Utrikes 21 mars, 2020

Jakten på virusens ursprung

Forskare söker efter coronavirusets ursprung bland fladdermöss och myrkottar. Men den verkliga orsaken hittar man någon helt annanstans: i vår egen miljöförstöring.

Det hade kunnat vara en myrkott. Eller en fladdermus. Eller, som en nu vederlagd teori gör gällande, en orm. Kapplöpningen för att identifiera det djur som spridit Covid-19, som nu har lett till att över 150 miljoner människor sitter i karantän och bakom cordons sanitaires, har inletts. Virusets ursprung i djurriket är ett kritiskt mysterium som måste lösas. Men spekulationer om vilket vilddjur som var den första bäraren av viruset skymmer en mer grundläggande källa till vår sårbarhet för pandemier: den allt snabbare förstörelsen av djurhabitat.

Sedan 1940 har hundratals sjukdomsalstrande mikrober dykt upp eller återuppstått i områden där de aldrig funnits tidigare. Bland dem finns HIV, ebola i Västafrika, zika på de amerikanska kontinenterna och en uppsjö nya coronavirus. 60 procent av dem har sitt ursprung i djurkroppar. Några kommer från husdjur och boskap. De flesta, över två tredjedelar, kommer från vilddjur.

Men det är inte vilddjurens fel. Till skillnad från vad artiklar som illustreras med djur som ”källan” till dödliga utbrott (1) låter antyda är vilddjur inte särskilt fulla av dödliga mikrober som kan infektera oss. I själva verket lever de flesta av dessa mikrober i deras kroppar utan att orsaka någon skada. Problemet är att skogsskövlingen och utbredningen av städer och industrier skapar möjligheter för djurmikrober att anpassa sig till den mänskliga kroppen.

Habitatförstörelse hotar att utrota ett stort antal vilda arter (2), inklusive de medicinska växter och djur som vi har varit historiskt beroende av för våra farmakopéer (medicinska receptsamlingar). Det tvingar också de vilda arter som kämpar för sin överlevnad att trängas på mindre habitatområden, vilket ökar sannolikheten att de kommer i regelbunden och intim kontakt med de mänskliga bosättningar som tränger in i deras fragmenterade habitat. Det är detta slags kontakt som gör det möjligt för mikroberna som lever i deras kroppar att ta sig över till våra och därmed förvandla sig från harm­lösa djurmikrober till dödliga mänskliga patogener.

För att stilla vår kött­ätande arts aptiter har vi skövlat ett område ungefär lika stort som den afrikanska kontinenten för djur­uppfödning. Några av dessa djur säljs sedan vidare via illegal vild­djurshandel eller till marknader för levande djur (wet markets)

Ta ebola till exempel. Enligt en studie från 2017 är sannolikheten för ebola-utbrott, som har kopplats till olika fladdermusarter, mycket högre i regioner i Central- och Västafrika där skogsskövling nyligen har ägt rum. Skövlingen av fladdermössens skog tvingar dem att i stället slå sig ned i träd i trädgårdar och på bondgårdar, vilket ökar sannolikheten för att en människa till exempel råkar ta ett bett av en frukt som är täckt av fladdermussaliv eller jagar och slaktar en fladdermus och därmed utsätter sig för mikroberna som finns i fladder­musens vävnader. Sådana möten gör det möjligt för en grupp virus som bärs av fladdermöss – ebola, Nipah och Marburg för att nämna några – att ta sig in i mänskliga populationer. När sådana så kallade ”spillover”-händelser äger rum tillräckligt ofta kan djurmikroberna anpassa sig till våra kroppar och utvecklas till mänskliga patogener.

Myggburna sjukdomsutbrott har på samma sätt kopplats till skogsavverkning (3), även om det beror mindre på förstörelse än på habitatens förvandling. Med träden försvinner lövtäcken och rötter vilket gör att vatten och sediment rinner snabbare över skogsmarken som numera är exponerad för solljus. Malariabärande myggor för­ökar sig i de solbelysta vattenpölarna. En studie i tolv länder fann att myggarter som bär mänskliga patogener är dubbelt så vanliga i skövlade områden än i intakta skogsområden.

