Opinion

Israel i gråzonen för folkmord

Kan man tala om folkmord när det gäller staten Israels politik gentemot palestinierna?

Opinion

Somliga avfärdar tanken häftigt. Exempelvis rasade den svenske läkaren Zvi Wirschubsky i en debattartikel från 2002 mot ”denna fullständigt vanvettiga anklagelse”.
Han jämförde med Rwanda, med Kambodja och liknande. DÄR, verkade Wischubsky mena, har man RIKTIGA folkmord. Under Israels angrepp mot Gaza 2009 dödades exempelvis ”bara” cirka 1 400 palestinier, och vid angreppet 2014 1 939.
Det är väl inte så farligt?
Tankegången är att ju fler döda desto enklare blir skuldfrågan, och tvärtom.
Det kan vara värt att påminna om att ”folkmord” enligt FN:s definition inte enbart behöver innebära att människor öppet massakreras på löpande band. Folkmord kan också innebära att man medvetet skapar omöjliga levnadsförhållanden för en grupp människor eller att man tillfogar dem ”svår kroppslig och själslig skada”.

Anklagelsen för folkmord är allvarlig och får inte användas i tid och otid. Man borde vänta med den här också. Däremot kan man säga att den israeliska politiken befinner sig i en folkrättslig gråzon. I synnerhet med den pågående blockaden av Gaza kryper farligt nära definitionen av folkmord genom att skapa omöjliga levnadsförhållanden.
Man kan också säga att det finns rörelser i Israel med planer som överskrider alla hämningar. Det handlar om personer och rörelser i den absoluta toppen av det israeliska samhället. Dit hör Benjamin Netanyahu själv som lyckades klara sig från hotande valnederlag genom en valspurt späckad av rasism och löften om att det aldrig ska få uppstå en palestinsk stat. Det kommer från utrikesminister Avigdor Lieberman talade om att när det gällde israeliska araber som betraktades som ”illojala” så måste man ”…lyfta en yxa och halshugga dem…”

Vi har också den israeliske historikern Benny Morris, berömd för sin forskning om den etniska rensningen av den palestinska befolkningen vid Israels uppkomst 1947-1949.
Det var inget Benny Morris beklagar. Det olyckliga var snarast att en del palestinsk befolkning blivit kvar. I en intervju förklarade Morris också att det var hans förhoppning att man i framtiden skulle kunna ”rätta till” det misstaget.
Parlamentsledamoten Ayelet Shaked förkunnade att man borde förklara krig mot den palestinska befolkningen, ”…inklusive dess åldringar, dess kvinnor dess städer, dess byar, dess egendomar och infrastruktur”.
Många, inklusive ockupationskritiska israeler, misstänker starkt att människor som Lieberman, Morris, och Shaked helt enkelt säger öppet vad många andra i den israeliska ledningen innerst inne tänker.
Pågående folkmord i Palestina? Troligen inte.
Finns risken för att den israeliska ockupationen en dag urartar dit?
Ja.

    Opinion