Det är sommar och du har semester från nåt, lite oklart från vad men du har i alla fall semester. Som vanligt när det har blivit augusti så börjar du få lite oro i kroppen. Det är hösten som knackar på. Almanackornas tid, de välordnade garderoberna och svamputflykternas tid, betala hyran i tid-tid. Dags att klippa sig tid.
Just nu verkar det som att du fantiserar om vad du skulle kunna jobba med i stället för att skaffa dig ett hederligt arbete. Busschaufför skulle ju kunna vara spännande men det är det där med delade dagar och du blir ju alltid kissnödig hela tiden, psykolog kanske är kul eller tubaspelare. Sen skärper du dig lite och läser alla annonser på platsbanken. Det finns så många jobb tänker du och ändå för få. Du tänker på alla jobb du har haft och hur de brukade ta på dig. Du saknar mest hemtjänsten och den dagliga verksamheten och minst saknar du nog det där jobbet på en bar där ägaren trodde att du stal ur kassan.
Men på alla dina jobb som brevbärare, biblioteksassistent, måltidsbiträde, diskare, projektledare, vårdbiträde, turnéledare, vikarie på förskola, bildlärare, parkeringsvakt, vindruveplockare, bokhandelsbiträde, bartender, städare, på alla de där jobben har du lärt dig saker som du aldrig glömmer. Du har träffat människor som gjort skillnad. Du har lyssnat på historier som också blivit dina. Du har lärt dig saker som att konflikter inte är farliga och hur man kan göra sin röst hörd. Du har gått på planeringsdagar och möten och krismöten och workshops. Du har gråtit och gjort fel. Ganska många fel har du gjort på ganska många av jobben och en del tänker du fortfarande på.
Men alla de där arbetsplatserna är liksom klyftor i din livsapelsin. ”Ut med citronen in med apelsinen” brukade ni skrika när nån var sur på den där dagliga verksamheten. Det var en gullig figur som hittade på det en gång.
Du tänker på alla som jobbar och som av olika skäl inte jobbar. De som inte får några jobb och hur det äter upp själar och liv. Du tänker att det då och då skulle vara fint med en liten jobbroulette, att många människor skulle må bra att jobba med lite av varje. För att bli påminda om vilka de är. Sen fattar du såklart att du låter som nån sommarpratande entreprenör som började med två tomma händer och en spik och menar att allt är möjligt för alla. Det är inte så du menar. Du har fortfarande en tom hand och en spik men tänker att nån reklamare kanske kunde jobba ett tag på hemtjänst och nån på hemtjänst kunde få testa att göra konst eller köra buss. Sen kommer du på att det finns många läkare och ingenjörer som kör taxi och buss eller har en restaurang. För att de inte får jobb som det de är utbildade för. För att jobbrouletten inte är så rättvis. Sen funderar du på att gå till sjöss eller börja jobba som cykelbud. Bra för formen liksom.