Habitatförstörelse gör också att storleken på vissa arters population påverkas på sätt som kan öka sannolikheten att en patogen sprids. West Nile-­viruset, som kommer från flyttfåglar, är ett exempel. Då de drabbats av både habitatförstörelse och andra hot har fågelpopulationerna i Nordamerika krympt med över 25 procent de senaste 50 åren (4). Men alla arter krymper inte med samma hastighet; så kallade specialistfåglar, såsom hackspettar och rallfåglar, har drabbats hårdare än ”generalister” såsom rödhakar och kråkor. Det gör att förekomsten av West Nile-viruset ökar eftersom rödhakar och kråkor är goda bärare av viruset, medan hackspettar och rallfåglar är sämre. Sannolikheten att en mygga biter en fågel med west nile-viruset, och sedan en människa, ökar(5).

På samma sätt ökar expansionen av förorterna i nordöstra USA:s skogar risken för fästingburna sjukdomar, då den driver iväg djur som pungråttor, som bidrar till att hålla fästingpopulationerna i schack, samtidigt som de förbättrar förhållandena för djur som inte gör det, såsom hjort och vitfotad hjortråtta. Den fästingburna borreliainfektionen uppstod i USA först 1975. De senaste 20 åren har sju nya fästingburna patogener uppstått (6).

Det är inte bara habitatförstörelse som ökar risken för att nya sjuk­domar uppstår, utan också det som vi ersätter vilda habitat med. För att stilla vår köttätande arts aptiter har vi skövlat ett område ungefär lika stort som den afrikanska kontinenten (7) för djuruppfödning. Några av dessa djur säljs sedan vidare via illegal vilddjurshandel eller till marknader för levande djur (wet markets). Där sätts djur som i det vilda sällan skulle komma i kontakt med varandra i burar bredvid varandra, vilket gör det möjligt för mikrober att ta sig från en art till en annan. Det var en sådan process som gav upphov till det coronavirus som orsakade Sars-epidemin 2002–2003 och möjligen även det nya coronavirus som hemsöker oss i dag.

Men mycket fler djur föds upp på industriella gårdar där hundratusentals djur väntar på att slaktas, tätt sammanpackade så att mikroberna ges stora möjligheter att förvandlas till dödliga patogener. Fågelinfluensans virus till exempel, som uppstår i vilda vattenfåglars kroppar, härjar bland sammanpackade kycklingar på industriella gårdar där de muterar och blir ännu farligare. Det är en process som är så regelbunden att den går att återupprepa i laboratorier. En stam som kallas H5N1 och som kan infektera människor dödar över hälften av de smittade. För att kontrollera utbredningen av en annan stam som nådde Nordamerika 2014 tvingades man slakta tiotals miljoner fjäderfän (8).

Till skillnad från vad artiklar som illustreras med djur som ”källan” till dödliga utbrott låter antyda är vilddjur inte särskilt fulla av dödliga mikrober som kan infektera oss

De berg av exkrement som produceras av våra boskap ger ytterligare möjligheter för djurmikrober att spilla över i den mänskliga befolkningen. Eftersom djuravskrädet är mycket mer omfångsrikt än vad den brukade jorden klarar av att absorbera som gödsel samlas det på många platser i otätade dypölar, så kallade ”gödsellaguner”. Mikroben Escherichia coli, som producerar ett så kallat Shiga-toxin och som lever harmlöst i inälvorna på all boskap på amerikansk mark, frodas i sådana avfallspölar (9). I människor utlöser den blodig diarré och feber och kan även leda till akut njursvikt. Eftersom boskapsavföring så ofta tar sig in i vårt vatten och vår föda smittas 90 000 amerikaner om året.

