på förvar och vänta på sin egen utvisning innebär i normalfallet alltid oro. Men när en allmänfarlig smitta sprider sig i samhället och polisen menar att utvisningar ska fortsätta så gott det går, vittnar förvarstagna om att de är rädda för sina liv.
I mitten av april dog en man i 60-års åldern av covid-19. Han väntade på sin utvisning och var tidigare intagen på Migrationsverkets förvar i Märsta sedan den 3 mars. Han bekräftades vara smittad den 18 mars, men hur han blev det är enligt Migrationsverket okänt, eftersom intagna är förbjudna att lämna byggnaden. Efter konstaterad smitta släpptes mannen från förvaret, men valde själv att stanna kvar tills han fördes med ambulans till sjukhus den 23 mars, där han avled den 14 april. Mannens död har skapat en stor oro och rädsla på landets förvar.
– Alla blir galna, vi vet inte vad vi ska göra. Vi vet ingenting. De hämtar in folk men kollar inte dem innan de kommer in, berättar Adam, som vill vara anonym, för Flamman.
Adam är förvarstagen på Migrationsverkets anstalt i Flen. Han deltog i en hungerstrejk som utbröt på flera av landets förvar efter att den tidigare förvarstagna 60-åringen avlidit, men som sedan några dagar tillbaka är avblåst. De strejkande krävde att bli släppta med anmälningsplikt så länge coronapandemin pågick.
Förvaren är, liksom fängelser och andra anstalter, platser där många personer rör sig på begränsade ytor, delar kök, datorsalar och andra gemensamma utrymmen. Däremot går personalen in och ut ur byggnaden. Det är med andra ord platser där smitta riskerar att spridas snabbt.
– Om det är större avstånd klarar man sig. Men här är det trångt. Om en person får det kommer alla få det, fortsätter Adam, som suttit i förvar sedan den 26 januari.
Han menar att det är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, att den som inte begått ett brott har rätt att vara fri, och särskilt i en tid där en allmänfarlig smitta sprider sig i samhället.
– Det här är den sämsta platsen. Man kan inte sätta in människor på sånna här platser. Det är så tufft, och luften är dålig. De öppnar gården i en timme, men det räcker inte, säger Adam.
Migrationsverket har satt in vissa åtgärder för att begränsa smittan. Bland annat har ett besöksförbud för privata besök och frivilligorganisationer införts och antalet platser på förvaren har minskats, så att vissa förvarsintagna har släppts tillfälligt fria. Men flera av dem, bland annat Adam, berättar om att det ändå kommer in nya till förvaren, och personalen som arbetar testas i dagsläget inte. Några av de intagna har släppts för att minska antalet intagna på anstalterna, men enligt Adam handlar det på förvaret i Flen bara om ett fåtal. Från hans avdelning har ingen släppts fri, och oron över corona och att sitta inlåst har skapat en ohållbar situation.
– Det blir värre varje dag. Och vi vet inte varför vi sitter här. Vi är inte kriminella, säger han.
Asylsökande som fått avslag är förbjudna att lämna förvaren. De har en liten rastgård, och får röra sig fritt inne i byggnaden. Knapphändig information är enligt rapporter vardag för många som lever i förvaren. En tillvaro som redan från början präglades av oro och osäkerhet, har enligt Adam blivit allt värre sedan pandemins utbrott.
– Det är bara min kropp som promenerar här, mina fantasier har försvunnit. Livet betyder ingenting här inne, säger han.
Rapporter från förvaren runtom i landet vittnar om en hjälplöshet och rädsla för smitta. Det tror FARR, Flyktinggruppernas riksråd, handlar om att Migrationsverket delvis misslyckats med tillräknelig information under coronapandemins utbredning.
– Vi får höra en mängd historier om att man känner sig väldigt otrygg. Vi vet att människor är livrädda i förvaren på grund av corona, och som förvarstagen får man inte stöd i den känslan, man får klara sig själv med sina tankar. Det är helt bedrövligt, säger Sara Edvardson Ehrnborg, ordförande i FARR.
Alla blir galna, vi vet inte vad vi ska göra. Vi vet ingenting. De hämtar in folk och kollar inte dem som kommer in
En enkät som de skickat ut till förvarstagna har förstärkt oron kring att informationen till förvarstagna är otillräcklig. Trots att Migrationsverket gått ut med att de kontinuerligt informerar är enligt Sara Edvardson Ehrnborg verkligheten en annan.
