Utrikes

Analys

Jonas Elvander: En knapp seger bäddar för fyra svåra år för Biden

Joe Biden och Kamala Harris, som blir den första kvinnliga och svarta vicepresidenten, firar i Bidens hemstad Wilmington, Delaware den 7 november. Foto: Carolyn Kaster/AP/TT/Flamman.

Trots en historiskt illa omtyckt president, massarbetslöshet och en dödlig pandemi lyckades Demokraterna inte vinna full kontroll av den politiska makten i USA. Internt har vänstern gjorts till syndabock, men Bidens bakbundna händer beror snarare på partietablissemangets inkompetens.

Utrikes

På lördagsmorgonen utbröt vilt firande i storstäder och förorter runtom i USA. Efter tre dygns febrilt rösträknande utropades till slut Joe Biden till segrare i presidentvalet. Familjer dansade på trottoarer, folk spelade musik i gathörn, ungdomar festade på hustak. Den orangea faran hade neutraliserats, fascismen hade besegrats.

På Demokraternas parti-kansli var dock minerna inte fullt så muntra. Biden ser visserligen ut att få 306 elektorsröster, det vill säga lika många som Trump fick 2016. Men med tanke på Demokraternas självsäkra förutsägelser om att en ”blå våg” skulle svepa över landet kan resultatet inte betraktas som annat än ett misslyckande.

I förra veckans val lyckades Biden vinna tillbaka de rostbältesstater som Demokraterna tappade för fyra år sedan och lyckades även ta över traditionellt republikanska Arizona och Georgia. Men i kongressen krympte demokraternas majoritet i representanthuset, och kontrollen över senaten kommer nu att avgöras i två omval i Georgia i januari. Biden ser ut att ha lyckats vinna över många republikanska väljare i förorter. Men dessa ser också ut att ha röstat republikanskt ”down ballot”, det vill säga i samtliga andra val till olika församlingar och ämbeten. Partietablissemanget kan så klart peka på att Biden fick det största antalet röster i USA:s historia. Men de glömmer gärna att Trump i samma val fick det näst största antalet någonsin – valdeltagandet har gått upp från 55 till 67 procent jämfört med förra valet.

Det tog mindre än ett dygn innan den interna syndabocksjakten började hos Demokraterna. I ett videosamtal med kongressledamöter ska Demokraternas ledare i representanthuset Nancy Pelosi ha anklagat vänstern i partiet för att deras radikala budskap kostade partiet röster och äventyrade givna segrar i flera delstater.

Vänsterns frontfigur för Demokraterna i representanthuset, Alexandria Ocasio-Cortez, blev dock inte svaret skyldig. I en tv-intervju i helgen gick hon till hård attack mot partietablissemanget och påpekade att alla partiets kandidater som stödjer idén om gratis allmän sjukvård vunnit sina omval. En opinionsundersökning visade samma vecka att en majoritet av folket stödjer det förslaget. Det kan alltså lika gärna beskrivas som att det var bristen på vänsterpolitik som höll på att kosta Demokraterna valet.

Som efter varje större ekonomisk kris har Demokraterna nu tagit makten i USA. Men till skillnad från 1932 och 2008 ser partiet ut att gå miste om kontrollen över båda kamrarna i kongressen. Det innebär att Bidens regering kommer att vara bakbunden från dag ett. Hans löfte att återansluta USA till Paris-avtalet lär bli omöjligt att uppfylla om Republikanerna behåller kontrollen över senaten. Flera av de mer kontroversiella presidentiella dekret som Biden har utlovat, såsom en skuldamnesti åt studenter, kommer säkerligen att stöta på patrull i Högsta domstolen, som tack vare Trump nu har en ultrakonservativ majoritet. Biden kan visserligen välja att utöka antalet domare i domstolen för att bryta dess konservativa dominans. Men under valrörelsen sade han att han föredrar att tillsätta en kommission bestående av medlemmar från båda partierna som ska studera saken. Frågan kan därmed betraktas som död och begraven.

I och med att kongressen även måste acceptera presidentens ministerutnämningar är sannolikheten att Bidens regering skulle ha någon som helst vänsterprägel i princip lika med noll. Som ett brev på posten rapporterade New York Times i helgen att Republikanernas Mitt Romney redan har erbjudits en roll i regeringen.

Valresultatet måste också analyseras från andra hållet: varför lyckades Trump så bra? Efter fyra år av kaos och inkompetens valde över 70 miljoner väljare att rösta på honom – fler än de som gjorde det 2016. Liberalernas favoritförklaring – att de flesta var dåligt informerade och helt enkelt inte visste exakt vad de röstade på då – är inte längre giltig. En förklaring är att många republikanska väljares ekonomiska situation i dag är bättre än den var för fyra år sedan. Fram till i våras växte USA:s ekonomi i sällan skådad hastighet, och om pandemin inte hade ägt rum är det troligt att Trump hade vunnit med stor marginal.

Vad innebär då valförlusten för Trumps politiska arv? Det är ännu oklart i vilken riktning Republikanerna kommer att gå efter detta. För Republikanernas majoritetsledare i senaten, Mitch McConnell, är resultatet troligen det bästa han kunde hoppas på: partiet behåller sin kontroll över Högsta domstolen och senaten och slipper den oregerlige Trump. Men hos Republikanernas gräsrötter kommer hatet mot Washington och den liberala eliten knappast att avta. Och med en arbetslöshet på sju procent lär vreden snarare öka om inget görs. Om McConnell lyckas blockera alla försök till ekonomisk stimulans för att undsätta de arbetslösa är det inte omöjligt att trumpismen återkommer i nästa primärval under en annan banerförare. Risken är stor att den då kommer att företrädas av någon långt farligare och mer kompetent än Trump, någon som vet att utnyttja tillfället när maktens portar tillfälligt öppnas.

  • Joe Biden
  • Kamala Harris
  • valet i usa

Utrikes