Denna förvandlingsprocess av djurmikrober till mänskliga patogener går allt snabbare i dag, men den är inte ny. Den började med den neolitiska revolutionen, när vi först röjde vildjurshabitat för att odla grödor och tämjde vilda djur till boskap. De ”dödliga gåvor” som vi fick från våra ”djurvänner”, som Jared Diamond har formulerat det, inkluderar mässlingen och tuberkulos från kor, kikhosta från grisar, och influensa från ankor. Det fortsatte under den koloniala eran. Belgiska kolonisatörer i Kongo byggde de järnvägar och städer som möjliggjorde för ett lentivirus som finns i makaker att förädla sin anpassningsförmåga till den mänskliga kroppen. Brittiska kolonisatörer i Bangladesh högg ned mangroveskogen i Sundarbans våtmarker för att anlägga risodlingar, och utsatte därmed människor för vattenburna bakterier i våtmarkernas bräckta vatten. De pandemier som dessa koloniala intrång gav upphov till plågar oss fortfarande i dag. Makakernas lentivirus utvecklades till HIV. Den vattenburna bakterien i Sundarbans, nu känd som kolera, har lett till sju pandemier hittills, den senaste i Haiti.

De goda nyheterna är att eftersom vi inte är passiva offer för djurmikrober som invaderar våra kroppar, utan fullt bemyndigade aktörer som förvandlar harmlösa mikrober till pandemiska patogener, finns det mycket vi kan göra för att minska risken att dessa sjukdomsalstrande mikrober alls uppstår. Vi kan skydda vilda habitat så att djurmikrober stannar i deras kroppar och inte tar sig in i våra, vilket bland annat rörelsen One Health propagerar för (10).

Vi kan aktivt övervaka platser där djurmikrober har störst sannolikhet att förvandlas till mänskliga patogener, och försöka eliminera dem som visar tecken på att anpassa sig till den mänskliga kroppen innan de utlöser epidemier. Det är precis vad vetenskapsmän med anslag från USA:s biståndsorganisation USAID:s Predict-­program har gjort. De har identifierat över 900 nya virus världen över som har uppstått som ett resultat av att det mänskliga fotavtrycket har fortsatt växa över planeten, inklusive nya stammar av Sars-liknande corona­virus (11).

I dag är nästa pandemi över oss. Men det beror inte bara på det nya coronaviruset. Trump-­administrationens befriande av fossilindustrin och andra industrier från miljöregleringar kommer att skynda på habitatförstörelsen som gör att djurmikrober tar sig in i mänskliga kroppar. Samtidigt reducerar regeringen våra möjligheter att identifiera nästa ”spillover”-mikrob och att kontrollera den när den börjar spridas. Regeringen beslutade att lägga ned Predict-programmet i oktober. Vissa ämbetsmän ska enligt uppgift ha känt sig ”obekväma med att stödja banbrytande forskning.” I början av februari föreslog regeringen även att skära ned bidragen till Världshälso­organisationen (WHO) med 53 procent.

Epidemiologen Larry Brilliant sade en gång att ”utbrott är ofrånkomliga, men inte pandemier.” Men pandemier kommer att fortsätta att drabba oss om vi inte har viljan att förändra vår politik lika villigt som vi förändrar naturen och djurlivet runt oss. I slutänden är pandemiernas ursprung inte något mysterium. Det står inte att finna i någon taggig myrkott eller bepälsad fladdermus. Ursprunget finns i populationer av varmblodiga primater: den verkliga källan är vi.

Sonia Shah är Journalist. Författare till Pandemic: Tracking Contagions, From Cholera to Ebola and Beyond, Sarah Crichton Books, New York, 2016, och The Next Great Migration: The Beauty and Terror of Life on the Move, Bloomsbury Publishing, London, utkommer i juni 2020. Denna text publicerades först i The Nation.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique.
Översättning: Jonas Elvander.

