Varje människa med någon form av antikapitalistisk analys är medveten om att människor producerar och konsumerar mer än vår jord mäktar med. Men vem orkar vara konsekvent i sin antikapitalism när självbilden och möjligheten att köpa sig en plats i gruppen står på spel?
När jag häromdagen var i en möbelaffär såg jag några fåtöljer som såg ut som något man snickrar ihop på slöjden i skolan. Minst 17 000 kostar en sådan fåtölj. Som visst heter Jetson. Själv kan jag inte fatta att någon får en kick av denna gräsliga stol! Utbrast faktiskt högt i affären att medelklassen (som tydligen älskar den här fåtöljen) har väldigt dålig smak.
När jag senast hade ångest klickade jag hem ett par skinnskor i guld. Egentligen var de snordyra men i min eviga jakt på de snygga men förmånliga tingen lyckades jag klicka hem skorna för mindre än halva priset. Jag tycker fortfarande att skorna är snygga men funderar på om jag verkligen äger dem.
Det som saknas i livet ersätter vi gärna med något annat. Vi fyller hålen i köttet med tingen, och inväntar lyckoruset. För min del kommer ruset numera sällan eller aldrig. Där sitter jag med min nya ägodel och en känsla av att något fattas mig, fortsätter fattas mig och alltid kommer fattas mig.
Tim Kasser, professor i psykologi, har studerat kopplingen mellan konsumtion och döden. Han konstaterar att människor som inte får sina grundläggande psykologiska behov tillfredsställda använder ägande kompensatoriskt. Bland de grundläggande psykologiska behoven finns trygghet, gemenskap och närhet, en upplevelse av att duga och slutligen känslan av att vara en äkta individ. Människor som inte har tillfredsställt dessa behov tenderar att fokusera mer på ägande och image. Dessutom är det en ond cirkel eftersom strävan efter det materiella kan göra det svårare att få de känslomässiga behoven tillfredsställda.
Vi fyller hålen i köttet med tingen
I sin forskning tittar Kasser på den kristna historien där pengar ofta använts för att köpa och sälja syndernas förlåtelse, och på klaner där att samla på sig pengar har haft ett symboliskt värde. Rikedom har utdelat social prestige och kopplats ihop med magiska krafter. En makt har uppstått som handlar om att genom bevara livet genom det materiella.
När vi konsumerar kan det alltså förstås som ett sätt distansera sig från döden. Konsumtion är magiskt. Vi lämnar jordelivet men prylarna finns kvar för att påminna eftervärlden om vår existens. På så sätt föregår döda ting själva livet. Döden äger livet, ungefär som att skorna jag köpte nog äger mig.