– Man får information, men den förklaras inte, och då har vi ett problem. Och jag tror att det handlar om att man måste göra saker och ting begripliga när man är i en sån här situation. För människor är så stressade att de har svårt att ta in informationen annars, säger hon.
FARR som vanligtvis arbetar för att förvaren inte ska användas utan att polisen först prövat att ställa personen under uppsikt och att alla utvisningar ska stoppas, utreder under pandemin möjliga alternativ för att säkerställa trygghet för förvarstagna och människor som fått avslag på sin asylansökan. Bland annat vill de se att myndigheter tar ansvar för dem som tillfälligt släpps ut ur förvaren för att minska antalet intagna, så att de inte blir hemlösa. Sara Edvardson Ehrnborg berättar om att de har kontakt med förvarstagna som inte vet var de skulle ta vägen utanför förvaret.
– Om man bromsar in utvisningar och släpper folk måste de förvarstagna få ett alternativ. Då behöver man hjälp och en säng att sova i. Folk ska inte bli hemlösa.
FARR driver frågan om inhibition, vilket innebär att verkställigheten av en dom från migrationsdomstolen skulle skjutas upp och utvisningen stoppas under pandemin. Men Sara Edvardson Ehrnborg vill också se en tydlighet från ansvariga politiker och myndigheter.
– Det behövs ett statement. Världen är stängd, då kan inte Sverige hålla på och utvisa. Man måste ha lite ryggrad och rak hållning. Det är inte svårt att säga ”vi kan inte utvisa”, men man gör det inte. Det är fegt, säger hon.
För politiker har lyst med sin frånvaro i fråga om förvaren under coronapandemin, och en tydlig linje har det inte riktigt varit tal om. I början på april rapporterade flera medier att utvisningarna stoppas av corona – bland annat har Afghanistan stängt gränserna för icke-frivilliga inresor – och att Migrationsverket släppt förvarstagna. Men samtidigt visar polisens siffror att antalet genomförda verkställigheter, alltså av- och utvisningar, under mars månad var nästan lika höga som tidigare månader.
Utvisningarna har dock under april enligt polisen minskat drastiskt, men nu handlar det enligt dem om att hitta andra alternativ när det kommersiella flygandet ligger nere, och gränser och ambassader är stängda. Den 21 april skrev polisen i ett pressmeddelande att de eftersträvar att utvisningarna ska fortsätta så gott det går. För att göra det chartrar de hela plan, i månadsskiftet mars-april skickades bland annat två plan till Georgien respektive Armenien med personer som fått avslag på sin asylansökan.
Men exakta siffror och besked är i dagsläget svåra att få.
– Majoriteten av dem som släppts ut ur förvar är polisärenden. Det går inte att säga exakt hur många som tagits ur förvar på grund av minskningen av antalet platser eftersom det alltid görs en individuell bedömning, skriver Pierre Karatzian på Migrationsverkets presstjänst i ett mail.
Migrationsverket menar att de gör vad de kan utifrån situationen som råder. De tillbakavisar kritiken som berör bristande åtgärder och hänvisar till att de minskat antalet platser på förvaren, från ett tak på 519 till 300 personer, infört isolation av dem med symptom, besöksstopp, portionsförpackad mat och extra städning.
– Migrationsverket följer utvecklingen tillsammans med rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten och ser kontinuerligt över om fler justeringar behövs för att minska risken för smittspridning i verksamheten. Personalen är just nu extra vaksamma och tar kontakt med sjukvården även vid lättare symptom. Den samlade bilden är just nu att vi har god beredskap och att situationen är hanterbar, skriver de som svar.
Den utbredda oron och rädslan på förvaren i Sverige som så väl Adam som FARR vittnar om tror Migrationsverket också har att göra med den utsatta situation som präglar tillvaron för den som väntar på sin egen utvisning. Därför menar de att möjligheterna att åtgärda oron är begränsade, men att de har personal som är vana vid att hantera den typen av situationer.
– Det finns personal på förvaren tillgängliga för samtal dygnet runt och det finns information om covid-19 tillgänglig på flera språk. De förvarstagna kan träffa sjukskötarna inne på förvaren och har tillgång till sjukvård vid behov, utöver de åtgärder som redan har vidtagits för att förhindra smittspridning i förvaren, skriver Pierre Karatzian.