Fotnoter


Kai Kupferschmidt, ”This bat species may be the source go the Ebola epidemic that killed more than 11,000 people in West Africa”, Science Magazine, Washington D.C. - Cambridge, 24 januari 2019.
Jonathan Watts, ”Habitat loss threatens all our futures, world leaders warned”, The Guardian, London, 17 november 2018.
Katarina Zimmer, ”Deforestation tied to changes in disease dynamics”, The Scientist, New York, 29 januari 2019.
Carl Zimmer, ”Birds are vanishing from North America”, The New York Times, 19 september 2019.
BirdLife Inernational, ”Diversity of birds buffer against West Nile virus”, Science Daily, 6 mars 2009.
”Lyme and other tick borne diseases increasing”, Centers for Disease Control and Prevention, 22 april 2019.
George Monbiot, ”There’s a population crisis all right. But probably not the one you think”, The Guardian, 19 november 2015.
”What you get when you mix chickens, China and climate change”, The New York Times, 5 februari 2016. I Frankrike nådde fågelinfluensan uppfödningarna under vintern 2015-2016, och jordbruksministern anser att en risk föreligger även denna vinter för fåglar från Polen.
Cristina Venegas-Vargas et al., ”Factors associated with Shiga toxin-producing Escherichia coli shedding by dairy and beef cattle”, Applied and Environmental Microbiology, vol. 82, nr. 16, Washington D.C., augusti, 2016.
Predict Consortium, ”One Health in action”, EcoHealth Alliance, New York, oktober 2016.
”What we’ve found”, One Health Institute.

Utrikes 10 juli, 2025

Colombia ska bli grönast i Amerika

Gustavo Petros stora projekt är att fasa ut Colombias fossilberoende. Foto: Ivan Valencia/AP.

Efter tre år vid makten är vänster-presidenten Gustavo Petro allt mer omstridd i Colombia. Trots en serie unikt radikala reformer på klimatområdet ökar kritiken även från de egna leden. Flamman möter en småländsk senator och går på punkbar för att ta tempen på världens mest klimatradikala land.

På punkbaren Jolly Roger i Bogotá-stadsdelen Chapinero ligger Mariana på golvet och sprattlar med benen medan hon skriker in i mikrofonen. Hon och de tre andra tjejerna i horror punk-bandet The Vamp är iförda läder, kedjor och fejkblod.

– Detta är en kärlekssång, säger Mariana, innan de river av sin sista låt med hamrande gitarrer och smattrande trummor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 juli, 2025

Handelsrektorn står upp för det obegripliga

Lars Strannegård menar att konsten ställer studenterna inför det obegripliga. Foto: Lisa Mattisson.

Medan konsten tappar stöd går Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i motsatt riktning. ”Vi vill bända upp våra studenters skygglappar.”

”I stället verkar Marx ha haft rätt”, står det i en debattartikel i Dagens Nyheter (7/4) om Donald Trumps attacker mot amerikanska universitet, ”allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras.”

Men orden kommer inte från någon övervintrad sextioåtta, utan från Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Har representanten för kapitalets främsta bildningsbastion gått och blivit marxist?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 juli, 2025

Butiken som växer onormalt snabbt

Normals ”anti-maskot” Unikmannen tillsammans med ett par riktigt låga priser. Foto: Liz Fällman.

På senare år har antalet Normal-butiker exploderat i Sverige. Bolagets danska vd är så pass rik att han köpt upp mer än en procent av Skottlands yta. Flamman fikar på ”Café Normal” för att förstå hemligheten bakom Danmarks minst unika butikskedja.

Anställda grät i vintras när den stammistäta second hand-affären Andra Varvet stängde igen i Högdalens centrum söder om Stockholm. Några månader senare pryder i stället vita, tecknade seriefigurer samma husknut, mot en karaktäristisk bakgrundsfärg för 2020-talets kommers: normalturkos.

