Den amerikanska delstaten Kalifornien befinner sig i en skärningspunkt mellan kapitalismen och skenande klimatkris. Bränderna som löper genom delstaten ger en försmak av hur vår värld kommer att se ut – och vilka som överlever längst – om marknadskrafterna tillåts förstöra vår planet.
Senast det regnade var i maj. Sedan dess har torkan sugit all fukt ur marken och lämnat ett landskap som kan liknas vid en tändsticksask. Det enda som behövs är en gnista. Myndigheterna misstänker att en av energibolaget PG&E:s elledningar orsakade branden ”Camp Fire” som totalförstörde den lilla samhället i norra Kalifornien med det numera ironiska namnet Paradise. Hit kommer många äldre för att tillbringa sina sista levnadsår i ett av stadens många service- och äldreboenden. När elden slukade Paradise flydde de flesta men inte alla. Det befaras att minst ett 20-tal personer, förmodligen fysiskt oförmögna att fly lågorna, har omkommit och ungefär 700 personer saknas fortfarande. PG&E anklagades redan förra året för att ha orsakat fler än ett dussin skogsbränder och nu har invånarna i Paradise och närliggande städer stämt företaget som får hård kritik för att berika aktieägarna i stället för att reparera sitt elnät.
Klimatkris, bostadskris, samhällskris
Årets massiva skogsbränder i Kalifornien har tre troliga huvudorsaker; klimatkrisen, bostadsbristen och ett samhälle som kapitulerat inför marknadskrafterna. Men helheten, med andra ord omfattningen av skadorna och konsekvensen för delstatsinvånarna, är långt mycket större än summan av orsakerna. Just staden Paradise ligger i ett av de värst drabbade områdena. Fyra av fem av de varmaste somrarna någonsin har infallit under de senaste fem åren. Regnperioden har blivit kortare och koncentrerats till vintermånaderna januari och februari. Befolkningen i delstaten har fördubblats sedan 1980 till 40 miljoner men bara var fjärde har råd att konkurrera på bostadsmarknaden och läget är värst i och runt metropolerna Los Angeles och San Francisco. I San Francisco-området som drabbats av ”Camp Fire” är det enbart 15 procent av invånarna som har så pass höga inkomster att de överhuvudtaget kan köpa en bostad. En bedömning är att det krävs en årsinkomst på hela 110 357 dollar, motsvarande nästan en miljon kronor, för att leva och bo anständigt i San Francisco. Allt fler tvingas bosätta sig ute i periferin, nära riskzonerna för de återkommande dödliga skogsbränderna. Vilket in sin tur ökar risken för bränder. En tredje orsak är den stora efterfrågan på virke som har tvingat fram en skogsnäring som inte tillåter återskapande, naturliga skogsbränder. Resultatet är täta skogar som på grund av den långa och ihållande torkan förvandlats till utmärkt bränsle för elden när den sveper över landskapet.
Klass bestämmer vem som överlever
Skogsbränderna i Kalifornien täcker nu en yta som överstiger 60 000 hektar och har hittills krävt 76 liv. 1 200 personer saknas och över 50 000 interna flyktingar bor i tältläger runt om i delstaten. Av de över 9 000 som bekämpar bränderna i Kalifornien utgör 1 500 delstatsfångar som får sänkt straff och 2 dollar om dagen i utbyte mot att riskera sina liv i släckningsarbetet. Den institutionella rasismen inom det amerikanska rättsväsendet speglas i sammansättningen av fängelseindustrins brandkår; majoriteten är fattiga svarta och latinos. Samtidigt erbjuder försäkringsbolag privata brandkårer till den som har en fastighet värd 1 miljon dollar eller mer. Enligt försäkringsbolaget AIG är brandkårsförsäkringen mycket populär bland de 400 rikaste personerna i landet.
Allt fler tvingas bosätta sig ute i periferin, nära riskzonerna för de återkommande dödliga skogsbränderna. Vilket in sin tur ökar risken för bränder
Kräver offentligt ägande och gemensamt ansvar
Här hemma resulterade den rekordvarma, torra svenska sommaren i flera stora skogsbränder och satte samhällets krisberedskap på hårt prov. Frågan är inte längre om klimatförändringarna leder till samhällskriser som bränderna i Kalifornien eller Mellansverige, utan snarare hur vi kan vända trenden i det nationella och globala klimatarbetet samtidigt som vi förhindrar att den pågående klimatkrisen översätts till fördjupade klassorättvisor. I slutändan är den enda garanten för vår överlevnad ett offentligt ägande av det samhällssektorer som står för det största utsläppen och ett gemensamt ansvar för samhällsberedskapen. Vi har helt enkelt inte råd med passiva politiker och företag som klimatfuskar.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
