Opinion

Kommentar

Jonas Elvander: Den svenska debatten hade skrattats ut i Tyskland

Die Linkes nuvarande partiledare Susanne Hennig-Wellsow gratulerar liberalen Thomas Kemmerich genom att slänga en blom­bukett vid hans fötter efter att han valts till minister­president i delstaten Thüringen med hjälp av högerpopulistiska AfD:s röster den 5 februari 2020. Martin Schutt/AP/TT/Flamman.

I Sverige används hästskoteorin på ett allt mer vulgärt sätt mot V när borgerliga politiker ska motivera sitt samarbete med SD. I Tyskland hade ett så ohistoriskt förhållningssätt aldrig accepterats.
Opinion

Återigen har den gamla hästskoteorin dammats av bland borgerliga politiker och debattörer. Vänsterpartiets historia används än en gång som argument för att motivera varför borgerliga partier utan problem bör kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Om man har kunnat samarbeta med V, varför kan man inte göra det med SD? De är ju trots allt bara olika, närliggande ändar på samma totalitära hästsko.

Detta är inget unikt svenskt fenomen. Men kanske för att vi aldrig har haft erfarenhet varken nazism eller kommunism på egen mark är debatten i Sverige ofta ytligare än i länder där man har haft det. Det gäller i synnerhet Tyskland, som mer än något annat land känner till båda två. Där går det inte att så lättvindigt slunga sådana anklagelser mot vänstern.

Det blev tydligt förra våren. Efter parlamentsvalet i delstaten Thüringen skedde då något som inte hänt i Tyskland sedan andra världskriget: en politiker valdes till ett ämbete med hjälp av röster från ett högerpopulistiskt parti. I stället för att avstå från att kandidera som ministerpresident, eftersom hans kandidatur skulle kräva röster från Alternative für Deutschland, valde liberalen Thomas Kemmerich att ställa upp för att till varje pris förhindra att det regerande vänsterpartiet Die Linke åter skulle få makten. Det faktum att han accepterade rösterna från AfD ledde till ramaskri och utvecklades till en politisk kris även på högsta nivå. Förbundskansler Angela Merkel kritiserade Kemmerich i hårda ordalag och hans parti FDP tvingade honom till slut att avgå och överlåta regeringsmakten till Die Linke.

Till saken hör att vad gäller partiernas historiska arv är det Die Linke och inte AfD som kan anses behöva svara på vissa frågor. Die Linke grundades 2007 som en sammanslutning av utbrytare från socialdemokratiska SPD och PDS – arvtagaren till det östtyska statspartiet SED. AfD grundades i sin tur så sent som 2013 av en grupp eurokritiska nyliberala ekonomer. Partiet togs över av främlingsfientliga element under flyktingkrisen 2015, men även om AfD numera innehåller uppenbart högerextrema politiker, såsom ledaren i Thüringen Björn Höcke, och övervakas av den tyska säkerhetstjänsten har det aldrig varit ett nynazistiskt parti. Det partiet heter NPD och har funnits sedan 1960-talet.

Trots detta skulle ingen få för sig att likställa Die Linke med AfD, för att inte nämna NPD. I ett land där denna fråga tas på största allvar, och inte bara används för att plocka enkla politiska poäng, står det nämligen klart för de flesta att någon hästsko aldrig har funnits.

  • Die Linke
  • McCarthyism
  • Tyskland
  • vänsterpartiet kommunisterna
  • vpk