Genom ett fönster tittar kedjans maskot ut – den motsträviga Unikmannen, som hatar billiga produkter. Figuren designades av filmskaparen och medgrundaren Søren Fauli, och är en spegelbild av varumärkets anti-identitet. Sverigechefen Jan Nyberg kallar honom ”en tvär, sur och bitter man”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 08 juli, 2025

Fascismen krossas inte med blommor

Ukrainare lägger blommor vid den okände soldatens monument, på 80-årsdagen av andra världskrigets slut. Foto: Evgeniy Maloletka/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag minns när kriget började. Jag studerade i Malmö, och inte långt efter att den ryska invasionen inletts fick jag ett mejl från Mikael Hertoft, dåvarande medlem i det danska vänsterpartiet Enhedslistens styrelse. Han bad mig träffa deras aktivister som ville lära sig mer om vad som hände i Ukraina.

Jag visste inte mycket om partiet, men hörde att det bildats av tre revolutionära grupper med starka åsikter – inte alltid ett gott tecken när man ska bedöma situationen i mitt hemland. Jag gick till mötet utan förväntningar. Det är något som jag aldrig ångrat.

I min region har vi ett talesätt: du lär känna dina vänner i tider av nöd. Som tiden visat har vi många kamrater i Enhedslisten, som modigt försvarat vår sak, som argumenterat, skrivit, översatt och rest till Ukraina under farliga omständigheter. De har bjudit in oss tillbaka, gett oss plattformar att tala från, främjat fackliga stödinitiativ och lyft våra frågor lokalt och i Europa. De har inte bara talat om solidaritet, utan levt den.

Ukrainas vänster har alltid haft det svårt, och kriget har inte gjort det lättare. Vårt samarbete med Enhedslisten och Alternativet, ett grönt parti i Danmark, har hjälpt oss att överleva i den förändrade miljön, prova nya metoder och nå ut till nya grupper.

En organisation som föds ur en aktivistgrupp blir ofta informell: full av överenskommelser byggda på personligt förtroende och tyst samförstånd. De krossades med kriget. Allt fler av våra aktivister eller deras närstående är i armén – ibland inkallade och bortförda på en dag. Nya medlemmar kommer, men utan politisk skolning och vägledning känner de sig ofta förvirrade.

Det har blivit svårare att föra diskussioner eller tillsammans forma vår strategi. Insatserna är höga, stämningen spänd, förväntningarna stora – men våra fysiska och mentala resurser är begränsade. Undantagstillståndet begränsar vänsterns traditionella metoder: inga större gatuprotester, kampanjer eller val.

Jag säger inte detta för att be om stöd, utan för att understryka: när kriget kommer bär du med dig varje organisatorisk svaghet du redan har. Om du kan förändra och stärka dina strukturer, gör det innan svåra tider kommer.

Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan.

Men våra interna problem bleknar i jämförelse med vad vi möter som land. Dagliga robot- och drönarattacker har blivit vardagsmat efter mer än 1 200 dagars krig. Ingen blir längre förvånad – folk scrollar bara förbi sådana nyheter. Framtiden känns oklar. Apatin sprider sig. Många drar sig undan, söker individuella sätt att överleva eller fly.

Dagens Ukraina är fullt av kontraster. Det finns otaliga exempel på innovation, genombrott, självorganisering och gräsrotsinitiativ. Men det finns också en brist på samordning som förhindrar att saker växer. Det finns främlingskap, demoralisation och skepsis – särskilt när uppoffringar används för att dölja kaos eller inkompetens.

Vår identitet och rätt att existera ifrågasätts av Ryssland. Samtidigt försöker regeringen, medierna och den liberala nationalistiska intelligentsian diktera vem som är en ”riktig” ukrainare, hur vi ska tala och vad vi ska tro på. Det är svårt att inte känna sig maktlös – och då blir osynligheten hos vänstern, som inte förutsåg, som inte förberedde sig, ett hårt slag.

I dag är vi alltför ofta beroende av engagemang utifrån för att kunna lyfta kritiska röster. I ett krigsdrabbat land är det lätt att avfärda meningsmotståndare som ”landsförrädare” eller ”Kremlagenter”. Kritik kan vara olaglig, opposition farlig.

En annan bitter lärdom av kriget är att civila alltid lider mest. Inte bara av medveten terror eller som ”sidoskada” vid jakten på militära mål, utan också därför att ingen bryr sig när de hamnar i korselden.

Underrättelser kan vara felaktiga, utrustning kan fallera, och även rester från nedskjutna drönare eller missiler faller någonstans till slut. Då blir hem eller bussar oavsiktliga mål. Och när bomberna faller och fiendesoldaterna kommer vet civila inte vad de ska göra och har ingenstans att ta vägen.

Många vägrar evakuera även när deras kvarter är halvt förstörda. Osäkerheten i att lämna känns värre – de tror inte att någon kommer ta hand om dem någon annanstans. Det är skrämmande att se.

Civilister, som sjuksköterskor på frontsjukhus och personal som håller viktig infrastruktur i gång under attacker, jobbar ofta dubbla skift men får knappt några hundra euro i månaden. Ändå förväntas de uthärda utan klagomål, för att ”krigstiden har andra prioriteringar”. Och vad skulle de annars säga, när ekonomin är i spillror och vår statsbudget är beroende av utländskt stöd?

Till och med armén består av tidigare civila – människor som inte var födda för krig, aldrig drömt om det eller övat för det. Många saknade riktig utbildning när de skickades till fronten. Många är utmattade, efter att ha stridit i tre år i underbemannade enheter utan avlösning eller permission, eftersom våra reserver inte räcker till. Brist på ammunition, ofta orsakad av politiska kriser på hög nivå runtom i världen, påverkar samtidigt deras möjligheter att överleva.

Oförbereddhet kostar – särskilt för dem som inte har något med kriget att göra. Väg detta noga. Vi är skyldiga både dem och oss själva att ta detta på allvar på förhand, inte i efterhand.

”Tvåspårsstrategin” som Enhedslisten tog fram 2023 – att kombinera militärt och diplomatiskt stöd – har visat sig klok. I dag är Ukraina tvingat att förhandla med Ryssland. Ukraina ber om eldupphör, men Ryssland visar inget intresse för något mindre än vår kapitulation och fullständiga underkastelse, och inte ens det är en garanti för att de inte kommer kräva ännu mer senare. Hade diplomati varit vår enda strategi så hade vi fallit för länge sedan.

Värst av allt är att vi fortfarande har mycket lite att sätta emot om vi blir trängda i ett hörn. Vår överlevnad beror i dag på extern finansiering för att hålla ekonomin flytande, punktlig leverans av militärt stöd, tillgång till satellitdata och kommunikationsnät som Starlink, och import av nyckelkomponenter för inhemsk produktion. Inget av detta kommer utan villkor.

Svagheten är en direkt följd av årtionden av nyliberal politik: åtstramningar, privatisering och avindustrialisering. Samma politik som många eliter i Europa fortfarande driver.

Så när ni diskuterar försvar och säkerhet – ta det på allvar. Upprepa inte våra misstag. Vi trodde inte på möjligheten till krig, varken 2014 eller 2022. Vi hoppades och manade till dialog, likt de flesta i vårt samhälle. Men kriget kom, och vi var oförberedda. De ståndpunkter vi försvarat visade sig vara oanvändbara eller till och med skadliga i det nya läget.

Fascismen kan inte krossas med öppna armar och blommor. Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan. Det kräver trovärdiga svar som kan bygga majoriteter.

Jag vet att många av er är skeptiska till EU – ofta med goda skäl. Många av dess misslyckanden har tydligt lyfts fram av Per Clausen, EU-politiker för Enhedslisten. Men ge inte upp enat europeiskt samarbete innan alla möjligheter är uttömda. Även om ni kan klara er bättre utan EU, kan ett ukrainskt medlemskap vara det enda sättet att undvika isolering.

Visst dominerar högern EU:s institutioner i dag och har inga planer på att driva en progressiv agenda. Men folkligt tryck, tillsammans med krisen i sig och de bredare hot vi alla står inför kan rubba balansen.

Etablissemanget är förvirrat och skrämt – för populister inifrån, USA och Ryssland utifrån. Även om de använder militant retorik för att behålla kontrollen – håll dem ansvariga för sina ord och tvinga dem att agera. Säkerhet handlar inte bara om pengar till vapen, även om man behöver dem. Det handlar också om robust offentlig infrastruktur och de tjänster som krävs för att bära ett försvarsarbete. Och lika viktigt är att människor är beredda att ta risker – för att det de försvarar tillhör dem själva.

Låt er inte fångas i falska motsättningar som ”välfärd mot säkerhet”. Den största omfördelningen och sociala jämlikheten skedde under kalla kriget – när militärutgifterna var betydligt högre än i dag. Eliterna gjorde eftergifter för att de kände sig hotade av inre uppror och yttre aggression. Få dem att agera i dag – inte av välvilja, den saknar de, utan av egenintresse.

Och kom ihåg att kommunistpartiernas inflytande i efterkrigstidens Europa byggde på deras roll i den väpnade kampen mot fascismen. Ännu tidigare, under feodal tid, vann skrån i Bryssel – dåtidens fackföreningar – privilegier för att deras försvar av staden var avgörande. Lärdomen består: använd krisögonblick för att organisera och kräva förändring. Diktera era villkor. Låt inte eliterna gå fria. När de behöver oss – tvinga dem att betala priset!

Läs mer

Men framför allt: gör allt i er makt för att förhindra krig. Kom samtidigt ihåg att den sämsta tiden att förbereda sig för ett krig är efter att det redan börjat. Och den sämsta tiden att försvara demokratin är efter att den fallit.

Ni har fortfarande tid. Jag hoppas att ni inte väntar.

Artikeln är en bearbetad version av ett tal vid Enhedslistens partikongress 2025.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 juli, 2025

Kanadensisk ”AI-fabrik” ska generera tusentals jobb i Strängnäs

Microsofts datacenter utanför Staffanstorp. Foto: Johan Nilsson/TT.

Svenska kommuner ställer sig i kö för att få bli hem åt techjättarnas nästa datacenter, i jakt på fler arbetstillfällen och visionen om en allt mer AI-driven framtid. Men forskarna är fortfarande skeptiska – både inför jobblöftena och resursåtgången.

– Vi är i starten av nästa tekniksprång, och Sverige borde inte hamna på efterkälken. Jag kan nog inte riktigt fantisera om vilka arbeten som kan förenklas med hjälp av AI, det är någonting jag tror kommer genereras de närmaste åren, säger kommunalrådet Anders Hambro (S).

På Gorsingeberget, tio minuter utanför Strängnäs, har en 350 000 kvadratmeter stor industritomt väntat på sin köpare sedan 2006. Nu ska grävskoporna äntligen fram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 07 juli, 2025

Gängvåldet borde inte chockera någon

Forskning visar ett starkt samband mellan våldsbrott och ojämlikhet, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Låt högern spela indignerad kring förortssprängningar och mord – vänstern har sett utvecklingen komma länge.

Det var en stadig uppläxning som Åsa Linderborg serverade på midsommarafton (Aftonbladet 19 juni): Vänstern måste prata mer om gängkriminaliteten! Högre, ilsknare! En som hörsammade ropet var Nooshi Dadgostar, som i Almedalen pratade så mycket om gängen att hon knappt hann med annat.

Linderborgs text är inte dålig. Den bottnar känslomässigt och litterärt. Problemet är bara att den inte erbjuder analys, utan bara just ilskan. Liksom Dadgostars tal liknar den snarare en trosbekännelse: om vi i vänstern bara säger ”gängkriminalitet” tillräckligt chockerat så… ja vad?

Detta upprörda tonfall har jag problem med. Man bör chockeras över brutaliteten, och över den iskalla exploateringen av barn, men utvecklingen i sig är inte chockartad. Den är helt förutsägbar.

År 2010 kom boken Jämlikhetsanden av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett ut på svenska. Den diskuterades på mängder av ABF-kvällar men verkar nu bortglömd. Boken beskriver de prydliga sambanden mellan ojämlikhet och andra samhällsproblem. Våldsbrott är enligt författarna en konsekvens av statuskamp och hypermaskulinitet, som i sin tur är ett resultat av ojämlikhet.

Under de 15 år som gått sedan utgivningen har klyftorna i Sverige vidgats dramatiskt – och följaktligen även kriminaliteten.

Högerns triumfatoriska förklaring är som bekant demografi och etnicitet, och de frossar nu i nationalistisk pseudo-psykologi. Tidigare fick man gå till antikvariaten för förlusta sig i Svensk folkkaraktär från 1944, men numera räcker det att slå på Svenska Dagbladets ledarpodd.

Om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Där kunde man nyligen (21/6) höra Muf:s Douglas Thor tala om sin nya bok. Svenskarna, får vi veta, kännetecknas av ärlighet och arbetsmoral. Invandrarna däremot behöver fostras för att ”komma ikapp i civiliseringsprocessen”. Det kan ske genom ”husförhör i Husby”, skojar han. (Och som i Svensk Folkkaraktär uppstår ofrivillig komik när han skryter om svenskarnas fina värderingar, som brukar innefatta anspråkslöshet.)

Liv Strömquist har också lyssnat (Stormens utveckling, avsnitt 317). Hon föreslår ironiskt att svenskarna kan passa på att predika arbetsmoral när invandrarna städar deras hem eller levererar hämtmat. En mer agil lösning!

Men hennes poäng är allvarlig: det handlar om ojämlikhet. Kapitalinkomster driver isär Sverige. Man blir inte rik på lön, utan på ägande. Att plugga till lärare hjälper lite, att ärva en sommarstuga hjälper mycket. Och invandrare ärver sällan sommarstugor. Infödda svenskar har det inte bättre ställt för att de jobbar hårdare, utan för att de äger mer.

Boendet tar oss till socialdemokratins svar. Från partistyrelsen föreslås nu minskad boendesegregation. Knappast hade ordet ”blandning” nämnts förrän borgerliga ledarskribenter gick upp i falsett. Per Gudmundson (GP, 7 juni) skrev att svenskarnas belåning är för hög för att klara blandade bostadsområden. En värdeminskning på några procent – som kan bli resultatet av nybyggda hyresrätter – uppfattas som ett existentiellt hot.

Detta förklarar också paradoxen mellan enkätfyndet att svenskar tillhör världens minst rasistiska länder, och forskningsfyndet att tröskeln för ”vit flykt” från områden sker redan vid runt tre procent utomeuropéer (Emma Neuman, Linnéuniversietet 2016). Svenskar har alltså inget emot att bo granne med kurder eller moldaver men har (tyvärr, tyvärr) inte råd med det.

Det är alltså inte bristande moral som är huvudorsaken till gängkriminaliteten, lika lite som rasism är huvudorsaken till segregationen. Men om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Läs mer

Den ekonomiska elitens – givetvis outtalade – kalkyl blir i så fall att sprängningar i förorten visserligen är hemskt, men inte lika hemskt som ett dramatiskt prisfall på bostäder. Gängvåldet får ses som en trist systemkostnad. Om detta måste man kunna tala utan att anklagas för att bagatellisera brottsligheten.

Högerns krav på att vara – eller åtminstone låta – ständigt indignerad är ett retoriskt gyckelspel som vi faktiskt inte måste delta i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)